yin och yang

Jag såg den här bilden på en kompis facebooksida.Yin och yang. Vår kvinnliga och manliga sida, om man nu ska prata så. Känns som att det är så där jag ser ut just nu. Kvinnlig vänstersida, och lite mer platt, manlig högersida. Känns ju kuligare att tänka att det skulle kunna tolkas så här som på bilden ovan. Är det Vishnu och Lakshmi?
Min akupuntör säger att jag har blockeringar i min högra sida, den manliga.
Jag tolkar det som att jag ska stå upp mer för det som är jag, ta för mig. Men också någon sort stabil, trygg grund. Liksom oruckad.
Ibland känns det som man aldrig blir klar med den där inre storstädningen. Det där sökandet och någon förståelse för att förstå varför man är som man är. Varför man gör de val man gör. Jag har flytt så mycket  mitt liv. Rest iväg, gått in och ut ur förhållanden. Jag har också valt en livsstil, frilanseriet, som också på ett sätt är ganska flyktigt. Men att stanna här och nu, vara i det som är. Det är en utmaning. Cancerbehandlingarna krävde att jag var kvar. Från de kunde man inte rymma, hur mycket man än ville det. Jag var liksom tvungen att vara kvar i det där överjävliga. Rida ut stormen. Jag tror det är viktigt. Jag tror det finns nåt i det.
I januari har det gått ett år efter att jag strålats. Då får jag skicka in om att göra rekonstruktion av mitt högerbröst. Jag har liksom inte riktigt bestämt mig, skulle helst vilja prata med en kirurg. Ni vet väga för och emot med vissa saker. Det är så mycket att ta hänsyn till. Det är ju ändå att ganska stort ingrepp och jag som hatar operationer och ärr. Hur har ni som gjort rekonstruktion tänkt? Vad ska jag tänka på? Har ni några tips. Tacksam för alla svar.

Det finns plats kvar på min knipworkshop på tisdag i Norrtälje. Knip den platsen! För mer info och bokning, klicka här.

Magnolia och knip

På söndag är det första advent. För ett år sedan var jag relativt nyopererad och försökte vänja mig vid det stora ärret och att vara enbröstad. Jag kanske aldrig vänjer mig vid min nya kropp och när jag kanske vant mig, ja då är det dags för min rekonstruktion.
Men jag tycker om min kropp. Den är stark och den är bra.

Nu på söndag, ska jag sitta i soffan på bilden och signera mina böcker Yoga för kvinnor, Yoga för livet, Yoga Erotica och Knip för bättre hälsa på superfina butiken Magnolia Across The Street.
Jag kommer att sitta där Söndag 1/12 mellan kl 12-15, du kommer väl förbi?

Jag hittade Magnolia under min cancerbehandling. Varje gång jag skulle till eller hem från Karolinska sjukhuset gick jag förbi Magnolia som ligger på Odengatan. Det blev många besök. Efwa som driver butiken var alltid så gullig mot mig, och så cool på samma gång. Redan vid mitt andra sjukhusbesök, nån gång i juli 2012 slank jag förbi butiken och  köpte en rosa kofta och ett par randiga byxor, sedan gick jag förbi där åtminstone någon gång i veckan, ibland fler. Jag handlade inte varje gång, men jag kände mig lite levande, när jag gick där och fingrade på olika fina skjortor och provade stövlar. Flärd och fina kläder gjorde livet lite roligare, lite finare, lite mer guldkant också när allting kändes överjävligt. För nog kändes det härligare att åka lite uppklädd och fin till sjukhuset, än att att strunta totalt i allt. Någon sorts överlevnadsstrategi. Min egen överlevnadsfilosofi "Livet är kanske inte så roligt, just nu, men jag gör vad jag kan för att det ska kännas lustfyllt."

När jag var under cellgifter och lite så där extra känslig mot infektioner fick jag komma in kvällen innan och handla på Magnolias utförsäljning, just för att slippa bli sjuk. Det var så himla gulligt. Jag och Anneli huserade på nedanvåningen och handlade massor med fina grejer till bra pris. Det är jag så tacksam för. Så när de frågade om jag ville signera böcker hos dem, så var svaret så klart JA!

Så har du vägarna förbi Odengatan 90 på söndag mellan 12-15. Kom in! Kom in och prata lite med mig. Jag tror Pino ska få vara med där också.

Obs, det finns några platser kvar på min knipworkshop Tisdag 3/12 kl 18-20 på Yogastudion Studio Karma i Norrtälje. Knip de platserna! mer info och boka här

gå med i naturskyddsföreningen

Vet inte om ni såg på nyheterna igår. Men kanske såg ni inslaget om vinet, och att det finns bekämpningsmedel och allergiframkallande ämnen som de inte skriver i innehållsförteckningen? Så här skrev Sanna Ehdin i sin blogg.
Så här skriver Aftonbladet idag.
Vilken tur att jag inte dricker vin, i alla fall inte särskilt ofta. Det här året har jag kanske druckit vin tre gånger. Men jag har precis som kvinnan i reportaget på nyheterna, ofta fått som en allergisk reaktion om jag druckit vin. Jag har till och med fått stora utslag i ansiktet om jag blandat rött och vitt vin.

Just nu känns det som att varje dag är fylld med information om hur förgiftad vår värld är. Det är lätt att man blir handlingsförlamad och känner, Vad spelar det för roll? Som den här kommentaren jag fick på ett inlägg:

"Så hur ska man göra för att undvika allt skit då? Då spelar det ju ingen roll hur mkt ekologiskt man än köper när all jord och åkrar ändå innehåller gift. Och dricksvattnet. Grönsaker, fisk, kött? Samma där. Vi är dömda att förlora :( Känns som att man lika gärna kan sluta anstränga sig."

 Jag vet, så kan man känna. Men man får tänka att man gör lite åt gången. Ett första steg kan vara att bli medlem i naturskyddsföreningen. De är fruktansvärt bra, de öppnar ögonen på oss. Det är så bra.

Men man får ju inte ge upp och efterlämna en soptipp till våra barn. Ofta drömmer jag mig bort och tänker att jag skulle blivit bonde. Jag skulle utbildat mig till något mer hållbart. Skulle vilja bli självförsörjande när det kommer till grönsaker.

Jag kan bli så arg på att det ekologiska alternativet. Det som är hållbart i längden är så mycket dyrare än det som inte är ekologiskt. Att det blir en inkomstfråga. Om en ekologisk gurka kostar 49 kr jämfört med det sämre alternativet 9 kr. Vad tror ni folk väljer?

Om man redan har ansträngd ekonomi. 

Hur skulle man kunna göra så att alla har möjlighet att köpa det bra alternativet? Vi behöver kanske inte mer rut och rot-avdrag. Det är kanske ett eko-avdrag som vi alla behöver, och då ska det verkligen inte vara inkomstbaserat. Något måste göras helt klart.

Nu ska jag ägna söndagen åt yoga. Dels min egen yoga, men också i eftermiddag då jag får ha yoga för min underbara lilla privatyogagrupp.

mjölkstockning = bröstcancer?

Jag är med i flera bröstcancergrupper på facebook. Det är mycket pepp i de grupperna, men jag kan bli väldigt låg också när jag läser om hur alla kämpar. Några som är mitt uppe i cellgiftsbehandlingarna, där behandlingen slår hårt och de mår så dåligt. Eller när någon skriver om återbesök och att man upptäckt att cancern kommit tillbaka.
Har man en gång fått cancer, så tror jag aldrig att man riktigt kan släppa den oron.
Jag har läst om unga tjejer som mitt i gravidlyckan drabbats av både bröstcancer och gynekologisk cancer. Sådant kan jag tycka är jobbigt att läsa. Väldigt jobbigt.
Men nu är diskussionen denna i en av grupperna.
På en bc-grupp (bc är förkortningen på bröstcancer) i Göteborg, har man börjat fråga om de bröstcancerdrabbade kvinnor som fött barn haft problem med mjölkstockning tidigare och i så fall i vilket bröst.

Så en av tjejerna som fått frågan i Göteborg, ställde den till oss på facebook. Behöver jag säga att listan på oss som svarade ja blev lång?
Och att många svarat att de haft mjölkstockning i just det bröst som de också opererat?
Så himla intressant och något som man borde lägga forskningspengar på.  För det skulle i så fall vara preventativ cancerforskning.

När jag födde Mira hade jag sådana problem med mjölkstockning. Det gick så långt att jag fick en stor tjock klump, dvs bröstböld i mitt högra bröst som också opererades bort.
Det här var ungefär två veckor efter att Mira fötts. Jag var tvungen att sövas och när jag vaknade upp i uppvakningssalen så saknade jag min lilla bebisflicka så mycket. Man vill ju inte vara ifrån sin lilla nyfödda bebis när man är relativt nyförlöst. Och när jag rullades mot rummet där jag skulle stanna ett par nätter, stod hennes pappa där med det lilla knyttet. Jag blev så glad. Mira fick bo med mig på sjukhuset. Vi sov i den smala sjukhussängen och hon låg och sov i min armhåla alldeles tryggt för att inte ramla ner.

Jag har sedan jag drabbades av cancer, tänkt att det är konstigt att jag fick cancer i just det bröst som också bröstbölden uppkom. Jag har tänkt att det bröstet och min högra sida kanske är lite känsligare än min vänstra sida. Liksom min problemsida.
 så läser jag det här i tidningen Hm, alltså har tankegångarna funnits, men att man bara följde upp kvinnor som haft mjölkstockning. Borde man inte vända på undersökningen?  Så tänker jag.  Borde man inte som regel fråga kvinnor som får bröstcancer om de haft mjölkstockning, eller problem med det bröst som cancern uppkommit i?
Då skulle nog siffran bli annorlunda. Eller vad tror ni?

Torsdag till söndag var jag här. När jag jobbade i Båstad så kom Eva Carloni ofta och yogade hos mig. Eva driver Trust - utvecklingskurser för kvinnliga chefer. Hon har haft kurser i många år. Det är så kul, men jag har yoga för dem på deras sammankomster. De går sin utbildning i 1,5 år och det är en så bra ide. Kvinnorna har höga positioner på företag i Skåne. Så jag får åka till Kristianstad och Drakamöllans gårdshotell. Så härligt att få insupa lite skåneluft.
Det är som att vara mitt i körsbärsdalen, ni vet Bröderna Lejonhjärta. I de här lilla huset med tageltak sov jag.

 Och i det här vackra helt fantastiska huset bor IngaLill som driver Drakamöllan.

 Omgivningarna är så vackra. Tänk att en grå, trist novemberdag kan vara så vacker. Nu ligger Drakamöllan precis på gränsen till Österlen. Men jag har alltid tyckt att Österlen är så himla vackert.

 Utsikten från frukostbordet.

Glömde ta med mig promenadskor, men mina ganska nyinköpta Hope-stövletter funkar som promenadskor. Älskar lagomklackar.

våga be om alternativ

det äts mediciner för miljardbelopp, men varför, varför blir vi inte friska?
Friskare?
Jag har alltid vetat att jag är en känslig sort, då menar jag när det kommer till mediciner. Jag har vetat att jag ofta och lätt får biverkningarna. Numera kollar jag alltid upp läkemedel i Fass innan jag äter dem.
Jag har hjärnröntgats på stora lasarettet i Reggio Emilia i södra Italien, efter att ha genomgått alla möjliga undersökningar, efter just en biverkning på ett voltaren-liknande preparat. Som i slutändan gjorde att jag fick sämre syn på mitt vänstra öga. Det var en på 100 000 som hade den risken. Så klart var jag just den.
Jag tar inte huvudvärkstabletter.
Jag avslutade antihormonbehandlingen, som liksom är någon sorts kutym om man haft bröstcancer. Det vill man att jag ska äta i fem år. Men när jag läste den långa biverkningslistan kände jag bara; NEJ!
Jag avslutade min herecptinbehandling när den gav mig hjärtsvikt som biverkning. Jag tog inte tabletterna som doktorn skrev ut, lyckades på eget bevåg jobba upp mitt hjärta till normalt igen. Genom att lägga många, ja åtskilliga tusenlappar på akupunktur, Q10, kettlebells och gröna drinkar. För så klart läste jag biverkningslistan på vad hjärtmedicinen skulle kunna göra.
Nu är mitt hjärta normalt igen. Ingen hjärtsvikt och jag slapp biverkningar av vad hjärtsviktsmedicinen skulle kunnat ge...
Jag har känt efter och läst så mycket info på nätet. Jag säger bara tack Google för all hjälp.
Läkarna sa att jag inte skulle göra det.
Idag tänker jag BULLSHIT. Läs så mycket du kan, gör research. Ta reda på. Var nyfiken. Det är så man får information.

LÄs den här Så bra skrivet.
Tänk efter före du stoppar i dig medicin. Jag är inte emot medicin som kan hjälpa, men ska man behöva ta mediciner ett helt liv och sedan mediciner för att häva biverkningarna?
Visst låter det helt galet.

Jag hade så jobbig pms en gång i tiden, jag hade också en depression när livet blev tufft. Jag gick till doktorn vid båda dessa tillfällen. De skrev ut serotoninhöjande medicin.
Jag tog minimini, inte ens en hel tablett med minsta möjliga innehåll. Jag sa också till min läkare, att jag känner direkt en effekt. Jag behöver inte höja min dos. Hon sa, så kan det inte vara och ville istället att jag skulle höja dosen. Istället slutade jag. Jag visste ju vad jag kände, men ändå åå förstod jag inte själv hur bra jag kände min kropp.
I samband med att jag bestämde mig för att avsluta antihormonbehandlingen, så hörde jag av mig till Mia Lundin (som skrivit Kaos i kvinnohjärnan). Hon är expert på kvinnliga hormoner. Hon jobbar i Usa. Jag fick skicka mitt urin till ett laboratorium i Usa. Där mättes mina signalsubstanser.
Det visade sig att jag  har höga, väldigt serotinhalter i min kropp.
Svart på vitt fick jag svaret. Jag är en glad jävel.
Så tänker jag när svenska läkare skriver ut serotoninhöjande medel lite som smågodis, utan att kolla hur det står till med om man har högt eller lågt eget serotonin.
Det jag däremot hade lite av, var Gaba, det vill säga kroppens egna valium.
Jag behöver mer lugn.
Mer ro.
Hade det varit en självklarhet att man kollar sånt här i den svenska sjukvården, hade jag kanske också där blivit rätt diagnosticerad. Jag hade kanske fått lugnande istället.
Men nu när jag vet att jag inte verkar producera gaba i samma utsräckning som jag producerar serotonin, så försöker jag nu ta itu med det. Liksom hjälpa kroppen.
För just nu har jag mycket oro i kroppen.
Oro att få återfall.
Oro att saker och ting kan förändras från en stund till en annan.
Jag hörde av mig till Vidarkliniken och till Inger Lundmark på Grinden. Hon är psykoterapuet, dramapedagog och hypnosterapeut. Det måste finnas andra vägar än receptutskrivna kemiska mediciner, med meterlånga listor på biverkningar.
Våga ifrågasätt läkarna.
Våga be om alternativ.
Läkarna är inte gud.
Jag längtar till den dagen när alternativvården och den svenska sjukvården samarbetar.

idag är en sån dag

Jag la ut den här länken igår åkrarna gödslas med p-piller på facebook. i natt har mina tankar också snurrat rejält kring det. Det är helt jävla galet.
Så undrar vi varför den hormonella cancern ökar?!
Vi vet att vi får i oss hormoner via vårt dricksvatten. För var ska alla läkemedel som vi stoppar i oss dagligen ta vägen? Och när det inte rensas ordentligt i reningsverken. Jag har skrivit det förut här på bloggen och nu helt uppenbart så gödslas våra åkrar med det överblivna slammet.
Vi får också i oss hormonstörande medel  på andra sätt, som via teflonpannor, olika förpackningar och liknande.
En enda stor coctaileffekt.
När jag var dagligen på sjukhuset fick jag höra av vårdpersonalen att de upplevde en ökning av den hormonella cancern.
Jag är med i flera bröstcancergrupper på facebook. Jag läser ofta om unga tjejer som fått cancer när de är gravida. Det är alltid hemskt, sorgligt och överjävligt när någon får cancer, men det är något som känns så himla fel och konstigt när unga tjejer mitt i gravidglädjen drabbas av cancer.
Det är något som inte stämmer.
Jag har mina teorier att vi kvinnor är lite som öppna mål när våra hormoner skjuter lite extra i höjden, eller i botten. Som när vi blir gravida och när vi är på väg in i klimakteriet. Man vet också att män som gjort behandling för att bli kvinnor, att det finns en ökad cancerrisk där.
Vi måste ta på allvar att den hormonella cancer ökar, för det kan inte vara rätt någonstans.
Det finns dagar när jag bara vill flytta till Järna och leva antroposofiskt, idag är en sån dag.

man gör det man kan

Wow, säger jag bara. Se det här klippet:  Sanningar om bröstcancer
Har nu skickat den här länken till min onkolog.
Kan vara dags att börja tänka på vad man äter. Tycker det är så konstigt att läkarna inte frågar en hur man äter och om man tränar när de ger en behandlingsplanen för att bli av med cancern.
Det är sååå viktigt. Men så länge som läkarna säger att man ska fortsätta att leva/äta som man gjorde innan, utan att ens fråga hur man äter, så tror jag inte att man kommer åt det. Var det inte Kopernikus som sa nåt i stilen, maten är vår medicin och medicinen är vår mat?

Fattar inte heller varför vi fortsätter att ha mammografi. Jag har instinktivt känt att mammografi är fel.
Min egna känsla. Men fan, vad jag fick kämpa för att slippa. Varför ska man alltid behöva kämpa för det man tror på?

Så här säger Dr Christine Horner (se länken) om Mammografi:
- är felaktiga 80 procent av tiden (ger ett falskt negativt eller falskt positivt svar)
– använder tryck, vilket kan skada bröstvävnad eller potentiellt sprida cancer
– är inte effektiva för upp till 50 procent av kvinnorna (kvinnor med täta bröst eller implantat)
– kan leda till överdiagnos och överbehandling av icke-invasiv cancer
– kan leda till oroväckande förebyggande åtgärder som ”double mastectomies”, där man tar bort båda brösten kirurgiskt
  
När jag läste livsstilsförändringarna nedan (finns i länken som jag rekommenderar). Ser jag att det är så jag levt. Och jag är idag enormt tacksam för det. Enormt tacksam för att jag följt min inre röst. Lyssnat. 

