TBT

 


Idag är det TBT på instagram. Alltså Throw back Thursday. Lite nostalgitripp. Tankar om förr. Lite gulligt. Vi som gillar Instagram lägger upp knasiga bilder på oss själva som små, bilder när vi kanske tycker att vi är lite läckra också från förr. Minnen dyker upp.
Man tänker på skrattiga aftnar man haft. Kuliga kvällar. Roliga jobb. Vänskap och kärlek. Man tänker på när barnen var småskruttar och man kommer på att tiden gått.
Att år går så fort.
Igår lämnade jag in tre pärmar för det här året till min revisor. Tyckte det var alldeles nyss som jag lämnade in för 2013.
Tid går.
Det är december. Det är nu två veckor sedan jag kom hem från Indien. Ibland känns det som att jag drömde de där härliga och varma och kärleksfulla veckorna i november. Men ser ju på instagram att jag var där. Att jag njöt.
Tiden.

Tänk att jag fick tidningen Hälsas Guldäpple, i början av år 2014, som Hälsoinspiratör. Hur kul var inte det?!

Idag är mitt TBT-bidrag detta:

Mitt allra första blogginlägg   söndag 4 januari 2009

när man blir kär

När yogan smyger sig in i ens liv och färgar av sig på det mesta man sen gör, ja, det är väl då man upptäcker att man är fast. Även om det kan gå veckor mellan yogapassen. Men man vet att man kommer tillbaka, för att yogan blir som en livlina man håller sig fast vid - när livet stormar utanför.
Jag var fjorton-femtn år första gången jag yogade. Min första lärare hette Bert Yoga Jonsson. Det kommer jag ihåg, men annars är det så länge sedan nu att jag glömt bort vilken yogaform det var. Jag blev inte kär. Inte då. Den där kärlekskänslan kom över mig, långt mycket senare i livet. Men då föll jag. Sen blev det mer än bara asanas. De blev ett sätt att leva. Det blev mitt jobb.
Nu jobbar jag med yoga.
Jag skriver om yoga i tidningar.
Jag har också skrivit en bok om yoga.
och gjort några yogadvder.
Och nu tänkte jag börja blogga om yoga. 

Vad mycket som hänt sedan det inlägget. Men ett är säkert Yogan är och har uppenbart varit min livlina. Att den där förälskelsen blev kärlek. Att jag ingick ett äktenskap med yogan, och vet ni det höll. Genom sorger, genom glädje. I lust och nöd har jag älskat yogan. Hållit fast ibland med lätt hand och andra dagar krampaktigt. Men jag har aldrig känt att jag ägt yogan. Aldrig känt mig svartsjuk eller avundsjuk, utan alltid känt att mitt kall är att dela med mig av yogan. Väcka andra. Vilja få med fler på yogaresan. In i äktenskapet. Typ månggifte. För yogan kan ha många partners...
Hörrni. Tack för att ni läser den här bloggen. Tack för att ni läser mina tankar.
Jag är så glad för det.
I helgen är jag på Sans och balans i Viken, läs här
Här kommer en liten bildkavalkad. Mitt yogiska liv:

Åsså en låt på det. Inga problem