det här med hormoner

Jag tror inte på att mixtra med hormoner. Jag tror vi måste vara försiktiga med det. Den hormonella cancern ökar. Varför det? Varför ökar den hormonella cancern i Sverige och säkert i alla andra länder som har liknande livsstil som vi? Nu läser jag om en gynekolog i Usa som säger att vi har en östrogendominans i västvärlden. Han tror att den förvärras av den ökande nivån östrogen som finns i maten, vatten och miljön runtomkring oss. Har jag inte sagt det hela tiden?
Ibland känner jag att jag vill börja forska, men jag har nog inte det tålamod som krävs. Dessutom skulle jag väl bli alldeles galen på alla stoppklossar som jag skulle möta. Kanske får det duga att jag använder bloggen till mina enkla tankar.
Jag har oroat mig för det här ända sedan jag fick cancer. Tänkt att det måste ha ett samband. Och jag tror det är bråttom. Jag tror vi måste se om vår livsstil. Men också skärpa kraven mot de som förser oss med hormoner indirekt. Livsmedelsindustrin, läkamedelsbranschen, storindustrin över huvudtaget, alla företag som använder sig av hormonstörande medel i sin industri och produktion på olika sätt.
Den här gynekologen har kommit på att om man tillsätter testosteron så kan man få bort de här muffinsmagarna och manstuttarna som både män och kvinnor får på grund av östrogendominansen. Utseendet är så klart viktigt, men det känns så himla bakvänt att just det är det stora problemet när vi vet att den hormonella cancern ökar.
Och jag, jag är ju verkligen ingen forskare men om det finns en östrogendominans kan väl ändå inte svaret vara att man tillsätter testosteron? Problemet kvarstår ju, men det är möjligt att patienten får ett mindre midjemått. Och alldeles säkert är den här gynekologen påhejad av läkemedelsbranschen eller en cynisk alternativmedicinbransch.
Lite känns det som när jag åkte hem med en stor papperskasse från sjukhuset med alla mediciner jag skulle ta för cellgiftsbehandlingens alla biverkningar. Det var bland annat medel mot illamående och tog jag det medlet så skulle jag bli hård i magen, då behövde jag medel mot det, som i sin tur gjorde att jag var tvungen att ta ett medel mot att jag blev lös i magen. Ett moment 22.
Alla mediciner ger biverkningar. Precis alla. Vissa måste vi ta. Det finns ingen annan möjlighet. Men behöver vi ta alla?
Jag bestämde mig för att inte ta antihormoner. Jag vet fortfarande inte om jag gjorde rätt. Varenda kvinna som får bröstcancer uppmanas att ta antihormoner i minst fem år.  (katching i läkemedelindustrins kassa...) Jag läste en undersökning som jag i detta nu inte hittar. Men det visar sig att det bara är en låg procent av alla kvinnor som äter antihormoner som KAN bli hjälpta av just antihormoner. Men istället för att ta reda på vilka som verkligen kan bli hjälpta, så att resterande procent slipper äta antihormoner som faktiskt förstör väldigt mycket i en kvinnas liv, så väljer man att ge alla kvinnor de här hormonerna. De är få kvinnor som vågar sätta emot. De flesta, jag också känner sig rädda att ta egna beslut och kanske motsäga sig en läkare som säger det är bäst om du tar dina antihormoner för att slippa få tillbaka cancern. Men att ta en tablett är ju inte helt ofarligt. Antihormoner kan ge blodpropp, artros och förlorad sexlust bland annat. Men det är klart, inte vill läkemedelsbranschen bekosta en forskning där man kommer att komma fram till att kanske bara en procent av alla bröstcancerkvinnor egentligen behöver antihormoner. Det säger sig självt. För det är läkemedelsbranschen som står bakom den stora forskningen.
PÅ en knipkurs jag hade kom en pensionerad barnmorska fram och ville prata. Hon berättade sina tankegångar kring varför inkontinens ökar och går ner i åldrarna på kvinnor, unga tjejer som inte ens fött barn. En kvinnas menscykel är viktig. Livmodern lyfter sig uppåt när en kvinna har ägglossning, sedan rör den sig nedåt resten av cykeln. Som ett litet jympapass, lite det vi också försöker få till genom att knipa, men som alltså ska ske naturligt. Överskott av östrogen bland annat gör livmodern stum. Jag tycker det säger en del. Och det allra tristaste är väl att man kanske inte informerar unga kvinnor om vad p-piller i förlängningen faktiskt kan göra?
Vad tycker du?


Tills att vi får ett rent grundvatten och rent kommunalt vatten, måste vi tyvärr själva rena vårt dricksvatten. Jag använder vattenrenare.

VATTENRENING

Här kommer ett bra erbjudande. Jag har haft en vattenrenare från företaget Naturlig vattenrening sedan oktober 2012. Och jag upplever att vattnet smakar bättre och jag känner inte det där sträva som jag upplevde dricksvattnet förut. Och det stora plusset är ju såklart att det sorterar ut de där läkemedlen som man hittat i Stockholms kommunala vatten. Jag kollade runt på vattenrenare och verkligen det finns i alla möjliga prisklasser, men Naturlig vattenrening upplevde jag som seriösast, dessutom skriver de mycket om vattenrening på sin hemsida. Gör tester och ger en inblick i sina tester. Sånt uppskattar jag. Man kan mejla dem och ställa frågor och få svar.