10 enkla livsstilsförändringar för att minska din risk för bröstcancer (Du hittar dessa i länken ovan)

•  Minska radikalt ditt intag av socker / fruktos och bearbetade livsmedel. Normalisera din insulin och leptin nivåer genom att undvika socker och fruktos är en av de mest kraftfulla fysiska åtgärder du kan vidta för att minska risken för cancer. Tyvärr är det väldigt få onkologer som uppskattar eller tillämpar denna kunskap idag. Raffinerad fruktos är särskilt farlig, eftersom forskning visar att det faktiskt påskyndar cancer tillväxt. 
• Optimera din vitamin D-nivå. Helst bör vara över 50 ng / ml, men nivåerna 70-100 ng / ml kommer radikalt minska din cancerrisk. Varsam solexponering är det mest effektiva sättet att öka din vitamin D nivå, öka även ditt intag av vitamin K2 , antingen från livsmedel eller kosttillskott. 
• Gör intermittent fasta till en del av din livsstil. Intermittent fasta hjälper kroppen övergång till bränna fett istället för socker som främsta bränsle. Det finns bara två typer av bränsle, kroppen kan bränna kolhydrater / socker eller fett. Nästan alla som har cancer förbränner kolhydrater som främsta bränsle. Eftersom cancerceller frodas på socker är detta något som du ska undvika. För att vara effektiv, måste längden på din fasta vara minst 16 timmar. Detta innebär att äta enbart mellan klockan 11:00 fram till 19:00, som ett exempel. I Huvudsak motsvarar detta helt enkelt hoppa över frukosten, och göra lunchen till din första måltiden på dagen istället.

• Upprätthålla en hälsosam kroppsvikt. Det är viktigt att förlora övervikt eftersom östrogen produceras i fettvävnad. Lyckligtvis kommer det att komma naturligt när du börjar äta rätt och motionera. Intermittent fasta är också mycket effektiv för viktminskning och viktkontroll. 
• Få massor av högkvalitativa djurbaserade omega-3 fetter, såsom de från krillolja. Omega-3-brist är en gemensam bakomliggande faktor för cancer. 
• Drick ekologiska gröna juicedrinkar dagligen.
• Undvik att dricka alkohol. 
• Se upp för höga järn nivåer . Detta är faktiskt mycket vanligt när kvinnor slutar menstruation. Järnöverskott fungerar faktiskt som en kraftfull oxidant, och ökar de fria radikalerna vilket ökar risken för cancer. 
• Få ordentlig sömn, både i fråga om tillräckligt med sömn, och att sova mellan vissa timmar. Enligt ayurvedisk medicin, är det mest idealiska att sova mellan 22:00 till 06:00. 
• Om du har barn, amma helt i  sex månader. Forskning visar att detta kommer att minska din risk bröstcancer. 
• MITT TILLÄGG är skippa köttet och ät mer grönt, ekologiskt/kravodlade grönsaker så klart.

Man gör vad man kan. Drick en grön drink varje dag. I morse drack jag två. Jag har sån tur att jag bor precis bredvid den ekologiska affären Eat på Tegnergatan. Johanna gjorde två gröna drinkar till mig i morse.
Grönt dagsbehov - Check

lite info

Oj, mitt förra inlägg engagerade. Det är kul. Jag älskar när ni kommenterar. Jag kommer att skriva mer om mina tankar, men i det här inlägget  tänkte jag tipsa er om mina knipkurser.


Knip Torsdag 28/11 kl 18.30-20.30 i Stockholm  Ett par platser kvar

Knip Tisdag 3/12 kl 18-20 i Norrtälje

Knip Söndag 8/12 kl 13-15 i Stockholm FULLTECKNAD

Knip Måndag 6/1 kl 15-17 i Stockholm

Knip Söndag 19/1 kl 13-15 i Stockholm

10-12/1 -2014 är jag i Viken och kniper och håller i yogakurs. Mer info kommer!

Här är jag och Hanna som var en av deltagarna på helgens Knipkurs. Ser lite smågalen ut.

I söndags var det fullmåne. Då brukar yogisar ta ledigt. och om man yogar varje dag, kan det ibland vara skönt med de här "ledigheterna". Så i helgen hittade man mig på gymet, lyftandes tyngder och kettlebells.

Lite Rocky över mig...

here we go again

Ni vet att jag varit kritisk mot Rosa bandet och Cancerfonden. Jag fick det här mejlet nedan från Martina Frick Isberg, som ansvarar för Sociala medier på just Cancerfonden, efter det här inlägget om Rosa bandet galan

"Hej Karin. TV-galan "Tillsammans mot cancer" var en gala av Cancerfonden i samarbete med TV4-gruppen. Det är en ny satsning för att uppmärksamma alla cancerformer, inte bara bröstcancer. Pengarna som samlades in under oktober och under galan går till Cancerfonden. Ett av Cancerfondens mål har varit att organisationens insamlings- och administrationskostnader endast ska utgöra 15 procent av de totala intäkterna senast 2015. Tack vare högre intäkter och lägre insamlings- och administrationskostnader än beräknat uppnådde vi detta mål redan 2012. Under året användes endast 14,9 procent (så kallat SI-tal) av insamlade medel till insamlingsarbete och administration. Läs mer här http://www.cancerfonden.se/sv/Om-Cancerfonden/Fakta-om-Cancerfonden-/Kvalitet/
När det gäller Rosa Bandet stämmer det inte att vilka som helst får sälja rosa produkter. Cancerfonden har ett långsiktigt samarbete med våra samarbetspartner som har rättigheter att sälja rosa produkter under oktober. Här hittar du våra samarbetspartner http://www.cancerfonden.se/sv/rosabandet/om-rosa-bandet/sponsorer/
Alla som gav pengar under tv-galan kan vara säker på att pengarna går till rätt ändamål och att Cancerfonden sedan fördelar pengarna enligt en väl utarbetad process. 2013 delar Cancerfonden ut 401 miljoner kronor till cancerforskning. Det är den hittills största summan som Cancerfonden kunnat dela ut till forskning under ett år. Med vänlig hälsning"

