Bildtext: Här ser man mig i min joggingmundering... och en mer motvillig liten pudelpojke
Jag började lite smått förra sommaren. Åkte in till Helsingborg med min man och provade ut ett par joggingskor. Köpte springbyxor och springjacka också. Vi sprang ett par gånger nere vid Malenbadet. Där i skogen springer man på bark, eller vad det nu heter och banorna är väl utmarkerade så man vet hur mycket man springer.
Jag var en springtjej en gång i tiden. Var med i Turebergs IF, tävlade på 400 meter och 800 meter. Det var under några år. Hann med ett löparläger i Nora också.
Ja, jag hade mycket energi som barn.
Nu springer jag igen. Inga långa distanser. Tänker att det kan jag gör senare. Men oj, vad jag gillar att jogga.
Jag förstår alla människor som blir bitna av att springa.
Jag älskar att yoga. Men jag älskar också väldigt mycket att vara ute i naturen. Att röra på sig. Att känna lukten och luften. Tyvärr är det yogans negativa del.
Att man oftast går ner i en källare och yogar.
Jag tar med mig Pino på mina springturer.
Tyvärr måste jag dra honom, eftersom han inte verkar gilla att jogga.
Han är väl bortskämd med att få ligga mjukt på en kudde och titta när vi andra yogar.
Men det negativa med joggandet, det är att man blir stelare i yogan. Framför allt alla bakåtböjningar blir svårare.
Jag vet, det är stretching som gäller. Men det är ändå svårt.
Måste komma på nåt sätt, så det liksom blir yogging.
Vad skönt att få det bekräftat. Att man blir stel av jogging (powerwalk också för den delen). Har haft lite svårt att begripa varför det är obehagligt stelt med att göra yogarörelser efter morgonwalken/joggen.
SvaraRaderaBerätta mer när du kommer på bra "nåt bra sätt" - yogging låter som ett bra grepp - "bara" hitta "hur".
Kram från Halmstad och Susanne
min lösning är en timme yin yoga sen ut i spåret... och mini stretch efter. det är fantastiskt. Lotta J
SvaraRaderaJa jag har också märkt att jag blir stelare av spinning, som är den kondition jag kör mest.
SvaraRaderaKombinationen av yoga och jogga eller spinning är suverän tycker jag. Det bästa av två världar. Jag tycker att dem kompletterar varandra. Vad säger du Karin, behövs konditionsträning eller räcker det med ashtangan för det aerobiska effekterna?
Kram Katarina
Jag har gett upp min ridning till förmån för yogan, iaf för stunden =). I ridningen så spänner du de muskler som man vill arbetar med i yogan, så det blev hela tiden plus minus 0. Varje gång jag ridit gick jag ett steg bakåt i yogan. Och varje gång jag yogade kom jag fram det där steget igen. Så jag kan mycket väl tänka mig att jogging gör det samma. Jag kör på powerwalks med vovven, det får räcka! Nu vill jag bli smidig och mjuk i kroppen istället =)
SvaraRaderaHar lagt av med allt utom yogan. Promenerar och paddlar kajak ibland. Men bara som rent rörelsenöje, ingen träning. Och jag mår mycket bättre och är mindre stel. För min del handlade det om att våga släppa taget om allt det andra och släppa fram yogan helt i mig. All skillnad i världen!
SvaraRaderaYogajournal har skrivit om detta på http://www.yogajournal.com/lifestyle/192. Gillar själv att springa då och då nämligen :)
SvaraRaderaSommarhälsningar
All annan träning blir bättre av yoga, men yogan blir inte bättre direkt av något annat. Sharath sa vid en konferans jag var på, att inget annat behövdes. Att mna inte ens skulle ta massage, utan bara oljemassage.
SvaraRaderaMen jag behöver promenader. jag behöver vara ute i friska luften.
Att jogga eller powerwalka en höstdag, de här supervarma dagarna ser jag verkligen fram emot det. Men, i Indien där man just på grund av vädret är ute så mycket som mn är och dår sin daglig dos av natiurligt ljus. Näe, där räcker kanske "bara" yoga. Men i sverige där vi har många månader av totalt mörker. Där eller här kan vi behöva lägga till en halvtimme ute i friska luften.
Intressant!! Jag har samma erfarenhet av löpning och har lite svårt att få ihop det med yogan eftersom jag är frälst i båda formerna... Har tidigare mest märkt av det genom att insida, baksida lår drar ihop sig enormt efter löpningen, men har på slutet märkt att bakåtböjningarna som gick rätt lätt tidigare känns näst intill oöverkomliga för stunden... Men får nog helt enkelt kompromissa, är inte beredd att ge upp varken löpningen eller yogan! Båda skänker enorm lycka o ro! Tack för en finfin blogg Karin!
SvaraRaderaCaloweena, Jo, det är nog just bakåtböjningarna, som vi behöver extra mycket. Eftersom vi i sTort sätt lever vår liv lätt framåtlutade hela tiden. Det är nog just de som man på nåt sätt "offrar" när mna springer. Men jag tänker OM man nu håller igång båda, så kan det ju inte bli sämre, utan snarare bättre. Min man sprang ett lopp här i Skåne, jag följde med och tittade. Det jag tänkte särskilt på var att så många av löparna hade så dålig hållning. Det var intressant. Ska återkomma med mina tankar om det. Och tack för att du läser mi blogg måste jag säga!
SvaraRadera