lördag 18 februari 2012

jag ska inte gå

Jag har kommit till den däringa åldern när återträffar av alla dess slag duggar tätt. Det är lågstadieklassens återträff, gymnasiet, universitetsklassen och vi jobbade ihop för hundra år sedan. Gamla vänner, gamla bekanta och tid man kanske inte ens gillade, så ska man återträffas och prata om vad som blev. Hur tiden efter skoltiden varit, berätta om hur lyckad man är. Vad man åstadkommit, eller inte. Känna sig bra, känna sig dålig, hamna i den tiden igen. Fick en sån inbjudan. Först tänkte jag, vad kul.
Så började jag tänka på hur jag tyckte det var när jag gick där. Att jag faktiskt inte var särskilt delaktig i aktiviteterna som de hade. Att jag höll mig utanför. Jag gick på lektionerna, gjorde det jag skulle, men stannade aldrig kvar, gick inte på festerna som anordnades.
Vet egentligen inte varför.
Men så kom jag på, när två av tjejerna lite surt anklagade vår lärare för att favorisera mig.
Jag ska berätta min bakgrundshistoria.
Jag tyckte inte om att gå i skolan. Jag har aldrig varit några lärares favorit. Jag har varit vild, pratat för mycket, haft mycket fantasi och väldigt mycket myror i byxorna. Jag har aldrig känt att det som är jag blivit särskilt uppmuntrat i skolan.
Jag har alltid haft lätt att lära, men som sagt aldrig varit någon lärares favorit, förräns jag började på universitet och man mer uppskattades utifrån nåt annat.
Det var mina lärare på universitetet som uppmuntrade mig att skriva, och gav mig självförtroende att vilja skriva mer. Så var det bland annat med den här läraren.
Men de här tjejerna som också gick i samma grupp som jag, var tvungna att minimera mig, och det jag skrev, genom att säga till mig att han tyckte om mina texter, eftersom han egentligen var kär i mig.
Fan, tänker jag så här i efterhand.
Dumma brudar.
De fattade inte att han uppmuntrade en tjej som inte trodde att hon kunde. Han gav mig ett självförtroende och han fick rätt.
Jag skriver. Numera kan jag till och med titulera mig författare.
Jag älskar att skriva och jag behövde den där uppmuntran.
Så kände jag, nej, jag har ingen lust att gå på den där festen.
Jag stannar hemma och skriver istället.


4 kommentarer:

  1. Har en yogabok av dej ..älskar den ger mig så mycket (yoga)-glädje och inspiration ,fint skriven underbara bilder.....Tack !

    Namaste
    Ewa

    SvaraRadera
  2. Det gör du helt rätt i!
    Känner igen mycket av det du skriver...fast jag var inte vild.
    Tvärtom var jag alldeles för tyst.
    Kram

    SvaraRadera
  3. Jag skulle också stannat hemma, bra val! Jag är i alla fall glad att du förgyller mitt liv med dina fina videos (tack för ryggvideon)och härliga böcker. Tack för det!
    Om shanti,
    kram Ebba

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ha ha, tala om mossig man är, kanske är det åldern...;) Video = Dvd, naturligtvis

      Radera