onsdag 6 februari 2013

besök av Hilda


Idag fick jag besök. Hilda som är en gammal yogakompis kom och hälsade på här på Vidarkliniken. Hilda har en yogastudio i Stocksund. Här hittar du Hildas yogastudio Det var så mysigt, vi har inte setts sen jag blev sjuk och nu fick vi prata i flera timmar. Lite skönt att få prata med en kompis. Vi pratade om att jag kanske ska ha en knip-workshop på hennes studio.
Är ni sugna på en sån? Mejla mig på yogavita@telia.com, så mejlar jag ut när den blir av.

Jag bestämde mig när jag kom hit till Vidarkliniken att jag skulle vara försiktig med att lära känna nya människor. Det var ett bra tips jag fick av en läsare här på bloggen. Jag är ju faktiskt här för att läka och jag tror det är lätt hänt att man får lyssna på andras krämpor. Jag har så lätt att gå in i rollen och bli någons terapeut och så slutar det med att jag bara blir så trött och tappar all min energi. Jag är här för min skull och just nu känner jag inget behov av att bonda med folk. Jag vill bara sova, läsa och gå på mina olika terapier.

I dag på bildterapin, så var jag tvungen att säga till en kvinna som ville babbla; "Jag vill gärna vara tyst när jag målar, hoppas det är okej för dig."
Men jag tyckte att jag kunde säga det. Vår bildlärare sa tydligt i början av lektionen att det är bra om vi går in för det vi gör och inte pratar. Men den här kvinnan lyssnade tydligen inte. Hon kommenterade våra målningar med "Å, vad fint". Känns ju lite fel när man är där för att måla sina känslor och inte målar för att det ska vara fint, eller föreställa nåt eller för att någon annan ska kommentera.
Hua, det är svårt.

Men som tur är finns det ett bord i matsalen för oss som vill vara tysta. Det är väldigt skönt att äta i tystnad. Jag har ju också eget rum, så jag kan verkligen gå undan och in i mig själv.
Jag gillar att prata med folk. Men jag känner instinktivt att de här veckorna ska vara på ett annat sätt. Jag vill vara i min ensamhet. Jag vill tänka klart mina tankar. Jag vill inte berätta om mig själv, lära känna andra, nu vill jag bara samla ihop min energi. Stärka mig. Förstår ni vad menar?
Men det var härligt att träffa en gammal vän.

Såg det här, ni har säkert sett det också. Men det är helt sjukt. så här låter hatet mot kvinnor 2013 Är det verkligen svenska män som sitter på sin kammare och skickar såna här mejl till kvinnor som syns i media. Hur ser den mannen ut? Vem är han? Känner jag en sån man? Om jag vore man i Sverige så skulle jag skämmas för hur andra män tar sig friheter mot kvinnor, mot kvinnor som kan vara deras fruar, flickvänner, mammor, systrar, mostrar eller döttrar. Jag tycker inte det är okej, nu är det dags att de bra männen ryter ifrån, tycker till.  Helt jävla galet vad en kvinna ska behöva utstå för att hon syns i media och har åsikter. 

1 kommentar:

  1. Hej har också varit på Vidareklinken ca 10 år sedan (var 42 år)hade min förstaa cancer,äggstockarna.Nu har jag bröst cancer,efter 12 år o är BRCA 1 bärare.Kommer ihåg jus målninge,hur jag målade o målade,svetten bara rann till slut.Det blev inget mästerverk alls,men känslan var märklig? Hur kunde man börja svettas när man satt på en stol o målade en timme?Gick in på det,tog med alla krafterna som jag hade inom mig,målade bort min cancer? Så var det ju inte,men så kändes det.

    SvaraRadera