yogarenovering

Det har varit så fyllda dagar att jag inte ens hunnit kolla min mejl den senaste veckan. Så ni förstår jag har inte hunnit blogga, inte ens tänka blogg. Huset har varit fyllt av yogafolk. Den lilla vägen från Lyckhem pensionat till mitt hus har promenerats sex gånger om dagen, fram och tillbaka av 21 personer. Haha, det måste sett skojigt ut. Och grannarna måste ha undrat.
Och några av tjejerna fick också frågan av en granne: "Vart är det ni går? Vi har funderat så. Tänkt att ni kanske restaurerar något."

Ja, lite restauration kan man ju säga att vi gjort. Vi har väl liksom renoverat oss själva. Både insidan och utsidan. Byggt upp oss för en kommande höst och vinter och för en framtid. Yoga är världens bästa investering i dig själv. Så är det bara.

För de som ville hade jag också en ansiktsyoga-ansiktsjympaklass, väldigt skojigt. Då behövs speglar. Så jag plockade ihop det jag hade hemma och några hade tagit med sig hemifrån.

Här förbereder jag lite i den fina yogastudion på Lyckhem.

 Såklart har Pino en plats i studion. En tjej blev så förtjust i Pino att hon började googla på pudlar och ringde hem för att "övertala" sin man.

Så härlig studio. Ser fram emot många yogaklasser här.

Stairway to heaven...

Flera av deltagarna hade trott att de skulle kunna köpa Moonsunprodukter hos mig, så jag ringde Mia och Jenny och de kom och hade en liten föreläsning om sina produkter, men också om varför vi ska tänka till lite om vad vi använder för produkter på vår hud. Ett väldigt bra prat blev det.

Oj, vad vi ätit. Frukost, lunch och middag har mitt hem förvandlats till en restaurang. Ibland om vädret tillåtit har vi ätit middag ute, men också i vårt vardagsrum nedan.

Fem dagar gick så fort. Så plötsligt var det sista morgon och vi var på väg till studion, jag och Karolina och Pino. Vilka gulliga deltagare. Jag hoppas jag, vi får träffa er fler gånger och jag hoppas ni håller i er yogaträning.

 När huset var tomt och städat, cyklade jag och Karolina till en klippa och låg där några timmar. Kändes som om till och med Pino pustade ut lite. Det har varit bråda dagar också för honom.

 Och på kvällen kom Ray och hans syster Babette och vi skrattade. Jag drack ett stort glas vin, vilket jag aldrig gör numera. Men oj vad vi fnittrade och det var då som Babette kom på det. Bag-in-box måste ju vara festivalsommarens måste ha. Det är liksom både vin och uppblåsbar kudde i ett.

Som vi skrattade. De senaste gångerna Babette kommit ut till landet är det som om hon skruvar på en knapp och jag skrattar så jag kiknar. Ni vet så där som man skrattade när man var tonårstjej och kunde flamsa och just verkligen kiknade av skratt. Vad jag älskar det. Ett gott skratt förlänger livet, så sant, så sant.