Hudboken ligger Etta på bokus trendlista. Det är helt fantastiskt. Jag är så glad för det. Jag får många frågor angående oljor. Det mesta står ju i boken. Men mycket av min hudvård hittar jag ju hos Moonsun. Just nu boostar jag min hud med deras facecream och serumet morgon och kväll. När vi åldras behöver vi mer fukt. Jag badar också bastu varannan dag härute på landet i min infrarödbastu från Luxway. Älskar att sitta och svettas i den. Jag har så svårt att svettas. Alltid haft. Men vi behöver svettas mer och liksom svettas ut gifter och skit.Min arm, alltså den arm där de tog bort flera lymfkörtlar i armhålan, den som har lätt att svullna upp och göra ont, mår bra av att jag bastar. Det onda släpper. Svullnaden går ner och det känns som att jag får mer blodgenomströmning i armen.
Solen skiner. Jag ska snart gå den lilla vägen fram till pensionat Lyckhem och ha min sista ashtangayogaklass för den här veckan. Har nästan känts som i Båstad när jag gick Köpmansgatan fram tidig morgon till min lilla studio.
Just nu är livet som det är. Jag behöver tid att förstå och formulera för mig själv. Vad som händer när man oroar sig för saker. Tänker för mycket. Så lätt hänt att man sover dåligt. Så läste jag det här: En natts sömnbrist skadar immunförsvaret. på Sanna Ehdins facebooksida.
Allt handlar ju om immunförsvaret. Jag är så rädd att bli sjuk igen.Vet inte riktigt hur man blir av med den rädslan. Tänker att mina tre veckor på Vidarkliniken i augusti ska hjälpa mig att inte vara så rädd mer. För rädsla är inte bra. Rädslan gör att jag kapslar in mig själv. Samtidigt som jag vet hur viktigt det är att sova ordentligt, äta rätt, träna lagom så vet jag att det också gjort mig ofri. Jag måste hitta balansen i livet där jag inte är rädd för att slarva en natt. Jag vill inte vara rädd mer, så är det.
Jamen just så har jag tänkt, det är liksom andra diket att hamna i, att tänka att allt vad som sker mig i livet är ett resultat av mina egna beslut och handlingar. Visst kan vi till en stor del stärka kroppen och på så vis skydda oss från framtida sjukdomar, men uppenbarligen är inte allt i livet inom vår kontroll. Vi måste våga LEVA i ovisshet om framtiden, jobbiga tanke.
SvaraRaderaJa så är det onekligen
RaderaSå bra skrivet, jag känner igen mig så väl.
SvaraRaderaHar skummat lite på din blogg. Mitt nya intresse för yoga och min erfarenhet av BC fick mig att stanna till :)
Tror det där att vara ofri skapar spänningar i kroppen. Spänningar leder till sämre kroppsliga försvar.
Svårt att vara ofri. Kan man säga till sig själv - nu ska jag vara fri? Är det inte att vara ofri, i sig? Så här tänker jag...
Jag funderar fortfarande på hur jag ska leva efter BC och vad som gjorde att jag fick det. Är jag säker nu? (det har gått några år). Hur kan jag leva för att förhindra det? Gör mina krav på hur jag ska leva (äta bra, träna, byta riktning, släppa loss inre känslor, prata ut med mera med mera) att jag bara känner ännu mer ångest och spänningar (för att de blir som fler krav)?
Jag kommer följa din blogg från nu och lägger till den på min. Känner att vi har lite gemensamt både när jag läser men också känslan som dök upp.
Tack för du delar med dig.
kram
Hå