Jag har G1 för Stockholm.

Kostar 1890 kr (ink Moms). Om ni beställer vattenrenaren hos Naturlig rening, titta på deras hemsida, läs igenom allt och mejla dem på info@naturligvattenrening.se glöm inte att uppge Yogavita så får ni en extra kolinsats  och en extra mineraliserare på köpet. Värdet på det är 184 kr. De här produkterna håller flera år, så ni behöver inte vara oroliga att de måste användas inom en viss tid.

vill inte vara rädd mer

Hudboken ligger Etta på bokus trendlista. Det är helt fantastiskt. Jag är så glad för det. Jag får många frågor angående oljor. Det mesta står ju i boken. Men mycket av min hudvård hittar jag ju hos Moonsun. Just nu boostar jag min hud med deras facecream och serumet morgon och kväll. När vi åldras behöver vi mer fukt. Jag badar också bastu varannan dag härute på landet i min infrarödbastu från Luxway. Älskar att sitta och svettas i den. Jag har så svårt att svettas. Alltid haft. Men vi behöver svettas mer och liksom svettas ut gifter och skit.Min arm, alltså den arm där de tog bort flera lymfkörtlar i armhålan, den som har lätt att svullna upp och göra ont, mår bra av att jag bastar. Det onda släpper. Svullnaden går ner och det känns som att jag får mer blodgenomströmning i armen.


Solen skiner. Jag ska snart gå den lilla vägen fram till pensionat Lyckhem och ha min sista ashtangayogaklass för den här veckan. Har nästan känts som i Båstad när jag gick Köpmansgatan fram tidig morgon till min lilla studio.
Just nu är livet som det är. Jag behöver tid att förstå och formulera för mig själv. Vad som händer när man oroar sig för saker. Tänker för mycket. Så lätt hänt att man sover dåligt. Så läste jag det här: En natts sömnbrist skadar immunförsvaret. på Sanna Ehdins facebooksida.
Allt handlar ju om immunförsvaret. Jag är så rädd att bli sjuk igen.Vet inte riktigt hur man blir av med den rädslan. Tänker att mina tre veckor på Vidarkliniken i augusti ska hjälpa mig att inte vara så rädd mer. För rädsla är inte bra. Rädslan gör att jag kapslar in mig själv. Samtidigt som jag vet hur viktigt det är att sova ordentligt, äta rätt, träna lagom så vet jag att det också gjort mig ofri. Jag måste hitta balansen i livet där jag inte är rädd för att slarva en natt. Jag vill inte vara rädd mer, så är det.

livet och vad vi gör med det

Jag följer Lina Thomsgård på instagram. Idag la hon upp den här bilden med texten: "Det står väl inte i Mose lag att det är förbjudet för gamla kärringar att klättra i träd", sa Astrid Lindgren.
Så känns det.
Kanske är det det eviga regnandet. Eller blåsten i träden som gör mig sorgsen. Men när cancerorkanen kom tog den inte bara mitt bröst, den tog en del av min lekfullhet. Mitt naiva.
Vill känna den där pirriga glädjen igen.
Vill inte att livet ska vara så allvarligt.
Jag vill klättra i träd. ta livet med en klackspark.
Inte oroa mig.
Vill aldrig vara ledsen mer.
Just det kanske blir svårt. Men jag vill leka mer.
Jag kanske har en femtioårskris. Jag vet inte. Jag kanske ska gå ut i trädgården och stå på händer, vända upp och ned på alla begrepp.

det finns en plats där vinden vänder

I morse var det tungt att yoga. Vissa dagar är energin låg av olika anledningar. Livet är inte det enklaste. Jag fastnar lätt i ett tankesnurr.
Jag hatar när jag hamnar där. När energin blir så där låg, vilket den oftast blir om jag inte yogat ordentligt på ett par dagar. Då måste jag ta till olika knep för att höja energierna. Som att rulla ut en knallrosa matta. Den här superfina från sportapoteket
En knallrosa matta gör livet och yogan lite lättare. De första solhälsningarna är pest. Men efter ett tag blir det lättare. Precis som med problem, allt blir lättare när man ger det tid.
Väntar in.
Sånt jag lär mig varje dag, å ändå sånt jag måste repetera om och om igen, eftersom jag alltid glömmer det mellan gångerna. När man blir så där överrumplad av ledsenhet, sorg, ilska, skuld, skam eller vilken känsla som plötsligt tar plats i en.
Allt blir lättare med tiden. Bleknar.

För det måste finnas en plats där vinden vänder.
När jag var liten kunde jag tänka så det knakade på hur stor rymden är. Jag kunde nästan bli snurrig av tanken av någon sorts evighet, en oändlighet. Inget stopp, ingen vägg, ingen gräns, inget tak, inget golv, inget slut. Hur ser en evighet ut? Hur känns en evighet? I en människas liv finns ett slut.
Mitt slut finns inte nu. Jag är inte klar. Måste helt bli vän med mig själv.
Liksom också acceptera det där som är svårt acceptera.Tills dess rullar jag ut mattan varje dag och gör i alla fall några solhälsningar. Andra dagar gör jag mer. Men hur jag mår, har väldigt mycket med om jag gjort min yoga eller inte.