fredag 17 januari 2014

jag flummar loss på landet


Jag har alltid varit en sökare. Alltid känt att det religiösa, att tillhöra en religion eller sanningen på något sätt varit mitt driv. Ljuset. Kalla det vad du vill. Att jag alltid känt av karmalagen. Vad du gör mot andra får du igen typ. Nån sorts önskan om att hitta det där ljuset. Jag med många andra så klart.
När jag var i mina tidigaste unga år brukade jag gå och fika på Zorba the buddha. Det låg mitt emellan Kungsholmen och T-centralen i en gammal tegelbyggnad. Där hade de disco ibland, men jag var alldeles för ung, kanske tolv tretton år. Fick inte gå på det där festerna. Men min barndomsidol var ofta där, kanske jobbade han där till och med. Ted Gärdestad.
Stället drevs av Bhagwananhängare, de flesta hade oranga kläder och kramades mycket. Kanske var det bra att jag inte kunde gå på discot, att jag var för ung. Jag hade kanske försvunnit in i Bhagwanrörelsen...

Sedan dök Hälsans hus upp på Götgatan. Jag drogs till det alternativa, men då kallades det New age. Men samtidigt kände jag mig fram lite försiktig, lite rädd. För jag såg att de också i kölvattnet med allt det goda, fanns människor som utnyttjade oss som sökte. För hur många är vi inte som trevat i mörkret efter att hitta oss själva, sluta fred med oss själva. Jag har sett alldeles för många sådana. Jag har varit en sådan själv, jag är väl det fortfarande. Sökandet tar kanske aldrig slut. Och hur viktigt är det inte då, att de man möter, eller de vars ord man följer vill en väl. Inte utnyttjar det utsatta i en.

Jag har sett och ser fortfarande män (ja, det finns kvinnor också)som utnyttjar och utnyttjat deprimerade kvinnor, män som haft någon sorts "helgonkofta" på sig och så har de fått kvinnor dit de vill. En gång i tiden, långt innan det här med hälsoresor var en big business. Ja, för 25 år sedan åkte jag på en hälsoresa. Med på den resan fanns en man som skrivit många böcker. Han var en sorts psykologisk coach. Högt renommerad. Folk såg upp till honom. Oj, vad han trixade och fixade med kvinnorna på resan. Hade affärer med flera. Någon bröt ihop, fick andningssvårigheter. Det var världens turbolens. Jag höll mig utanför. Gick omkring med min gravidmage och jag kommer ihåg hur jag tänkte: Märklig hälsoresa...
Mannen, den store coachen, drog sig undan, tog inte ansvar för det han startat och hemma väntade fru och barn. Jag vet det är vuxna människor. It takes two to tango. Men om du är en "talare" så måste du vara försiktig med dem du talar för. Lite där tappade jag tron på grupper, eller att följa en ledare. Kände att jag måste hålla mig utanför, inte kliva in. Att ensam är stark. Våga ifrågasätta. Inte svälja allt med hull och hår.
Så blev jag sjuk och ensam är inte stark. Mina tankegångar ställs liksom hela tiden om, ruskas om. Och så är det kanske. Man kan alltid se allt från en annan sida. Inget är svart eller vitt. Det finns en massa gråskalor emellan.

Jag är på landet. Och jag rotade runt i lådor och hittade mina gamla tarotkort. En gång i tiden gick jag i lära hos en häxa. Hon lärde mig kortens betydelse. Vi spådde varandra. Vad man än tycker och tänker om det, så är det nåt härligt. Ett kul tidsfördriv. Har inte spått mig själv på många många år. I morse gjorde jag det. Vilka kort jag fick.

Jag gjorde det keltiska korset, så här lägger man upp det:

 
Tolkningarna har jag tagit från Tomas Jönssons bok Tarot - den inre världsomseglingen


1 Vad du är, vad du har skapat. Vad du tänker på. Det inre jaget.
Jag fick bägarprinsessan

2, Vad som håller på att skapas, ta form. komplettering till, reaktioner, utmaning till det första kortet. Det som skapar utveckling. Det yttre jaget.
Jag fick Kort nr 8 i Stora arkanan Rättvisan

3 Det underliggande, ursprunget till den nuvarande situationen. Undermedvetna drivkrafter. Något du inte vill se, din skugga.
Jag fick bägarkungen

4 Det förgångna, det du redan har. det som erbjuds, vad du kan acceptera eller lämna bakom dig. Det som hjälper eller hindrar dig. Din "input". Din kvinnliga passiva sida.
Jag fick kort nr 4 Kejsaren

5, Vad du redan är medveten om. Dina mål, dina ideal, det högre jaget. det bästa du kan skapa under nuvarande förutsättningar. den atmosfär under vilken du kan skapa.
Jag fick tre av mynt

6 Den närmsta händelseutvecklingen. Det du ger ut, din "output". Din manliga, aktiva sida, din handlingsförmåga.
Jag fick kort nr 12 Den hängde mannen

7, Hur du ser dig själv, och din framtid och behandlar dig själv. Den nivå du fungerar på.
Jag fick kort nr 6, kärleksparet

8, Din påverkan från omgivningen. Hur den ser på dig och din framtid.
Jag fick kort nr 10, livshjulet

9, Den lärdom du kommer att göra. Det som är olöst och måste lösas. Vad som sker i ett större perspektiv. Dina förhoppningar och din rädsla.
Jag fick kort nr 16, tornet

10, Själva slutresultatet. Belöningen, lösningen. Vad du kommer att få ut av situationen. Den inre kraften som kommer att växa i betydelse.
Jag fick tre av stavar - tillit

Näe, nu måste jag gå en promenad med Pino, sen ska jag skriva lite. Ett steg i taget.

4 kommentarer:

  1. Vad mänskligheten behöver är en bra exorcist. Det är meningen med livet. Mänskligheten plågas av döda utomjordingar. Först när dom är borta kommer lyckan!

    SvaraRadera
  2. Jag undrar om du någon gång besökt Allhelgonakyrkan på Söder? Deras mässa kl. 18.00 på söndagskvällar brukar alltid vara välbesökta och många som hittat dit är tvivlare, sökare och många som tror att dom tror "fel" för att platsa i kyrkan. Olle Carlsson är kyrkoherde där, en man som vet vad hopplöshet o misslyckanden är, en underbar människa... Ett litet tips bara <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag ska ta mig dit en dag. Men nåt jag väldigt gärna vill, är att vara med på någon av dina stunder i din kyrka ;) Kram

      Radera
  3. Det där var så otroligt bra skrivet om grupper! Jag är ingen gruppmänniska. Hamnar i stort sett aldrig utanför, men ställer mig där själv. Jag är socialt begåvad, en god lyssnare, men har inte så stort behov socialt och kan bli rätt trött av (inte på) umgänge. Folk har svårt att förstå det här. De vill ha mig med och jag tillför ju så mycket. Varför drar jag mig undan undrar de. Jag är kvinna och tror att det gör det extra svårbegripligt. Bodde ett tag ute på landet med ett gäng katter :-) Och jag ska aldrig mer betrakta Katt-Kerstin som en udda, tragisk existens. Det var ett helt underbart liv. (Brukar iofs inte betrakta folk som tragiska sen jag själv fick veta att folk gick och "tyckte synd om mig" i en period när jag själv tyckte jag hade det bra. Förolämpande.).

    SvaraRadera