ideal?

Idag läste jag amanda schulmans blogg. Hon skrev att hon var upprörd över alla kommentarer som Blondinbella fått när hon la upp en bild på sig i bikini.
Jag tycker verkligen att man ska uppröras.
Så kom igen och bli lite arga mot att vi tvingas in i ett ideal. Det idealet kan vara lätt att stå emot när man är snart 50 år, men inte sjuttsingen vill jag att min dotter och mina barnbarn ska växa upp med de här kraven på sig.
 Jag kan tycka att det är sjukt att man kommenterar och säger blä blondinbella, och menar att hon är tjock, överviktig och allt vad de nu skrivit. Herregud hon är högst normal.
 Jag orkade inte läsa alla kommentarer.
Det var nästan 600 stycken!!!
600 kommentarer på hennes utseende, herregud lägg den energin på något som är viktigt, inte på att klanka ner på någons kropp.
Jag säger bara mer Fram för alla möjliga kroppar i media tack. Vad härligt med äldre, gamla och bejakande kroppar, unga runda, tjocka, smala, långa, korta, rynkiga, muskulösa, taniga.
Ja, hela spektrat tack.
Alla olika, alla lika, typ.
Alla behövs.
Sedan kan man tycka vad man vill om Blondinbella och hennes åsikter, eller hennes värld.
Jag är ändå rätt glad att jag växte upp i ett ganska skyddat klimat för kvinnokroppen på 60- 70 och 80-talet när jag var ung. Det hade inte riktigt slagit igenom det här smala-smala idealet.
Så tänker jag när jag ser de här bilderna.

Det smala idealet. Hur känns det, egentligen?

 När man ser det mot den här bilden på Marilyn?

 Och kolla de här brudarna. Den här bilden kom upp när jag googlade på avundsjuka och bilder... Två högst normala i kroppen, men tydligen avundsjuka på varandra. Jag tror det är Sophia Loren och Gina Lollobrigida, men jag är inte hundra procent säker.