tisdag 11 maj 2010

när hjärtat är mjukt är det lätt

Idag hade jag den allra bästaste yogan på länge, som om kroppen hade kunnat göra det mesta. Jag hade kunnat krulla ryggen i kapotasana som en kanelbulle, så kändes det idag. Och jag vet orsaken.
Mycket sitter i hjärtat.
Det är inte alldeles enkelt att öppna sitt hjärta. Vi vill ju gärna skydda det från felintrång. Vi är rädda för att nån ska såra vårt allra innersta, liksom komma åt vår skatt. Så vi skyddar den - skatten alltså.
Utan istället håller vi igen och krummar ryggen. Och vi som yogar, vet ju att man yogar med ett öppet hjärta. ;)
I varje rörelse gör man allt för att öppna upp i bröstet och med dansarens öppna och stolta hållning försöka gå in i rörelsen och allra helst med en lätthet. Och allra helst ska det inte märkas på andningen att rörelsen är svår.
Tålamod och daglig träning är enda receptet.
Kapotasana är ju en av de kraftigaste bakåtböjningarna inom yogan och den kräver både styrka, flexibilitet, mjukhet och mod.
Jag går ju hos Natalia Paisano på www.mysore-stockholm.se. Hennes studio ligger på ST Paulsgatan. Jag har skrivit det här förr, men en av anledningarna till att jag går där är för att det är min vän Ts hemmashala. T blev sjuk i julas och kämpar varje dag med en ängels tålamod att bli helt frisk, så frisk att hon kan leva sitt liv som innan hon blev sjuk. Jag har liksom väntat på henne där i shalan. När en vän blir sjuk, blir det ofta tufft i ens liv. Man vill ju att alla man tycker om ska må bra. Jag tror man samlar också sin oro i hjärtat. Idag var T i shalan och jobbade tillsammans med Natalia. Och det var så fint, så fint att se henne gå runt i sitt allra mest rätta element. Hon var där hon skulle vara.
Och jag, min kropp svarade direkt. Jag kände mig oskyddad på ett fint sätt. Det var fint med hennes händer som tryckte och visade på mig.
Jag tror att om man är med om saker i sitt liv. T har definitivt varit det. Och istället för att bli bitter och vara negativ för att livet inte är snällt mot en, utan inta en inställning av att livet är fullt av mirakel. Folk blir friska. Ovänner kan bli vänner. Kärlek dör inte, så blir man en person som också gör små mirakel med människor runt omkring sig. Man blir en person som folk vill vara nära. Man vill veta vad hon har för magiskt som gör att hon strålar.
Jag är säker på att det i den lilla shalan på St paulsgatan kommer att ske mirakel, så T vi fortsätter att vänta på dig där!!

3 kommentarer:

  1. Åh så vackert skrivet, jag blev verkligen berörd. Och rörd :) kram!

    SvaraRadera
  2. å tack fina annika. Kram om dig med

    SvaraRadera
  3. Hej hej!
    Vad fint skrivet! :) Jag tror att mycket sitter i hjärtat, men att öppna upp det blir vi mer ödmjuka. Hoppas din vän blir frisk!Mirakel kan ju ske!

    Ljus*
    /S

    SvaraRadera