Sommarens sista klass

Å, nej varför tog jag ingen bild på sommaren sista klass? Varför kan jag inte bli lite mer bekväm med att hiva upp kameran och fota?
Hur som.
Det känns i alla fall när man avslutar sin sjunde vecka med mysoremornar och kvällsklasser. Jag älskar att lära ut yoga. Jag älskar att se elever utvecklas och göra saker med sin kroppar som de inte trodde att de kanske kunde göra eller vågat göra. Hur trött jag än är när jag precis börjar undervisa, så försvinner den tröttheten. Igår morse hade jag min sista klass för säsongen. Vi avslutade med en yogafrukost som Bittan från Graffagården (ja, dit jag ska flytta)www.graffagarden.se, gjorde.
SEn åkte jag upp till min kompis Lenas ställe Lycklig och åt lunch med Milena, som jag lärde känna förra sommaren här i byn.
Nu har jag några dagar att landa i, innan gravidyogalärarutbildningen börjar och sedan efter den - yogadvd-inspelningen... Det är en hektisk tid.
Ibland undrar jag över det här med att orka med.
Att ha energi när man vaknar på morgonen och liksom ha en bit av det hela dagen och kvällen tills man somnar.
Jag tror att yogan gjort mig mer tålmodig. Gjort att jag liksom inte bränner av all min energi och sedan bara går på sparlåga större delen av dagen.
Man måste på något sätt hitta sin rytm.
En lugn och jämn rytm, som håller hela dagen.
Kanske handlar det om det. Ja, att meditera och yoga, att hitta sin rytm.
Jag brukar lära ut att man ska vila i skarvarna mellan in och utandning och mellan ut och inandning.
Att hitta den där stunden av stillhet när inget händer, när det står stilla.
Att vila i skarven.
Att vila i övergångarna.