Jag drömde om min ryggrad i natt. Jag tror jag vet varför. Jag har inte yogat så bra under julen. Bra, är kanske fel uttryck.
Huset har varit fullt av folk, dygnet har vänts och jag som alltid vaknar av mig själv vid halv sex tar allt för sena mornar. Drar mig i sängen. Det är så tyst här i Båstad, inga gatlampor som lyser in i sovrummet. Inga portar som stängs. Knappt några grannar som hörs. Det är liksom ett sjusovarhus... Dessutom har jag haft ladies holiday.
Men, oj, vad jag längtar tills när det vänder ; på måndag - helt klart. Men lite måste ändå göras redan nu. Om en stund ska jag yoga, kl 09.00 istället för kl 06.00. Tre timmars skillnad.
Jag tror jag drömde om min ryggrad för att jag har dåligt samvete. Dåligt samvete för att min yoga inte blivit så mycket "full power" som den varit större delen av året. Och det är inte dåligt samvete för att jag måste bevisa något för någon, utan för att en skadeskjuten krake som jag behöver min yoga för att må bra. Yoga är som ett livselixir för mig. Yoga är inte bara min pensionsförsäkring. Yoga är mitt lyckopiller. Yoga gör att jag hålls ihop, inte drar ivag in i deppighet och nedstämdhet. Även om jag älskar de stråken ibland. Men yoga gör att jag kommer upp på morgonen och att dagen börjar bra. Det är viktigt för mig att yoga. Det är liksom livsviktigt.
Jag är så glad att jag fick chans, jag möjlighet att säga det till Guruji när jag träffade honom. Jag fick tacka honom för att han hittat på ashtanga vinyasa yoga. Jag berättade också att om jag inte hittat ashtangayogan i den stunden, jag var i då med skilsmässa, arbetslöshet och en stor känsla av deppighet hade jag förmodligen blivit tokig. Och det stämmer.
Men hur som, tillbaka till min dröm. Jag drömde att min ryggrad var så flexibel, att den var som en cykelkedja. Att kotorna liksom så där fint hakade i varandra, en efter en. Man var imponerad av hur böjlig min rygg var. Man gjorde tester på min rygg, jag visades till och med upp som ett alldeles ovanligt exemplar av rygg. Haha, sen vaknade jag.
Jag tror min rygg längtar efter Natalia. Den längtar efter kapotasana, handstands som blir skorpionen och bakåtböjningar. Bakåtböjningar är så mycket lycka. De öppnar upp en och skapar en mjukhet i en som jag liksom längtat efter. Och uppenbarligen drömmer om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar