tisdag 1 maj 2012

hjärtat är stort

På avstånd har jag följt Carolas väg till att bli adoptivmamma. Carolas blogg
Jag har också läst en och annan krönika om huruvida hon gör en Madonna, eller Brad Pitt och Angelina Jolie. Inte vet jag.
Men jag tycker om Carola.
Carola känns varm. Det känns som om hon vill väl. 
Och jag skulle gärna läsa fler bloggar och tankar om känslan och väntan på det där barnet man ska få möta. Om mammor och pappor som åker runt hela världen för att hämta hem en liten en, som man kan få älska så där besinningslöst. Men för många blivande adoptivföräldrar, så är det längre väntan än nio månader. För många är det flera års väntan, avslag och misströstan.
Det är klart man kan tycka en massa om adoptioner, men det tänker inte jag göra här. Utan jag vill skriva om den här barnalängtan.
Och jag blir varm i hjärtan när jag läser och ser bilderna på Carolas blogg.
Jag tror Carola har längtat efter en liten dotter.

Jag kommer aldrig glömma Birgittas ord. Birgitta var en kvinna jag jobbade med på ett kollo för förståndshandikappade när jag var ung och innan jag själv fick barn. Jag tyckte mycket om Birgitta. Hon var så varm. Jag kände att jag ville också bli så där lugn, rotad och framför allt kärleksfull när jag var i hennes ålder. Jag har alltid varit väldigt fixerad vid meningen med livet och tidigt frågade jag folk om deras tankar. Så det är inte konstigt att söndagarna på den här bloggen är vigda åt just det. Såklart pratade vi om just det, jag och Birgitta. Jag kommer ihåg att jag frågade henne om det var något hon ångrade i sitt liv.
"Ja, svarade hon. Jag ångrar att jag inte skaffade fler barn."
Den meningen har alltid funnits kvar i mig. Hon svarade inte; Jag ångrar att jag inte satsade mer på mig själv, besteg Mount Everest eller tog dykarcertifikat. Hon var inte intresserad av karriär, mera pengar, utmärkelse eller beröm. Nej, hon ångrade bara att hon inte skaffat fler barn, och i det införstått biologiska och fosterbarn. För henne var det ingen skillnad. Birgitta var en rik människa och då menar jag inte rik i form av pengar på banken. Utan rik på kärlek. Hon hade sju egna barn och minst elva fosterbarn.

Hjärtat är stort och vår värld behöver fler som Birgitta.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar