Yoga for women

Hemma i Sverige igen, efter tre veckor i Indiens värme. Känns bra att vara hemma.
Det här gjorde mig glad. Min första yogabok, översatt och utgiven i Usa. Så spännande.

Läs mer på:
http://www.goodzines.com/yoga-for-women-hatha-and-astangi-yoga-for-young-ladies-expectant-mothers-and-women-of-every-age/

Mitt egna avsked

Jag at pa restaurangen igar. Den vid havet, dar ashweembeach blir morjimbeach. For varje ar blir den liksom mer betydelsefull. Restaurangen alltsa, de sager att det ar den basta restaurangen har i Goa. Det ar nastan alltid fullsatt.
Kandisar man inte vet vilka de ar, men som forvantar sig att bli bekraftade sitter ibland dar.
Jag at det jag alltid ater. Grillad tonfisk, inrullad i sesamfron och wasabipotatismos. Till efterratt en babychoclatecake och en espresso, chokladkakan ar sa dar rinnig sa att chokladen liksom flyter ut. Jag kunde inte lata bli att tanka pa T. sa manga ganger vi suttit dar. Atit samma samma ratt. Jag kommer aldrig att sitta dar med T nagon mer gang. Men igar kandes det lite som vi var dar tillsammans. Armbandet som Ts systerdotter knot runt min arm efter begravningen har jag fortfarande kvar runt min handled. Bandet har badat, solat, akt vespa i 50 km/t, blivit masserat, prutat pa marknaden, yogat och mediterat. Det har kant som att T varit med.
Jag har behovt det.
Jag har tagit med lite sand fran stranden ocksa. Den magiska sanden som vi stoppat vara fotter i. Jag skulle vilja stro lite av den sanden pa den plats som T vilar.
Jag ska ta av mig armbandet innan jag reser i natt. Lamna kvar lite av T i det land jag vet att hon trivdes sa bra i.
Fan, vi saknar dig.

huvudvärk

Vaknade med huvudvärk. En sprängande sådan. Spelar ingen roll att jag tog en huvudvärkstablett, nej, det spränger i huvudet ändå. Så det blev ingen yoga i morse. Sååå tråkigt, eftersom jag nu är så där kär i yogan igen (som jag var i början när jag börjde med yoga) och det tack vare Natalia. Världens bästa fröken.
Så nu sitter jag här hemma och försöker kurera mig. För jag vill yoga i morgon och alla dagar fram till att jag åker til Indien.
Där ska jag ju också yoga, men inte för Natalia.

55plusYoga i Kroatien

Det är redan november. Oj, vad tiden går fort. Liksom flyger iväg. Har precis varit och vaccinerat mig, inför min Indienresa nästa onsdag. Sköterskan som hjälpte mig var upprörd över alla äldre som kom och var sura och skulle få influensavaccinet. Hon tyckte de var så himla otrevliga och hade blivit utskälld flera gånger under dagen, av just lite äldre damer.
Vi hade en liten diskussion om pensionärer, haha sköterskan vet ju inte om min fabläs för just pensionärer och att jag längtar till den dag när jag fyller P, alltså blir pensionär.
Men, vem gillar sura människor. Sura tonåringar - bläh, sura medelålders, gravida, gubbar, gummor. Det spelar ingen roll, men sura människor som pyttsar ut sin ångest, sina tråkigheter på oskyldiga. Ja, vem gillar dem. Förhoppningsvis någon.

Där tror jag verkligen yoga kan hjälpa. Alltså att mn inte reagerar på allt och alla hela tiden. Att man kan ta ett steg tillbaka och kanske räkna till tio innan man agerar. I alla fall så känns det så för mig. Yogan har lugnat ner mig, fått mig att inte springa så mycket utn ta kortare steg och lite jämnare lugn har bildats i mig. Yogan har gjort mitt humör jämnare. Det är bra.

Yoga passar alla åldrar. Det finns inget bäst-före-datum. Yoga är din bästa pensionsförsäkring. Med de orden erbjuder jag tillsammans med resebyrån GrandTours och tidningen Vi en yogaresa till Kroatien i vår. Följ med eller tipsa någon du känner. Obs, bara personer över 55 år får följa med ;)

Här har du länken: http://grandtours.se/Templates/prod_travel.aspx?pageid=174

När man ger, så får man

Ibland går det lite tid mellan mina inlägg. Borde se bloggen lite mer som en dagbok, att jag skriver nåt varje dag. Snart kanske det kan bli så.
Det börjar i alla fal bra. Det är måndag. Första dagen i veckan. Jag har precis kommit från Natalias studio och kroppen kändes lätt och glad, trots flygresan igår kväll.
I helgen har jag varit i Finland. I Jakobstad med min kvinnoyoga. Första gången jag var där, så sa en elev; "Tro inte att vi inte är intresserade, men vi är liksom inte såna som ställer så mycket frågor". Jag tyckte det var så fint att de sa det. För som lärare vill man ju att eleverna ska få med sig något som de växer av på ett eller annat sätt. Liksom lär sig något. Man vill helt enkelt förmedla och jag vill verkligen förmedla en kärlek till yogan och ens egna kropp. Att man helt enkelt går från yogan och gillar sig själv. Om vissa dagar när man tvivlar lite på sig själv, så kan man ju tro, Nej, nej de tycker inte att det här är bra. De gillar inte mig. Så därför var det väldigt gulligt att de sa så, lksom förberedde mig lite för hur det är att komma och ha kurs i Finland.
Det var nu tredje gången jag hade en kvinnoyogaworkshop i Finland och i helgen hade vi en retreat, en liten miniretreat. Med chanting, mediatiation, yinyoga, hathayoga och ashtangayoga och så klart en massa bäckenbottenträning.
Nu är de inte "rädda" för att ställa frågor och det kändes varmt och öppet. Det var skratt och gråt och lite ilska också. Precis som livet, men inbäddat i kvinnokraften.
När helgen var över så fick jag ett kuvert av Nina som anordnar kursen i Jakobstad. Jag fick inte öppna det förrän på flyget.
Och jag kan säga att jag blev så glad när jag öppnade kuvertet. Helgens elever hade skrivit så fina tackkort till mig. Jag blev så glad.
Det där kuvertet kan jag nu ta fram och öppna, och läsa lapparna- ja, när det kommer dagar när jag tvivlar på mig själv. Då vet jag att det i Finland fanns 18 härliga kvinnor som tyckte det var skoj att gå på en kvinnoyogaretrat med mig.
Och det är väl universums lag. När man ger, så får man.
TACK!