Alla känslor får förekomma, arga, ledsna, stora, små, men man måste hitta tillbaka.
Hela den här "cancergrejen" tar på alla. Det är tufft. Även om jag är typ frisk nu, så är det så mycket med sorgen som hunnit ikapp. Det är inte enkelt att vara jag nu och det är defintivt inte enkelt att vara nära mig. Och sedan är det ju något med förväntningarna vid nyår. Ja, vid alla högtider egentligen. Särskilt för oss "barn" som inte alltid haft de sundaste högtiderna i våran uppväxt.
Dessutom har jag på raketfart, ett halvår satts i klimakteriet. Det som vanligtvis brukar spänna över typ tio år, det rev jag av på ett halvår. Det är biverkningar och konsekvenserna av cellgifterna.
Många säger att de vill slippa sin mens. Men få säger uttalat att; Ja, jag vill komma in i klimakteriet. Men där är jag nu med allt vad det innebär. Plötsligt vallningar. Det känns som min temperatur höjs med många grader, humöret som skiftar... glad-ledsen-glad-ledsen-glad-ledsen. Klimakteriets bergochdalbana.
Där är jag nu.
För några dagar sedan ringde min onkolog. Blodproverna hade visat att jag var i klimakteriet, vilket betyder att jag slipper äta Tamoxifen. Vilket gör mig lite lugnare, eftersom den antihormonen har en del trista biverkningar, som typ blodpropp. Så nu ska min bentäthet mätas nästa vecka, för att se om jag är i riskzonen för benskörhet. Vilket den andra antihormonen har som biverkning.
Inte särskilt kul. Som att välja mellan pest eller kolera.
Det är ju mina hormoner som på ett sätt gett mig cancern.
Mitt svischande uppochned, mitt överskott av östrogen.
Nu ska man alltså "ta död" på all möjlig uppkomst av östrogen i min kropp. Det känns inte bra. Jag har hört av mig till några gurus som är inne på det här med hormoner och bioidentiska hormoner, så himlans trist bara att ingen kan hjälpa mig.
För jag tänker att det borde ju finnas ett alternativ?
Jag tycker det är obehagligt att jag ska äta antihormoner i fem år.
Men nu är det ju "all-in" när det gäller behandlingar för att bli av med den här skiten. Så nu får jag ta att jag är en klimakterikärring.
Jag har ju på ett sätt redan startat och det var ju långt innan cancern. Ja, ni vet min längtan efter pensionärslivet. Men jag vill helst vara så där Florida-chic-pensio.
2007, skrev jag en artikel till Amelia, eller var det Tara om klimakteriet, nu är jag själv där
Klimakteriet, låter nästan som ett skällsord. Inte nåt man
direkt längtar efter, men ganska oundvikligt för oss alla kvinnor. Vi kommer
alla att komma dit. Men hur är det egentligen? Och hur vet man att det är
klimakteriet? Måste man må dåligt? Är klimakteriet slutet på ett liv som
kvinna, är det nu man blir tant? Eller är det nu man kan slappna av och ha sex
för sin egen skull?
För det flesta kvinnor börjar klimakteriet med nattliga
vallningar. Du kanske vaknar väldigt het om natten och sliter av dig täcket,
fast det kanske är mitt i vintern och du sover med fönstret öppet. Eller så har
din mens alldeles plötsligt, från att ha kommit på klockslaget varje månad,
börjat bli oregelbunden. Det kan vara tecken på att du är på väg in i
övergångsåldern. Men, klimakteriebesvären kan skilja sig från kvinna till
kvinna. Några märker knappt av övergångsåldern, medan andra måste äta östrogen
på grund av att de mår så dåligt inte bara fysiskt utan också psykiskt under
sin klimakterieperiod.
Värmevallningar
Svettningar och värmevallningar är vanliga besvär. De beror
på att kroppens termostat kommer i obalans i samband med de hormonella
förändringarna i övergångsåldern. En värmevallning brukar upplevas som en
värmevåg i höjd med bröstet som förflyttar sig uppåt över halsen, ansiktet och
hårfästet. Man blir röd i ansiktet och värmevågen följs av svettningar som
utgår från hårfästet och ansiktet. Det kan ibland droppa från håret och
ansiktet. Eftersom de här symtomen beror på att kroppens termostat är i obalans
kan också så kallade kylvallningar förekomma. Det är inte lika vanligt som
svettningar och värmevallningar. Kylvallningar brukar upplevas som frossa och
att man fryser även om man sover under extra täcken.
