min väg

det är nåt med vägen till jobbet.
I många år vandrade jag Köpmansgatan fram i tidig morgonstund. Ibland stötte man på någon hemsläntrande efterfestare eftersom Båstad under vissa veckor förvandlas till partystad numero uno. Finaste Båstad, vad jag saknar ibland.
Kanske inte just festveckorna men stränderna och bokskogen och luften. Och alla gulliga jag lärt känna genom åren.
Jag och Ray ska komma ner någon dag och ta in på nåt mysigt hotell eller pensionat och baravara. Nån bröllopsdag måste vi ju fira i Kattvik, det är ju liksom vååår strand.
Nu har jag också en gata, eller snarare väg och sen kommer den här fina gräsvägen där man sneddar över åkern, för att komma fram där bakom de vita balarna till Lyckhem pensionat och till Yogavita.  Just i morse var det dimma. Det påminner om Båstads fina luft. Vi har haft två riktigt regniga dagar härute, men det lovas sol redan i morgon. Men det är nåt med dimma. Den där fuktiga luften som gör håret extra lockigt och liksom fuktar huden.
Yogaretreatet har börjat. Så fina deltagare.
De finner varandra.
Det pratas nere i vårt vardagsrum, som de här dagarna förvandlats till en matsal. Jag hoppas de är nöjda och att de trivs. Vi har späckat schema. Snart är det lunch och efter det ska Karolina hålla en höftöppnar- och bakåtböjklass. Jag ska assistera.

en buss kommer lastad

 En buss kommer lastad med vaddå?

Jo, med Karolina som jag inte sett på ett år. Karolina som hjälpte mig förra sommaren i Båstad. Nu har hon kommit till Björkö.

 Så mysigt att se Karolina och Pino är glad, fler personer som han kan sova med, gosa med och som ger honom en massa uppmärksamhet och kärlek.

 Nu snart kan retreatet börja. Välkomna till Lyckhem, ni som ska delta.

 Igår skulle vi plåta lite för hudboken, så vi cyklade ner till "hemliga" stranden.

 Här förevigas Karolina av Anneli.

Och här är jag och Karolina modellerna. Gud vad jag älskar vårt hus härute. Så fina miljöer.



Sen två veckor tillbaka har jag kört en kvart om dagen med Kettlebells. Det är förmodligen ryssen i mig som älskart. Det är bra för mitt hjärta och pumpa upp det lite och det är toppen för musklerna. Jag känner mig mycket starkare. Det är så enkelt. Ray köpte den här till mig. Den är på 10 kg. Så har han visat lite övningar som jag kan göra. Kettlebellen, eller hur man skriver, står framme i vårt vardagsrum, så jag kan svinga den närsom. Det ska vara lätt att träna.

inget är hugget i sten

I måndags åkte jag fram och tillbaka till Stockholm över dagen. Det är fem timmars skumpande på en buss. Jag hade lite fix att göra inne i stan.

Det är rätt skönt att åka buss själv. Jag lyssnar på sommarpratarna då. Man får liksom tid över för det. Leo Razzak, ni måste höra hans prat, så bra Här hittar du det.
Överlag har det varit väldigt bra berättare i år, just såna som är bra på att berätta en historia. Jag har inte betat av alla, men Leo Razzaks prat var väldigt bra.

Efter möten och andra viktiga grejer som jag var tvungen att göra, hann jag med lite pedikyr hos Thao, på Thao Nails. Det är en sån lyx att få sina fötter fixade.

Det har varit så mycket fix inför yogaretreatet. Som städning och fix av huset. Nu måste jag förbereda retreatet lite.

Ray har åkt in till stan med Cissi och henrik som var här på besök, det var supermysigt och imorgon kommer Karolina och det är dags att börja förbereda yogaretreatet. Fullrullejuli.


Här får ni en riktigt Uppåtlåt  med ett viktigt budskap. Glöm inte det. Kanske det svåraste av allt Älska sig själv. Så där på riktigt, när man liksom köper hela paketet.Både det braiga och det mindre bra med en själv.

