Idag läser jag min fina väninna Thomasines blogg http://socalito.blogspot.com. Ja, det är T som jag skrivit om tidigare. Fina Thompi som jag kallar henne, som är sjuk.
Thomasine har en blogg där hon skriver om sin sjukdom. Hon skriver så fint, så klokt, så varmt, så argt ibland och så hiskeligt sorgligt ibland att jag gråter.
Och hela tiden hoppas jag att hon en dag blir publicerad. För de där kloka tankarna hon har, ska bli svarta bokstäver i en pärm. Då har liksom den här skitsjukdomen fört nåt gott med sig.
Jag är så glad för hennes skull att hon är så omtyckt. DET är så fint att veta det när en vän är i nöd. Idag läste jag hennes blogg och jag blev helt kall.
Strax innan påsk fick de veta att en av hennes systrar också har cancer. Det är så jävla orättvist. Jag vägrar tillåta att livet ska vara så orättvist.
Tydligen finns det en titel på en bok, Livet är orättvist men Gud är god. Men eftersom jag anser att Gud finns inom oss alla och inte är en gubbe på ett moln uppe i himlen, så kan vi här och nu bestämma oss för att orättvisan inte får vinna. Eftersom vi är Gud, alla är Gud. Du är Gud och jag är Gud.
Att vi tänker positiva, varma, kärleksfulla tankar för varje orättvisa, så att orättvisan får kröka ryggen och lomma in och ställa sig i skamvrån. Och där kan orättvisan vänta - i all evighet om jag får bestämma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar