Elsa-priset

Igår var jag i stora synagogan. Det var första gången jag besökte en synagoga faktiskt. Eller jag kanske har varit där på något studiebesök med skolan.
Det kändes otroligt viktigt att vara där, just igår, i alla fall efter lördagens kravaller. Jag blir så oroad och ledsen över hur främlingsfientligheten ökar i vårt land och att nytt ord smugit in på arenan: invandrarkritisk.Ett ord som på något sätt ska neutralisera rasistiska tendenser.
Nu kan liksom vardagsrasismen få fortsätta, för nu kan man säga lite så där: Näe, jag är inte rasist, bara lite invandrarkritisk...

I synagogan fanns några överlevare av förintelsen. Där satt han som blivit varnad av en tysk polis med orden: Håll dig hemma, gå inte till synagogan, håll dig hemma. Och på tillställningen efter synagogan fanns Hedi Fried. Hon är 88 år och så häftig. Hon kom fram till mig, tog mig i handen, inte för att hälsa, utan för att ta tag i mig. Så kom hon nära och frågade; vem är du? Jag är bara nyfiken, vem är du? Så vill jag också vara när jag är 88 år. Orädd och intresserad av andra människor.

För andra året delades Elsapriset ut. I år gick det till Jonathan Leman (till vänster på bilden nedan), som är föreläsare och utbildare på stiftelsen Expo. Förra året  fick Siavosh Derahkti, grundare av Unga muslimer mot antisemitism priset. Det är Henrik Frenkel, han till höger, som är grundare av det här priset.

Jag är så glad att mina yogaelever är såna kloka och generösa människor, som Henrik.  Och så hoppas jag att nästa år ska en tjej vinna priset. Ska hålla utkik.