kroppsideal - fängelse eller frigörelse

BIldtext: Anita Ekberg i La dolce vita (Ljuva livet). En kvinna som njuter av sina former, så till den grad att hon ställer sig i Fontana di Trevi och svalkar sin kropp i fontänen. Vilken amazon.

Känner att jag vill fånga upp tankegångar och en "kommentar" som jag fått, kände att mitt svar blev lite kort och att jag gärna vill filosofera lite kring det här med ideal.

Hej Karin!
Har precis börjat yoga och har precis läst hela din blogg, tack för en jättefin bok och en jättemysig blogg. Du inspirerar!Jag har en fråga och jag hoppas du inte tolkar den fel, den är inte menad som förolämpning...Men. Jag vill ju gärna gå ned i vikt av yogan och det står i många böcker att man "tappar överflödigt fett" med yoga. Många gurus är magra. Men du och även hon (viveka tror jag som du är på dvd med) är ju inte direkt supersmala utan har (som vi alla) lite armar och mage. Samtidigt så yogar ju du så himla mycket? Hur går detta till? // Anna C

Mitt svar: Ha ha, ja, hur går det till att man har lite mage och lite armar?
Man gillar mat, rätt och slätt. Jag gillar min kurviga kropp och jag vill inte vara trådsmal. Det är inte mitt ideal. Sedan får folk tycka vad de vill om hur jag ser ut.
Jag tror att man är olika kroppstyper, vissa lägger på sig ganska enkelt, oavsett sin träning. Medan andra väldigt lätt går ned i vikt. Det finns många väldigt på gränsen till anorektiska yogisar och det finns framför allt i Indien ganska många, för oss i väst sett, tjocka yogisar. I Indien ser man ju mullighet som något vackert - titta bara på de manliga Bollywood-stjärnorna. Men här i väst, ska man vara trådsmal.Om, jag inte hade yogat som jag gör, så hade jag förmodligen varit stor som ett hus. Så allt är relativt.

Men jag vill fortsätta att prata om det här ämnet, eftersom det ligger mig varmt om hjärtat. Vi kvinnor har extremt stora glasögon, förstoringsglasögon när vi tittar på våra egna kroppar i spegeln. Vi synar och tycker till om oss själva, ofta med en alldeles för negativ syn på hur vi ser ut. Jag har varit sån också. Jag har argt tittat på min kropp och önskat en massa saker. Hur den borde se ut, enligt vad jag trott den borde se ut. Det vill säga, jag har låtit medias bild av hur en perfekt kropp ska se ut helt osorterat bestämma min syn på mig själv.
Vad som hände när jag började yoga, var att jag plötsligt fick tillgång till min kropp på ett helt nytt sätt. Min blick blev plötsligt mycket snällare. Jag har den här kroppen och jag tycker så väldigt mycket om den. Jag rör på mig. Min kropp är flexibel och stark. Den är kanske inte perfekt i någon annans ögon, men jag älskar min kropp. Den är liksom jag. Jag kännare mig vackrare idag, som 45 åring än när jag var 22 och fick utvikningserbjudanden. ;))
Jag förstår att Anna, skriver för att hon vill gå ner i vikt och att hon kanske blir lite konfunderad när hon dels läser att folk går ner i vikt när de yogar. Sen ser man bilder på mig, som ju inte är trådsmal. Jag tycker om mat. Jag har alltid gjort det. Jag har aldrig bantat. Vet inte ens vad jag väger. Jag drömmer inte om att gå ner i vikt, men jag vill så klart känna mig fast i kroppen.
Vad jag menar och vad jag önskar är att kvinnor ska se lite snällare på sig själva. Och verkligen känna efter varför man vill se ut på ett särskilt sätt. Allt för många kvinnor har en osund relation till sin kropp och till mat. och det kan man ju tänka lite över. Äter jag för att trösta mig själv. Eller späker jag mig själv, tillåter inte mig själv att njuta? Det gäller att hitta medelvägen. Våga njut av din kropp, oavsett hur den ser ut.

Yoga ÄR din bästa pensionsförsäkring. Här är beviset!!!

I dagens Aftonbladet!!!!

Yogainstruktör Bette Calman var en av de första som började med yoga på 50-talet.
Foto: BARCROFT MEDIA
Bette, 83, är vigare än barnbarnen

Har 11 yogaklasser – i veckan
LONDON. Yogainstruktören Bette Calman är 83 år.
Det hindrar inte henne från att vara vigare än sina barnbarn.
Iklädd en rosa overall och med perfekt fönat hår visar Bette upp vad hon kan. På 50-talet var hon en av de första i Australien som började med yoga.
Kroppen brukar väl bli stelare med åren, eller?
– Jag kan göra mer nu än jag kunde för femtio år sedan, säger hon enligt Daily Mail.
När andra i hennes ålder klagar över krämpor koncentrerar hon sig på svåra balanspositioner.
Hon sätter händerna på marken och lyfter hela sin kropp horisontellt under perfekt kontroll. Bette Calman visar upp avancerade övningar som visar prov på hennes fantastiska form.
Hon är fortfarande instruktör och har runt elva klasser – i veckan. Den smidiga stålmormorn har inga planer på att sluta med yoga.
– Jag blir aldrig för gammal. Kroppen är ett fantastiskt instrument.
Yoga håller mig ung, säger hon.

Källa: Ovan är en artikel från Aftonbladet som publicerades idag.

Det är det jag säger, Yoga ÄR din bästa pensionsförsäkring. Jag vill träffa Bette. Jag vill bli som Bette. Fy fabian vad det är härligt att åldras när man ser såna här kruttanter.

min yoga-stand-in

Bildtext: Min yoga-stand-in lever ett mer flashigt liv i Båstad.

När ashtangayogadvderna skulle lanseras, trycktes jag, eller en papperskopia av mig, upp i naturlig storlek. Jag försökte ju öka på min längd, skulle vara kul att få lite lååånga snygga ben. Tänkte att reklambyrån kunde väl vara lite schyssta...

Men, det var ingen som gick på det, så det blev en papperskopia i min exakta längd, 1,64 cm lång med en avtagbar låda på magen. Däri skulle alltså dvderna ligga.

Ibland var det liksom märkligt att "möta sig själv" på Åhlens dvd och skivavdelning.

Jag tog med "henne" ner till min yogastudio i Båstad, mest på skoj.

Hon hamnade i mina kompisars källare. Tills hon plötsligt fick ett eget liv. Hon bjöds med på middagar, träffade polska hantverkare som bjöd henne på öl och hon var på picnicar.

Lena, Pontus, Janne och Bittan nere i Båstad hade med min stand in på de mest knasiga ställen och så skickade de bilder från sina mobiler till mig och mitt avhållsamma yogaliv i Stockholm, så att jag kunde se hur hon for fram.

Ibland när livet är stressigt, skulle det vara skönt med en stand in, så man kan göra allt man tycker är skoj och allt man måste - utan att bli utbränd.

Mitt möte med finlands-svenska yoginis

Bildtext: Några av de fina tjejerna i Jakobstad.

Jag är glad. Mycket glad. G L A A A D!
Jag är precis hemkommen efter en mycket härligt och givande yogahelg i Finland. Var på två jätte fina yogastudios, en i Vasa och en i Jakobstad och höll kurs i kvinnoyoga.
Vilka härliga kvinnor.
Vilket gensvar. Oftast är det härligt att vara lärare.
Man åker hem och hoppas på att man kanske förhoppningsvis inspirerat någon.
och man åker hem glad.

När jag började med yogan tyckte jag att den var så militärisk och jag hade svårt att hitta mig själv i den. Även om jag blev huvudlösa kär i yogan direkt.
Men det vet vi ju, det finns ju nåt som heter omöjlig kärlek också... ;))
Min drivkraft har nog varit att hitta mitt eget förhållningssätt till yogan och inte blint följa vad andra säger att yoga är.
Vad tycker jag själv. Vad är yoga för mig?
Jag blev intervjuad av radion i Vasa. Ska bli kul att höra det. I alla fall fick jag frågan varför yoga måste vara så strängt och disciplinerat.
Hm, tänkte jag.
- Näe, det behöver det ju inte vara.
Jag kan tycka det är tråkigt. Men många människor anser ju tyvärr att glada människor är lite korkade, medan tystlåtna är smarta. Ja, jag vet att jag slänger mig med fördomar. Folk kanske inte alls anser att det är så. Förhoppningsvis inte.


