min medalj

Igår fick jag ett meddelande från min vän Sanna Ehdin, där hon skrev att min bok Jag vill fan leva ligger etta på adlibris topplista Medicin. Tjohej, vad jag blev/blir glad.

Jag är så väldigt glad över den här boken. Att den blev skriven. Så väldigt glad. Den är min medalj.
Att göra om nåt förjävligt till något bra. Jag tror nästan jag är mästare på det. Jag är bra på att vända gråt till skratt.
Men jag ger mig så klart rätten att gråta, att vara ledsen, att bittra loss. Det är så viktigt. Men jag vill ha kul och njuta av livet, DET är mitt största driv.
Alltid.


Men min resa är ingalunda klar. Men den senaste tiden har jag känt mig så väldigt levande. Och min man säger gång på gång att jag är tillbaka. Och så känns det. Jag är tillbaka. 2,5 år tog det.
Fan tack alla som stöttat mig.

Igår var jag på Karolinska och pratade med kirurgen. Det börjar närma sig bröstoperation - eller inte. Jag ska berätta måste bara få ihop det i mitt eget huvud.  Hur jag vill. Väga för och nackdelar.
Ett ingrepp är alltid ett ingrepp.