måndag 15 september 2014

öppna ögonen och begär ekofrukt & grönt

Märkligt känsla dagen efter valet. Nån sorts bakfyllekänsla. Liksom både glad och ledsen på samma gång.
Måste intala mig att 87 procent delar inte Sds åsikter. Låt oss verkligen stanna vid den siffran och jobba mot att höja den.

En gång i tiden kändes politik för mig, som något jag trodde på. Jag trodde på att politikerna, de folkvalda kunde göra skillnad. Jag trodde att min röst gjorde skillnad. Tilltro. Jag trodde på Palme. Jag tyckte han var så karismatisk. En stor man. En idealist. Han var för mig det som gjorde mig stolt. Åkte man utomlands visste alla alltid vem han var, fast de kanske hade svårt att säga exakt var Sverige låg rent geografiskt. Men Olof Palme, det visste man alltid.

Idag gick benen till Adolf Fredrik kyrka. Av sig själv. Plötsligt upptäckte jag att jag stod där vid hans grav.

Jag var inte ensam. Andra hade lagt rosor och någon hade gjort en pappersros med ett litet brev.

Hoppas det vänder nu. Hoppas empati blir större en egot. Jag lägger stor tilltro.