Jag fnular

Just det. Jag fnular, för det är precis vad jag gör. Då och då köper jag en trisslott och hoppas på turen. Tänk om jag skrapar fram en miljonvinst. Vem är det som vinner egentligen? Läser om barnfamiljen i Norrköping som vunnit 82 miljoner. Herregud, det är så mycket pengar. Hela deras liv kommer att förändras.
Jag vet, jag vet man blir inte lyckligare av pengar. Men, i och för sig det kan bara de redan rika svara på ;)
Om man inte har pengar, handlar en stor del av livet just att få till det, så att man kan betala hyra, och alla utgifter.
Att överleva, då blir det där uttrycket, pengar är inte allt här i livet lite som en nagel i ögat för den som är fattig.
Jag är inte fattig.
Jag har det bra.
Jag lever ett gott liv, men ändå skulle jag vilja vinna lite, så att jag inte behöver jobba så mycket som jag gör. Skulle vilja njuta av en och annan semester. Så nu, fnular jag på att anmäla mig till den här mannen.
Jag sitter ju redan där och svarar på frågorna när programmet sänds. Och tänk om Magdalena Graaf en dag ringer på min dörr, och jag får dra ut ett papper ur ett kuvert som det står 100 000 kronor på.
Ja, det är vad jag tänker på en dag som denna, efter att ha rullat ut min bruna matta och yogat min fredagspractice medans min lilla hund Pino intresserat tittat på. Och snart ska vi ut i vårsolen.
och livet fortsätter precis så där som det ska, och tankarna om miljonvinsten var bara en tanke i morse.