SVAR: Hej Martina och tack för ditt svar. Jag vet att intäkterna går till Cancerfonden. Och jag tycker det är bra att ni nu lite mer tydligt, om än inte riktigt tydligt visar att Rosa bandet-pengarna inte är öronmärkta för bröstcancer.
Kul att ni drar in mycket pengar. Jag tror vi alla som drabbats av cancer, eller har någon i vår närhet som drabbats av cancer eller kanske gått bort av den här överjävligaskitsjukdomen kan skriva under på att vi inget hellre vill än att hitta ett botemedel, men också att vi ska börja prata om varför cancern ökar i vårt samhälle.
Varför den hormonella cancern ökar till exempel? Jag har mina ideer, men jag är ingen forskare.
Det jag kritiserar är att ni tillåter vilka företag som helst att sätta loggan på sina produkter. Du skriver att ni INTE låter vem som helst sätta en Rosabandet-logga på sina produkter. Exakt vad är det som gör att ni väljer ut vissa?
Här är er lista: Olika sätt att stödja Rosa bandet Vår värld har blivit cancerogen. Det finns hormonstörande och cancerframkallande ämnen i det mesta nuförtiden. Man behöver inte vara Einstein för att fatta att allt sammantaget kan ge coctaileffekten, som vi sett flera dokumentärer om. Och som många människor varnar om. Flera av företagen här, tex Garnier massproducerar schampon, balsam, ja, listan kan göras lång där sammantaget ingredienser kan ge just en coctaileffekt deluxe. För mig rimmar det illa att de ska sälja sina produkter med en Rosabandetlogga på.
Folk vill göra skillnad. Känna att de hjälper till och lägger ett litet bidrag till cancerforskningen. Försäljningen på just varor utvalda av Rosabandet = Cancerfonden ökar.
Man får känslan att man just gör skillnad, man köper en bra produkt om väljer den med er logga på. Kan ni inte börja öronmärka, låt eko/rekoföretag som försöker göra skillnad, genom att välja de mer hälsosamma alternativ för oss och vår värld få sätta loggan på sina produkter.
Gör skillnad cancerfonden. Ni har makten, använd den. Sålla lite bland de som får sätta loggan. Låt loggan bli en logga som signalerar skillnad, på riktigt.

Jag har varit inne på er sida för att titta på just vilka ni ger forskarpengar, det är en gedigen lista. Många forskningar som är igång, fantastiskt. Men jag gick igenom 200, ska sätta mig och gå igenom alla. Men det är inte många som handlar om alternativ forskning, eller rehabilterande forskning. För mig är frågan hela tiden Varför får vi cancer? Kanske ryms den forskningen nånstans bland alla forskningsrubriker som ni väljer att ge stöd. Vad vet jag. Jag hoppas det.

Martina, jag vet inte om ni sett det här. Botemedlet mot cancer De behöver pengar. Vad fantastiskt härligt det vore om ni kunde hjälpa dem med finansieringen. De behöver pengar. För om det stämmer, om man kan hämma, ta bort cancer genom att ta DCA vore det väl värt att forska på?

håll ut

Man kan bli deprimerad för mindre. Men nu börjar det. Nu hukas ryggen, man går framåtlutad med axlarna vid öronen. Skynda, skynda förbi allt och alla. Inte stanna upp. Hela tiden på väg. Och så regnet, inte ens Pino vill gå ut. Nu lägger sig den stora tröttheten över en, man vill bara somna om när man vaknar. Gå i ide. Nu börjar det mörka, nu är det inte håll i hatten, utan håll i humöret. Vi ses i vår.

Men det finns hjälp att få.  D-vitaminbrist bakom flera sjukdomar

Ladda nu. Gå in här och köp upp dig på bästa kosttillskotten. Skriv yogavita i rutan för kampanjkod och du får tio procent på ditt första köp.
Själv äter jag dessa tillskott:
E- vitamin och selen
One daily
Q10
Magnesium
D-vitamin
Zink
B-complex
B6
Eskimo 3
Probiotika
Allt för att klara vintern.
Och glöm inte att juica grönt, så mycket du orkar. Nu gäller det att hålla ut.

lite av varje

Ha, det är ingen hejd på hur jag tar för mig...
Ni kan få rösta på mig här: Sjuhärads sociala pris.

Bildtext: Så här ser införsäljningen av boken Frisk och strålande hud på naturlig väg ut. Ska bli så kul att bläddra i boken.

Igår var en så tuff dag. Först var jag på efterkontroll på Radiumhemmet. Det är så skört att gå dit. Så många minnen som hittar sin väg tillbaka in i mig. Kroppen som minns. Benen som vant tar sig hela vägen in till Onkologen från busshållplatsen. Förbi apoteket. Förbi rökrutan och hur benen liksom blir tyngre och tyngre. Vill gå saktare ju närmare radiumhemmet vi kommer. Så sitter vi en liten stund i väntrummet och jag flyttas snabbt tillbaka till för ett år sedan. Hur jag kände mig. Hur sliten jag var efter sex månaders cellgifter.
Nu sitter andra kvinnor där, som gör samma resa som jag, fast ett år senare. Kvinnorna i väntrummet. En kvinna som grät uppgivet. En annan som satt alldeles blickstilla, men med blicken fokuserad på väggen mitt emot. Den där känslan kan jag så väl känna igen. Man är så rädd för att bryta ihop att man sitter och spänner sig, kroppen är som en stålfjäder.
Jag bröt inte ihop. Jag satt stilla, men utsidan visar inte samma som stormen på insidan.
Man kan inte se på mig vad som händer därinne.
Ray höll min hand, och smekte mig på ryggen
Mina prover såg bra ut. Men Elisabet skulle boka in en tid på ultraljud, för att kolla mitt friska bröst. För att det kliat. För att jag oroar mig.
Så nu väntar jag på det.
Jag var en högriskgrupp med min inflammatoriska cancer. Tänk om jag inte upptäckt cancern i tid, då hade den kanske spritt sig. Inflammatorisk cancer är aggressiv och det är en stor återfallsrisk. Jag har inte orkat ta in hur aggressiv cancerformen faktiskt var. Mitt fokus har varit tunnelseende. Igenom och ut.
Men nu kommer oron och ångesten som ett brev på posten.
Jag bokade en tid på AAA-kliniken, berättade om min oro och ångest. Fick en massa nålar i huvudet och det var som att klubba en säl. Jag knockades rätt in i behandlingsbänken. Men det var bra för jag blev helt avslappnad. Oron försvann och jag tvingades in i ett lugn.
Synd att man inte kan få LarsOlofs akupunktur subventionerad.

Fick den här cdn i brevlådan. Så kul. Det är från Wivianne som jag lärde känna för en massa år sedan. Hon har drömt om att ge ut en chantingcd. Nu har hon gjort det. Chanting är fantastiskt. Och det är fantastiskt att följa sin dröm, lyssna på sina drömmar. Man kan beställa cdn här: Wivi-annes hemsida

Elsa-priset

Igår var jag i stora synagogan. Det var första gången jag besökte en synagoga faktiskt. Eller jag kanske har varit där på något studiebesök med skolan.
Det kändes otroligt viktigt att vara där, just igår, i alla fall efter lördagens kravaller. Jag blir så oroad och ledsen över hur främlingsfientligheten ökar i vårt land och att nytt ord smugit in på arenan: invandrarkritisk.Ett ord som på något sätt ska neutralisera rasistiska tendenser.
Nu kan liksom vardagsrasismen få fortsätta, för nu kan man säga lite så där: Näe, jag är inte rasist, bara lite invandrarkritisk...

I synagogan fanns några överlevare av förintelsen. Där satt han som blivit varnad av en tysk polis med orden: Håll dig hemma, gå inte till synagogan, håll dig hemma. Och på tillställningen efter synagogan fanns Hedi Fried. Hon är 88 år och så häftig. Hon kom fram till mig, tog mig i handen, inte för att hälsa, utan för att ta tag i mig. Så kom hon nära och frågade; vem är du? Jag är bara nyfiken, vem är du? Så vill jag också vara när jag är 88 år. Orädd och intresserad av andra människor.

För andra året delades Elsapriset ut. I år gick det till Jonathan Leman (till vänster på bilden nedan), som är föreläsare och utbildare på stiftelsen Expo. Förra året  fick Siavosh Derahkti, grundare av Unga muslimer mot antisemitism priset. Det är Henrik Frenkel, han till höger, som är grundare av det här priset.

Jag är så glad att mina yogaelever är såna kloka och generösa människor, som Henrik.  Och så hoppas jag att nästa år ska en tjej vinna priset. Ska hålla utkik.

gör mig en tjänst

Det har känts konstigt, lite som att be om uppskattning. Apuh, så får man inte göra. Men nu tar jag bladet från mun, eller hur man nu säger... För nu har jag sett flera författares uppmaning till sina läsare om lite hjälp. För att få sin bok eller böcker att hamna högt upp på adlibris och Bokus listor. Att en bok säljer är ju lite det jag lever på. Det blir också som ett kvitto på att man gillar det jag gör. Kanske gör det att jag får lättare att sälja in nya böcker på förlagen. Vad vet jag. För det är skriva jag vill.
Så nu undrar jag om ni kanske kan tänka er att göra mig en tjänst, nämligen skriva vad ni tycker om mina böcker på internetbokhandlarnas sidor? Recensera. Jag skulle bli så glad. Jag skriver ju inte böcker som direkt recenseras i tidningarna. Jo, det händer och har hänt. Men skulle behöva er hjälp.
 
Så här är lite länkar:

mina böcker på adlibris
mina böcker på bokus

Nu ska ni får mina tankar om mina böcker

Vad är det som händer - från flicka till kvinna Kom ut 2004, handlar om vad som händer i kroppen och knoppen på en flicka när hon går från just flicka till kvinna. Den är slutsåld. Men den var så kul att göra. I ett halvår hade jag en gång i veckan samtal med 13-åriga tjejer på en skola. Vi pratade om att vara tjej, om det härliga som när brösten börjar växa, men också det sorgliga när man blir kallad för hora av någon i skolan och allt däremellan.

Yoga för kvinnor på Bokus Min första yogabok, kom ut 2008. För mig var det så viktigt att boken skulle innehålla många olika kvinnor och visa på hur vi kan använda yogan i våra liv. När jag gör mina böcker tänker jag alltid på att det ska finnas en mångfald, blonda, mörka, unga och äldre kvinnor, så att ingen ska känna sig utesluten. Alla ska få vara med. Ja, det finns en röd tråd i alla mina böcker. Jag skulle aldrig göra en bok med bara bilder på mig själv, fy fabian så tråkigt ;)

Yoga för livet Kom ut 2010 och är väl en mer nischad yogabok. Den riktar sig till kvinnor i 40års åldern. Den åldersgrupp jag nästa år tar klivet ur. Om att gilla sig själv och att yogan faktiskt är ett toppenredskap att hitta dit. Jag inspireras så av äldre kvinnor (Jag inspireras av alla åldrar) men lite särskilt av livserfarenhet.

Yoga erotica Kom ut 2011. Det är nog min vackraste bok och föddes när jag på nåt sätt fattade hur härlig yogan är för sexlivet. Den här boken gavs ut på ett litet förlag och hittade liksom inte ut på samma sätt som mina tidigare böcker. Men jag hoppas och tror att det är en långlivad bok.

Knip för bättre hälsa kom ut 2013. Det livsviktiga knipet. Det finns så mycket kraft i att vi riktar lite uppmärksamhet till våra underliv. Att knipa handlar inte bara om att få ett bättre sexliv, men det enkom kan vara en bra anledning att börja. Att knipa ger dig så mycket mer, förutom att det förebygger inkontinens, bäckenbottenuppluckring, hemorojder och livmoderframfall, så ger de oss plattare mage, mindre ryggont och en stoltare hållning. Med ett bra knip kan du gå in och ta ett rum. Aldrig nånsin huka rygg, kvinna. Ta plats!

(Jag har också gett ut lättlästa böckerna, som riktar sig till utvecklingsstörda människor: "Kompisen" - handlar om vänskap och  "Pommac &  P-piller" (1992) - man skulle kunna säga att det är en sexbok för utvecklingsstörda(1996))

Nästa år kommer boken Frisk & strålande hy på naturlig väg. Dessutom har jag skrivit ett kapitel i boken Hej klimakteriet. Och i oktober kommer en bok om året jag helst hade varit utan, som baseras på min blogg ut. Den boken har inget namn ännu. Ni får gärna ge mig ideer, ni har ju läst den här bloggen.

Nu ska jag redigera bloggen, lägga krut på den. Jag har åkt till landet med en lunta texter. Dagboksanteckningar från det mest omvälvande, omstörtande, ledsamma år jag någonsin varit med om. Nu ska det ner i en bok. Som terapi. Lätt ångest. Låter kanske konstigt men jag har nog förträngt vissa saker och det gör ont att läsa och kastas tillbaka till tiden då det hände. Bokslut skrev någon när jag la ut en bild på facebook. Ja, bokslut. Nu vänder vi bland, som kungen skulle säga.

 Så till nåt helt annat. Ibland händer det!

Bildtext: Jag, Tintin Anderzon och Cecilia Jackson. I veckan var jag på bokreleasen av Främlingsleguanen av Martina Montelius. Köp boken. Det är den bok jag läser nu. Så bra, så rolig, så underfundig och smart. Vilken jäkla bra romandebut. Hejaheja.

#throwbackthursday tack!

Det är lite såna här saker som får mig att ifrågasätta läkemedelsbranschen.

När jag oroar mig märker jag att jag vill hålla allt för mig själv. Inte berätta. Ungefär som att jag själv måste förstå. Jag vet inte. Jag tror inte det är ett bra drag. Men kanske är det så för er också? På måndag ska jag på efterkontroll. Äntligen. Men jag är så rädd. Det är så jävla jobbigt att känna den rädslan och oron. Hatar det. I huvudet snurrar också allt det där man hört: "Cancer är också dina tankar". Men hur gör man för att få bort oro?
Gå på mindfullness?
Ett tyst retreat.
Jag vet inte.
Jag gör mitt egna tysta retreat.
Oroar mig för mig själv.
Igår tog jag en massa blodprover inför mötet på måndag. Det var inte meningen att jag skulle det. Men jag bad extra om att få veta mina levervärden bland annat och lite om hur och var jag är i klimakteriet.
Det känns som om mina äggstockar vaknat till liv igen.
Det är både härligt och läskigt.
Härligt för att kroppen är så fantastisk på att läka, vilja läka. Bli frisk. Komma tillbaka.
Men läskigt efter som min cancer var hormonell och för att jag hoppade av tåget att äta antihormoner i fem år. Gjorde jag rätt? DET är min ljudslinga, eller snarare tjocka ljudmatta. En stor fet heltäckningsmatta som lägger sig som ett filter över allt. Över min glädje, över allt faktiskt.
Har försökt mig på att gå ut och mingla lite. Umgås med människor. Men vet inte riktigt vad det är.
Jag är inte hela vägen där. Känner mig som ett ufo.
Längtar tillbaka till mitt gamla liv. Ni vet lite så där instagrammigt #Throwbackthursday över hela mitt liv. Över allt, ALLLT.
Vill ha tillbaka mig själv.
Inte vara den här tjejen som vet att livet kan ändras från en sekund till en annan. Inte vara katastrofKarin, hon som liksom är redo för vulkanutbrott, översvämningar och naturkatastrofer både inom sig själv, men också utanför henne.
Jag vill vara planerarKarin, som skriver in Åka till Indien och hem Indien i kalendern. Hon som planerar långt i förväg. Hon som tar för givet att livet är långt och att allt alltid blir bättre sen. 
Skulle gått på en fest igår med min kompis Cia A. Men det blev inte så. Vi pratade istället. Vi hamnade först på Voltaires nere i Pub-huset och sen gick vi runt på Pub tills det stängde kl sju. Då åkte vi till Åhlens och kollade kläder och provade en päls för nästan 18000 kr. (Obs, obs inte köpte jag den!) Ungefär så botades lite ångest och oro. Nu känns det mest som att jag räknar dagarna till måndag. Stå ut med en tjock matta hängandes över mig.

heja knipet

Kom på någon av mina knipworkshops. Måste säga att varje workshop är olika och att det är så härligt med all denna kvinnlighet. Vad vi delar med oss till varandra och hur vi kniper oss starka och ståtliga. Heja knipet, måste jag säga.

Inplanerade:
Stockholm:  Söndag 17/11 och Söndag 8/12
Norrtälje: Tisdag 3/12 Info och anmälan här

2014
Knip in det nya året
Stockholm: Måndag 6/1 och Söndag 19/1

Skånebo? Boka in helgen 10-12/1-2014, för då kommer jag ner till vackra Skåne

Håll utkik på min hemsida, för det blir Viken(Skåne) i januari och lite annat som snart kommer upp.

Så här glad var jag efter gårdagens Knipworkshop. Och JA, jag älskar min fina gröna omlotttröja från katarina waldenström och ni vet väl att ni får 5 procent på era köp och ytterligare 5 procent går oavkortat till BRO, och stödjer bröstcancerdrabbade kvinnor. Så bra.

gödsla med kramar

Allahelgon. Egentligen igår. Men i alla fall den här helgen. Men vågar vi prata om döden? Om sorgen som kommer av det.
Det här är konstigt kanske. Men när jag fick mitt cancerbesked, så kom många känslor upp. Men den starkaste var inte att jag var rädd för att dö, utan för att lämna. Inte vara med. Men också att jag inte ville utsätta de mina, min dotter, min man, min mamma och pappa, mina syskon, min systerdotter, min styvson, mina vänner för den sorgen. För sorg gör så ont, det vet alla som varit där. Och jag ville inte att de skulle ha ont av mig. Men kan sorg vara ljust, när blir sorgen ljus?
Läste en intervju med Sven Wollter, han kommer med en självbiografi. Han skriver om sorgen, att man kan inte springa ifrån sorgen. Den boken vill jag läsa.

Men igår i Så mycket bättre, fans sorgen efter en bror som dött också så närvarande och också i programmet Att vara, med Plura. Det blev så påtagligt. Hur vi hanterar sorg olika. Men hur vi än gör pyser den ut. På något sätt pyser den ut.

Sorg. Vad gör man om man möter någon i sorg. Vi har svårt att prata om sorg, svårt att veta hur vi ska göra. Hur ska vi bemöta någon som sörjer. Men tänker att närhet och värme lindrar lite, empati. Hur tänker ni kring sorg?

Så hittade jag fotot ovan. En kram. Vad en kram kan innehålla. Så gödsla med kramar. Investera i kramar i de du tycker om. Kramar kanske inte kan ta bort sorgen, men de kan lindra.

allt vi gör, gör skillnad

Om man vill göra några förändringar så är verkligen Naturskyddsföreningen toppen på så många sätt. Bara det här: fem viktiga varor att byta ut till eko

Allt vi gör, gör skillnad. Så gör några medvetna val.

Ett medvetet val kan vara att: Bli medlem, eller ge bort en donation i julklapp, doppresent, födelsedagspresent, fars- & morsdagspresent. Ja, ni fattar.

Jag kanske ska bli miljöaktivist, finns det någon annan väg? 

LÄser just nu  "Bön för Tjernobyl Krönika över framtiden" av Svetlana Aleksijevitj och jag kan stolt säga att det är min pappa, Hans Björkegrens översättning.

köp den här

Så här kan man läsa om boken: Tjernobyl. Ordet är synonymt med den stora kärnkraftsolyckan år 1986. Men vad vet vi om människorna som upplevde katastrofen? Om dem som lever med följderna? Eller om djuren? I tre år reste författaren Svetlana Aleksijevitj runt i »Tjernobylvärlden« och intervjuade hundratals människor. Resultatet blev en rad psykologiska porträtt och litte­rärt bearbetade monologer, som tillsammans bildar »en krönika över framtiden«. 

Det är en så viktig bok att läsa. Det blir så uppenbart, så oerhört viktigt att vi måste göra medvetna val. Att det som är nu, det du gör eller inte gör kan ha påverkan och inverkan, både positivt och i värsta fall negativt på framtiden för våra barn och barnbarn.

Men att våga, att åka till Tjernobyl och intervjua de som bor där krävde ett mod. Att liksom drivas av en vilja att berätta, öppna ögonen på oss som sitter hemma i soffan och zappar runt och liksom blivit lätt blase, inte orkar ta in mer.  Här  kan du hör Svetlana berätta. Hon har också legat på listan för tänkbara Nobelpristagare, kolla här

I Sverige har vi en svensk variant av Svetlana, denna orädda kvinna som bodde med pygmer i Kongo, och nu engagerar sig för samerna i vårt land och den så kallade lyckade gruvdriftens giftiga baksida.  Läs här
Jag har berättat om dokumentärfilmaren Linda Västrik förut, hon kom till Båstad för några år sedan och gick på yoga i två veckor. Hon är en så klok kvinna, hon är både kul, klok och har ett sånt jävlar anamma. Läs här om Linda

Mod. Modets ansikte, ja vad ska man säga, det verkar vara en kvinnas.

En liten film som gör en glad

äntligen november

Är på landet. Hade möte med sotaren. Var tvungen att ta första bussen klockan sex på morgonen för att vara säker på att komma ut i tid. Bussresan tar 2,5 timme, ibland önskar jag att jag hade både körkort och bil kan jag säga...
Så kom sotaren ut hit och bara: "Men ni har ju ingen stege på ert plåttak, jag kan inte gå upp där."
Så är det liksom hela tiden för oss. Jag må vara nästan femtio år, men det är mitt första hus. När jag var väldigt ung ärvde jag ett hus. Men det har jag inte kvar, av olika anledningar sålde jag det för länge länge sedan. Men det här huset. Det är liksom; "Oj, vattnet är svart." "Oj, det kommer ingen vatten ur kranarna." "Oj, vilken av alla brunnar är avloppsbrunnen, vi måste markera den inför tömningen" "Oj, vattenpumpen där vattnet till elementen ska igenom, sprack och det blev liten smärre översvämning." "Oj, avloppsbrunnen är sprängfylld, jo, det är en toalett som stått och runnit." Listan kan göras lång.
Vi lär oss nåt hela tiden.
Det är väl det livet handlar om? Att lära sig något, att vara öppen för det nya?
Jag förstår nu varför folk helst vill bygga ett alldeles nytt hus.
Men gud vad jag älskar det här huset.
Det är som Villa Villekulla.
Och tänk, jag som trodde att jag var Pippi när jag var liten. YrvädersKajsa, alltid redo för upptåg, roliga grejer.

PÅ bussen roade jag mig med att läsa Hur man botar en feminist av Nanna Johansson.
Jag skrattade högt, och det händer inte ofta. Igenkänningsfaktorn. Alltså sååå kul.

Nanna har bland annat skickat mejl till olika instanser och det är flera mejlkonversationer som är så klockrena, så roliga.(klockrena, haha där var jag själv omedvetet rolig, ja ni fattar sen när ni läser boken) En mejlkonversation är så rolig, det är den med tidningen Connoisseur, en tidning som endast går ut till ett fåtal svenskar som har en deklarerad nettoförmögenhet om minst fem miljoner kronor.
Köp boken. Ge bort i julklapp.

Första november. Hur snabbt går inte tiden. För ett år sedan hade jag precis avslutat cellgiftsbehandlingarna och gick och väntade på operation. Det är bara ett år sedan, men ändå känns det både så nära och så länge sedan. Jättemärklig känsla. Och förresten, jag fick äntligen min efterkontroll. 22 november ska jag till Radiumhemmet. Längtar och oroas på samma gång. Då har det verkligen gått minst åtta månader och egentligen ska det vara efterkontroll efter tre månader när man genomgått det jag gjort.  Jag är med i flera bröstcancergrupper på facebook. Igår var det en tjej som precis fått veta att hon fått tillbaka sin bröstcancer för tredje gången. Återfallen är tyvärr vanliga. Är det inte då konstigt att man inte följs upp? Att man ska behöva tjata sig till något som egentligen borde vara helt självklart. Och som den här kvinnan skrev, det är egentligen inte behandlingen som är det jobbigaste, eller värsta. Det är tiden efteråt och tankarna om just återfall.

Och lite så är det. Jag skrattar. Jag är glad. Jag tänker jag har överlevt, so far. So far, kommer alltid in som en liten slutkläm på allt. Alltid tänker jag så och måste ta i trä, för att inte högmod ska gå före fall. Men den där slingan av rädsla för ett återfall, hur fan botar man den?