Yoga är vad du gör det till, så länge du är en god människa och så länge du kämpar med dig själv och att ta av dig dina fördomsfulla glasögon så är du på rätt väg.

Men jag tror på mer på glädje OCH disciplin i yogan.
Disciplin är viktigt, för att hitta fokus. Men vi är ju människor och vi lever i relationer. Och livet blir lättare om man ser på det med lite humor och om man vågar skratta då och då åt sin tillkortakommande. Och yogan blir lättare de där dagarna det känns motigt, om man ser på det med just humor. Bra mycket lättare än om man strängt säger till sig själv: Upp och yoga! Med en förmanande och sträng röst. Då blir yogan snarare en bestraffning, och då är mna nog inne i en farlig snurr.

Och att man vågar öppna sitt hjärta.
Att våga yoga med öppet hjärta.

Och det finns inget strängt i ögonen på vare sig sharath eller guruji, när de säger "You do". Snarare en uppmuntran och ett litet leende där bakom.
Och jag tycker det är trist att så många uppfattar just ashtangayogan som sträng och disciplinär och jag hoppas det luckras upp.

Jag tycker det är smart att vara glad. Att våga hitta glädjen. Att våga skratta åt sig själv och sin tillkortakommande, kanske bjussa på dem inför andra. jag menar livet i sig är så strängt. Varför göra yogan till något strängt, när den rymmer så mycket glädje?

Bara mina tankar en måndag, när dagen mest gått i ett.

the yogacamp

Bildtext: On top of the world. Snart kommer han hit, vår yogaguru för att drilla oss i yogans magiska och ibland lite för disciplinerade värld. Men han är så efterlängtad.

Hm, snart börjar det, the yogacamp med Alexander Medin. 3 maj för att vara exakt. Jag började min teachertraining i höstas. Tänkte ett tag att alla mina utbildningar inom yogan, alla teachertrainings jag gått - ja, det kanske inte finns papper och betyg på det, borde väl räcka?! Men folk frågar efter "bevis" på att man är certifierad enligt yogaalliance. Så nu snart, i maj börjar utbildningen igen.

Två veckor då jag går upp kl fem. Vi chantar, har tuffa pranayamaövningar innan vår egen practice börjar, sen är det sanskrit, yogafilosofi och ren praktisk lärarträning. Man är helt slut när dagen gått. Jag tror vi börjar halv sex och slutar kl 16, sex dagar i veckan. Och vi måste lämna in egna arbeten, våra tankar om hathayoga pradipika, Bhagvad Ghita och all annan yogalitteratur. Det är både jobbigt och härligt på samma gång. Man är helt mörbultad och somnar som en klubbad säl på kvällarna. Man äter, lever, tränar och tänker yoga 24/7. My god, men vad man utvecklas.

Alexander Medin, en av de få som är certifierade av Pathabi Jois. Det finns många auktoriserade, men att vara certifierad direkt av Guruji - det är som att vara V.I.P i Ashtangayogavärlden. det kräver total dedikation. Alexander som är under 40 år, har en bakgrund som både boxare och dansare. Han gick balettakademien med Mads Mikkelsen! Bara det.. Sen pratar han sanskrit, herregud - det är sant. Alexander kommer från Norge, men har bott många år i Mysore och studerat för Patabhi Jois. Han var också den person som fick Mr Iyengar och Mr Jois att träffas igen efter typ 40 år på en yogakonferans i Hongkong, där Alexander för tillfället bor. Om någon är yoga, så är det Alexander.

Alexander kommer säkert tycka att jag är en latmask, vilket jag faktiskt varit de senaste månaderna. Men jag skyller allt på kärleken. Min stora kärlek här i livet kom tillbaka in i mitt livet efter 14 år förra våren. Jag älskar att vara med honom. Jag yogar inte sex dagar i veckan längre, utan fem. Men måste göra mig redo för sex dagar i veckan igen, nu när Alexander kommer hit. Do your practice and all is coming... ja, ja kärleken kom till slut.

Gå in på http://www.atmajyoti.se/ och läs om kursen. Där finns för övrigt andra skojiga saker man kan gå. Viveka Blom som driver atmajyoti, låter många spännande lärare komma och undervisa på hennes skola.

Länge leve mångfalden.

Äta yogiskt

Bildtext: Morgonkaffet är som guld i mun...

Ganska snart när man börjar yoga är det som om kroppen och magen och tarmarna talar till dig ; Snälla, stoppa inte i dig vad som helst.

Det finns egentligen inga regler, eller förbud inom yogan, så se upp för de som ska tala om för dig hur du ska leva ditt liv. Jag tror att man måste låta var och en i sin egen takt bestämma hur man vill leva. Och så länge det inte skadar någon annan, så varför lyssna på något annat än vad din egen kropp säger dig?

Det som hände mig efter ett tag när jag yogat mer regelbundet, var att jag inte kunde dricka vin, eller alkohol. Att det var som om kroppen verkligen sa nej. Jag slutade äta kött, men fortsatte med fisk eftersom jag känner att min kropp behöver det fettet. Och jag är en gottegris och jag behöver mitt kaffe på morgonen - min synd... Jag tycker ju det finns värre saker man kan göra mot sig själv och andra i livet än att dricka kaffe ;). Dessutom tror jag att jag med mitt låga blodtryck, behöver en stärkande kopp kaffe på morgonen för att vakna till liv.

Det finns som sagt inga regler inom yoga om vad som är rätt eller fel. Det är bara du som kan bestämma. Men det finns rekommendationer inom yogan, som beror lite på vem du är, hur och var du lever och hur mycket och intensivt du utövar din yoga. Yogans filosofi handlar om att hitta det naturliga läget i sin kropp och sina matintag och efter en tids regelbunden träning så börjar det där att stabiliseras. Suget att stilla sorg, ledsenhet, ilska, vanmakt eller vad det nu kan vara med mat, lugnas ner.

När sinnet och kroppen är i harmoni och man är i fokus med sig själv, vill man behålla en hälsosam livsstil. Det kommer att visa sig på många olika positiva sätt.
Du kanske äter bättre, blir mer fokuserad, mindre stressad och framför allt du sover bättre. Ditt imunförsvar stärks och dina hormoner lever inte sitt vilda liv, på samma sätt som tidigare. Hm, känns det igen?

Mycket av den yogisk kosthållningen kommer irån det Ayurvediska medicinska systemet, som innehåller flera olika metoder för att upprätta balans både i och utanför varje person.
Ayur betyder liv och Veda betyder kunskap på sanskrit.

Varje människa är en unik individ och allt ifrån kost, motion och övriga livsstilsfaktorer ska anpassas till just den personen. Det som passar en människa kan vara farligt för en annan.

Västerländsk medicin och kosthållningsinställning är mer symptominriktad eftersom man utgår ifrån ett besvär eller ett problem som man sedan försöker få att försvinna med hjälp av olika mediciner och dieter bland annat.

I Ayurveda och yoga handlar allt om att balansera utifrån och in, och inifrån och ut, för att komma till bukt med orsaken till problemet.

På min första Indien resa "la jag in mig" på ett ayurvediskt retreat i Kerala. Då var jag en ganska utskiten och på gränsen till utbränd person. Jag hade ingen aning om vad ayurveda egentligen gick ut på. Men det var fantastiskt med alla behandlingar och min personliga meny - min kosthållningsplan som jag fick utställd på mig. Jepp, jag gick till retreatets restaurang och beställde mat efter MIN meny. Underbart. Och jag mådde verkligen mycket bättre efter mina fem veckor i Indien.

Inom ayurvedan utgår man man från tre olika element av energi som påverkar oss på olika sätt. De är mer eller mindre styrande hos oss och man delar upp energierna i olika kropps- och sinnestyper; Kapha, Vata och Pitta.

Vissa individer kan vara dominerande av någon typ, medan andra är en blandning; typ Kapha-Vata.

Så här läser jag i webb-tidningen Om yoga, http://www.omyoga.se/:

"Kapha sägs ha sitt energisäte i halsområdet och kontrollerar bland annat lymfkörtlar, leder, avfallsmembran, sköldkörteln, bihålor, näsa, hals, lungor och saliv. Här hägrar centrum för vårt mentala och sinnliga jag. Individer med Kaphadominans har ofta kraftig benstomme och är lite satta som kroppstyp. Andra generella kännetecken är långsamhet, lathet, gillar inte snabba förändringar, god sömn på gränsen till att sova för mycket, inaktiva, generösa, förlåtande, kärleksfulla. Vanliga ”Kapha-problem”: Övervikt, fungerar sämre under stress, hjärtproblem, ämnesomsättningsproblem och depression.

Vata har sitt säte i magområdet runt solar plexus och kontrollerar bland annat levern, mjälten, gallblåsan, magen, svettkörtlar, röda blodkroppar, ögon, fettvävnad, huden, bukspottkörteln, matsmältning och håret på huvudet. Även vår fysikalitet. Individer med Vatadominans är ofta tunna, smala och har svårt att gå upp i vikt. Kvicka, ibland oroliga, den mest påverkbara av doshorna, aktiva människor på språng. Frihetsbehov, kreativ, rastlös, energisk, originell. Vanliga ”Vata- problem”: Torr hud, sömnproblem och dålig blodcirkulation.

Pitta dominerar buk och höftområdet och kontrollerar tarmarna, bäckenbotten, ben, öron, skelettet, huden, matspjälkning, rygghälsan, ledhälsan, blodcirkulation och vår emotionalitet.
Individer med Pittadominans är ”mittemellan” och har en normal kropp med lätthet att erhålla tydliga muskler. Svettas lätt, tunt hår, öppenhet, idérika, ledaregenskaper, skarpsinniga, gillar vackra saker, kreativa och stabila. Lätt till att anpassa sig. Vanliga ”Pitta-problem”: Dålig matsmältning, dålig syn, hudproblem, tjocktarmsbesvär, oro och irritation.

Inom Ayurveda tar man genom olika metoder, reda på vilken doshakombination/dominans man är och utgår ifrån det när man lägger upp en kostplan. Inom dessa system anser man att kropp och själ hör ihop. Vad vi tänker och känner påverkar vår kropp. Men förbindelsen går även omvänt, så att vad och hur vi äter och dricker påverkar våra tankar och känslor."

Så lagom är egentligen ett ganska passande yogiskt uttryck. Man ska helt enkelt inte späka sig, ingen blir en bättre yogi genom att leva anorextiskt och man ska inte svulla. Om inte annat så blir ju alla vridningarna jobbigare när man ätit lite för mycket. Utan det gäller att hitta den gyllene medelvägen.

Sen vad du väljer att äta eller inte äta, är ditt eget beslut. Så våga lyssna lite på din egen inre röst.

det meditativa med yoga

ända från när vi föds är vi på en resa, en yttre resa. Vi lägger så mycket energi och kraft på att förstå andra, undra över andra, oroa oss över andra och också vad de tycker, känner och vill med oss. Vi vill så gärna bli omtyckta av andra. Vi slår nästan knut på oss själva för att bli uppskattade. Eller så är man en globetrott som kastar sig flera varv runt jorden, men ändå kommer tillbaka vilsen i själen. Visst kan man hitta mycket, och vara med om många härliga upplevelser på den där yttre resan.
Många härliga och spännande möten, som får en att växa. Men man kanske ska vara försiktig så att man inte bara jagar kickar - men å andra sidan vill man ju inte bli tråkig och bara sitta hemma och glo in i en ljuslåga...
Men med yoga och framför allt när yogan blir mediativ, så försvinner man i en inre resa, en utforskning av sin inre värld.
Och det är väl när man är lika hemmastadd i sin inre värld, som man är i den yttre, när man kan gå in och ut ur den inre och yttre världen utan att det är en svårighet. Ja, det är väl kanske då man uppnåt det allra högsta syftet med yoga. Så säger Deepak Chopra i Yogans väg. En fin bok att läsa om just yoga. Jag vet i alla fall att jag blir galen i huvudet om jag inte får yoga på några dagar. Yogan har blivit mitt gift. Yogan får tankar att stillas. Stress att lindras. Oro att förvandlas till energi, positiv energi. Å, vad jag önskar att alla hittade det här verktyget. När jag träffade Pathabhi Jois först gången, tackade jag honom för att han hittat på ashtangayoga - för om jag inte hade börjat yoga så hade jag blivit galen.