Hormonbalansen förändras kraftigt
Hormonbalansen förändras kraftigt
Vi kvinnor kommer in i övergångsåldern när vi är mellan 45
och 55 år, det vi också kallar klimakteriet, som brukar vara i ungefär fem år.
Genomsnittsåldern ligger idag på 51 år Det börjar nåt år innan vi får vår sista
mens och pågår sedan i några år. Under övergångsåldern förändras hormonbalansen
kraftigt i kroppen, bland annat så minskar äggstockarnas tillverkning av de
kvinnliga könshormonerna östrogen och gulkroppshormon, progesteron. Det är den
minskade mängden östrogen som gör att man kan få övergångsbesvär som till
exempel svettningar, värmevallningar, sömnproblem och svängningar i humöret.
Menopaus, kommer från grekiskans mensis, som betyder månad och är definierat
som tidpunkten för den sista menstruationen. Före och efter menopausen befinner
sig kvinnan i klimakteriet. Klimakterium, som är det medicinska namnet, kommer
från grekiskan klimakter vilket betyder kritisk tidsperiod.
Menopausen
När den sista menstruationen närmar sig sjunker halten
östrogen långsamt i blodet, och ungefär fem år efter den sista menstruationen
är nivåerna konstant låga, precis som före puberteten. Den sista
menstruationen, eller menopausen, inträffar hos svenska kvinnor i genomsnitt
vid 51 års ålder. Det är normalt att ha sista menstruationen vid alltifrån 45
års ålder till 55 års ålder. Menopausen beror på att ägganlagen i äggstockarna
har tagit slut. Äggstockarna kan därför inte reagera på de hormoner som
stimulerar ägganlagen att mogna till befruktningsbara ägg.
Äggstockarna åldras
Den primära
anledningen till menopaus är att äggstockarna åldras, östrogennivån sjunker och
blir så låg att livmoderslemhinnan inte längre stimuleras. Därför blir det inte
någon blödning. När en kvinnas äggstockar inte längre kan stimuleras av
hjärnans hormonella signaler, slutar de producera de två kvinnliga
könshormonerna östrogen och progesteron. Kroppen fortsätter dock att producera
en mindre mängd av ett svagt androgen i binjurarna som ombildas till östrogen i
fettväven. Kvinnor med mycket fett kan därför ibland ha mindre klimakteriebesvär
än smala kvinnor.
Den visa kvinnan
Menopausen är en naturlig livshändelse, som är viktig i en
kvinnas liv. Precis lika viktig i en kvinnas utveckling som hennes första
menstruation och möjligheten att bli mamma. Precis som menstruationen är bron
mellan att gå från flicka till kvinna, så är menopausen en väg in i den visa
kvinnans värld. Bland indianerna så var det först när en kvinna passerat
klimakteriet som hon kunde bli shaman och medicinkvinna. Så klimakteriet är en
möjlighet för en kvinna att i sin fulla prakt få blomma ut och ta plats som den
kraftfulla, kreativa och
visa kvinna hon faktiskt är.
Hur vet man att det är klimakteriet?
De olika symptomen som uppstår när kvinnor förlorar sin
östrogenproduktion är olika från kvinna till kvinna. Graden av besvär tror man
hänger samman med hur snabbt östrogennivåerna sjunker.
- Blodsvallningar
– man vaknar upp jätte varm på natten
- Svettningar
- Yrsel
- Hjärtklappning
- Torr
slemhinna, ibland klåda och flytningar i underlivet. En del kvinnor kan
känna av olika former av smärta i underlivet.
- Depression
- Sömnstörningar
- Koncentrationssvårigheter
- Man
kan känna sig irriterad
Andra symptom:
- ryggont
- torrt,
glesnande hår och torr hud
- mycket
kraftiga menstruationsblödningar
- mycket
obetydliga menstruationsblödningar
- blodvallningar,
som mestadels berör ansikte och hals
- inkontinens
- benskörhet
- ökad
hårväxt i ansiktet, på magen eller bröstet
- oelastisk
slida
- omkring
20-25 procent av kvinnorna i klimakteriet upplever smärta vid samlag. Det
beror för det mesta på att slidans rygg har blivit tunnare och på brist av
slidsekret, båda delarna orsakas av östrogenbrist. Källa: Illustrerad
uppslagsbok om naturliga läkemedel av C. Norman Shealy
Naturlig hjälp: Vitaminer och mineraler
Vid oro och irritabilitet – ta magnesium och vitamin
b-komplex
Vid ömma och knöliga bröst – Vitamin e, linfröolja,
acidofilus och vitamin b-komplex
Vid förstoppning – extra intag av vitamin c
Vid brist på energi och vid trötthet – Co-ensym Q10
Vid kraftig blödning – vitamin c kan reglera det om
det kombineras med bioflavonoider
Kraftiga menstruationsblödningar – vitamin A, zink,
järn och vitamin B-komplex
För att reducera värmevallningar och nattliga
svetttningar – selen och vitamin C.
Smärtsam menstruation – zink, vitamin c, vitamin E
och magnesium
Vid hudproblem – linfröolja, jättenattljus, vitamin
b-komplex och zink
Sömnlöshet och sömnproblem – magnesium
Vid torrhet i slidan- kan man föra in en kapsel
vitamin E i slidan
Källa: Illustrerad uppslagsbok om naturliga läkemedel av C.
Norman Shealy
Faktarutor.
Rökning påskyndar klimakteriet
Antal födda barn, vikt och ålder när puberteten inträffade
påverkar inte klimakteriet. Däremot gör rökning att klimakteriet påskyndas med
ett och ett halvt år jämfört med icke-rökaren.
Höj bmi för kvinnor i klimakteriet
Enligt en studie från Lunds universitet så bör det finnas en
speciell bmi-tabell för kvinnor i klimakteriet. Bmi står för body mass index
och ger riktlinjer för vilken vikt en person av viss kroppslängd bör ha.
Kvinnor i klimakteriet borde få en högre bmi. När menstruationen upphör
försämras kvinnors fettförbränning så att de går upp i vikt. Försök att banta
då kan leda till ytterligare viktökning, enligt studien.
Träna, träna
I ett flertal
undersökningar har kvinnor som tränar uppgett betydligt färre klimakteriebesvär
än kvinnor som är fysiskt inaktiva. Till exempel har det visat sig att
värmevallningar var dubbelt så vanliga hos passiva kvinnor än hos aktiva.
Vid en större belastning på skelettet,
som joggning, raska promenader eller tyngdlyftning, har man sett att benmassan
ökar vilket minskar risken för benskörhet.
Böcker om klimakteriet:
- Klimakterieboken, Lilian Edvall, 1993.
- Kulla-Gulla i övergångsåldern, Cecilia Hagen, 1994.
- Är det varmt här – eller är det bara jag?, Gayle Sand, 1994.
- Tänk om det är klimakteriet, Kerstin Thorvall, 2000.
- Kvinna, Britt-Marie Landgren och Outi Hovatta, 2002.
Några tecken på att jag är en klimakteriekärring
jag har lärt mig att bo i min röst. Fint, fint, fint.
Hej Karin! Vilket bra inlägg! Jag är själv där med hormonberoende cancer och det känns bra att jag inte är ensam om att uppleva det så här. Humörsvängningar, begynnande klimakteriebesvär (jag är inte där riktigt ännu, är bara halvvägs i behandlingen) och fan vet allt utöver den "normala" oro och rädsla som följer på sjukdomen. Det är också svårt att veta vad som beror på klimakteriet och vad som tillfälligt orsakas av cellgifterna. Detta utsätter verkligen relationen för stora påfrestningar. Tack också för mattipsen. Har groddat alfafrön i tron att det är nyttigt, men alltså inte om man ska undvika östrogen. Onkologen har bara pratat om sojaprodukter typ sojamjölk, soygurt, sojakött etc. Kram Annika
SvaraRaderaSkrattade gott när jag läste om "rivjärnet", detta har även jag fått höra en del gånger. Skönt att höra att man inte är ensam om att inte alltid kunna bita ihop. Kram på dig/Annelie
SvaraRaderaKanske Marianne Arnström skulle kunna hjälpa dig med detta med naturliga hormoner, eller i allafall bolla dig vidare. Hon är en hejjare på hormoner och håller kurser både i Sverige och utlandet. Jag kom i kontakt med henne när jag var hos hennes man som är naturläkare. Linken till hennes hemsida om du vill kika in är: www.vitallyft.se/
SvaraRaderaHej Karin! Tack för intressanta tips! Kan du rekommendera något särskilt märke på E-vitaminkapslar att använda vid torrhet i slidan? /Varmaste hälsningar MartinaA.
SvaraRadera