Såg den här uppmaningen i ett skyltfönster i stan: "Låt inte klimakteriet hindra dig från den du är". Men vem är jag? Jag blir liksom mer och mer osäker på vem jag är. Kanske inte på vem jag är, men på vad jag tänker eller vad jag tycker. Det jag känner idag kan lika gärna i morgon inte vara så viktigt. Jag tänker att ju äldre man blir, upptäcker man att inget är hugget i sten och att det är en rätt skön känsla. Befriande på nåt sätt. Det är otroligt befriande att kunna säga Jag vet inte. För ett antal år sedan hade jag nog försökt mörka just det. Då när det var så viktigt att kunna allt, ha svar på allt. förstår ni vad jag menar, eller låter det som svammel? Allt jag vet är egentligen att jag inte vet.


Jag har varit dålig på att blogga. Jag ska bli bättre. Tills jag blir bättre får ni ett citat jag hittade när jag rekade för min nya bok:
 

Som en evig sanning säger jag till dig att det finns tre saker som kommer att innebära slutet för civilisationen, även den starkaste som någonsin funnits och som någonsin kommer finnas… förorenad luft, förorenat vatten och förorenad mat.

                                                                                                            Zend Avesta, 3000 f.Kr

Vi måste vara rädda om vår värld.

söndagsloppis, liksom lite av varje

Vår lada på landet vakas av ännu ett loppisfynd, en tändstickstavla föreställande en örn. Vi har så mycket havsörn härute. De seglar över Björkö på jakt efter mumsbitar. Jag tror de ser Pino som en riktig mumsbit. Det gör så klart mig lite orolig, som tur är håller sig Pino näranära oss, så örnen har inget för sina glidningar över vår tomt.

Den här måste ni se. Det är intressant om varför vi ska sträcka på oss, dra ut våra trötta och stela kroppar på morgnarna och varför yoga är så bra. Min fina yogafröken Charlotte, som var ett sådant stöd och en sån klippa för mig under alla mina behandlingar på Ashtangayoga.nu, en yogastudio som ligger på Odengatan brukar tipsa mig om olika bra youtubeklipp. Den här har hon faktiskt "tjatat" lite om, nu äntligen såg jag den. Intressant tycker jag. the fuzz

Det är väldigt härligt att håret växer lite så det knakar, men jag ser faktiskt ut som Liberace när jag vaknar på morgonen. Det ska bli väldigt spännande att se vad det blir av det här håret. Lite pudelfrissa över mig nu. Hoppas hoppas jag får behålla lockarna.

 Men tills det växer ut och blir lagom långt och lite tyngre så det inte står upp och jag kan dra det bakom öronen är det vax eller olja som gäller. Eller kepa och diadem. Men jag är aldrig riktigt nöjd. Längtar så efter att slänga ihop håret i en tofs. Men det är väl först om några år.

 
Ibland måste jag nypa mig i armen. Tänk att vi numera har ett sommarhus, en trädgård som måste skötas, ett berg på tomten och en flaggstång, som vi kan hissa flaggan i. Den här vimpeln köpte vi på Claes Ohlsson (eller Clabbes eller CO, uttalas på engelska "sio" för 169 kronor.

Jag har ingått ett samarbete med Greatlife
Jag är verkligen ingen expert, men jag kan utgå från mig själv och hur jag mått under mina cancerbehandlingar och hur jag tagit hand om min utsatta kropp efteråt. Rehabilitering och återuppbyggnad, har varit mitt ledord och jag är helt säker på att jag hade aldrig läkt (jag är såklart inte färdigläkt ännu) så här bra och mått så bra, om jag inte gjort vad jag kunde för att läka. Instinktivt kände jag samma dag som jag fick besked om att jag hade inflammatorisk cancer i mitt högra bröst, att inflammationen måste bort.
Men hur skulle jag göra?
 Jag läste på, följde min magkänsla och hittade olika alternativ, som att skippa gluten, socker, mjölkprodukter och kött. Jag började med att ta bort det ur min kost, helt.
Jag rådgjorde med min onkolog om vilka kosttillskott som jag kunde fortsätta att äta under cytostatika behandlingen. Det är tydligen väldigt olika vilken läkare man har, vad de anser är rätt och fel. Men som tur var, så var min läkare öppen för det mer alternativa. Jag åt probiotika och järn under hela den behandlingen. Inför operationen åt jag Zink och Silica.

Nu, idag när alla behandlingar är över har jag försökt att fylla i alla depåer i mig som kanske behövde mer hjälp. Jag tog kontakt med Mia Lundin i Usa, som skrivit boken Kaos i kvinnohjärnan, då jag också valde att inte äta antihormoner. För att ta reda på vilka alternativ det fanns för mig.
Tyvärr är det så att alla läkemedel vi äter ofta ger biverkningar, som i sin tur gör att vi måste ta ännu mer läkemedel och så är man inne i en snurr av läkemedelsätande. Det måste vi vara medvetna om. Jag vill inte på något sätt ge någon skuld. Jag kan bara utgå från mig själv. Jag har aldrig gillat mediciner. Ville inte ens ta huvudvärkstabletter innan jag blev sjuk. Men för mig fanns det inget val, eller alternativ att välja bort cellgifterna. Det vågade jag inte. Men cellgifter är starka grejer och jag har fortfarande sviter av den behandlingen, som att jag glömmer saker, kommer inte ihåg namn, glömmer min portkod och koden till mitt visakort har försvunnit ur mitt minne alltför många gånger det här året. Sådant kan jag tycka är läskigt.
Jag slutade med Herceptin när det gick för hårt på mitt hjärta.
Men jag råder alla som blir sjuka att läsa på, gå ut på nätet, googla, kolla upp. Får du medicin, kolla i Fass, ta reda på om ni har svagheter i familjen. Vi hade till exempel propp. Var uppmärksam och möter du läkare som inte tar dina frågor och din oro på allvar, byt läkare. Man får vara så jobbig. Man får ifrågasätta.
Idag mår jag bra, i augusti ska jag göra ytterligare en koll på mitt hjärta, som drabbades av hjärtsvikt på grund av Herceptinet. Jag hoppas och tror att jag lyckats bättrat utgångsläget genom att träna med tyngder, yoga, äta bra mat för mig, som i det här fallet är minst 80 procent Raw och så bra kosttillskott.
Efter en tids användande känner jag mig redo för att att ”råda” om bra kosttillskott. Jag får så mycket frågor och undringar om det. Vad jag gjort för att må bra och här har ni ett av svaren.
Jag väljer att handla mina kosttillskott på Greatlife. Priserna är lägre än i hälsokosten och jag kan läsa på om vilka som är bra. Jag kan också mejla in frågor till dem och få svar. På Greatlife, har de också valt ut de kosttillskott som är bäst på marknaden. Det gör det enklare och tryggare för mig som kund. Jag vill vara säker på att det inte är en massa onödiga tillsatser och att de är så rena som möjligt. Så nu vet ni här handlar jag Mina bästa kosttillskott.

Jag tipsar bara om saker jag tror på, så jag är väldigt glad över mitt och Greatlifes samarbete, som innebär att jag har som en shop på Greatlife. Och som en härlig bonus så får alla ni som handlar där 10 procents rabatt på ert första köp. Glöm inte att skriva in Yogavita i kampanj- & rabattkodsrutan.

Vi har som de flesta andra fallit till föga. I sommar byggs det altaner på Björkö. Vi åkte ut till Byggmax och handlade Några stolpar till en början. Jag förstod inte skillnaden, vi tog som de flesta andra, det billiga (för att vi inte har en massa pengar så klart) och det alternativ som verkade mest hållbart, nämligen tryckimpregnerat. Men så av en händelse, innan vi skulle göra stora beställningen googlade jag runt och hittade det här på Naturskyddsföreningens sida: Bör man använda tryckimpregnerat

 Så det blir en altan i lärkträ.

arg som ett bi

Den dagen bina försvinner kommer människan inte ha långt kvar, så sa Albert Einstein, låt det inte gå så långt.

Det är nästan att jag blir arg som ett bi, vad nu det är för ett uttryck, eftersom bin tydligen bara kan sticka en gång och då dör dem. Nej, men jag blir så ledsen och lite uppgiven när jag läser såna här grejer.

I Europa har vi "odlat" bin i tusentals år, och de flitiga bina har en viktig roll genom att pollinera växter och tillverka honung. Men dagens moderna jordbruk och miljöförändringar hotar bisamhällen och ställer biodlare inför en svår situation. Albert Einstein varnade för att om bina försvinner, kommer människan inte att ha lång tid kvar. Här kan du läsa mer Om bina.
Och observera att det var något man tog upp 2008, varför händer inget? Här kan du läsa mer Om bina
och nu har det liksom gått alldeles för långt.

Men så blir man lite gladare när man läser om Bee urbans arbete i SVD


Vi kanske ska starta en biodling härute på Björkö.

blåsig fredag

Idag har det blåst väldans härute på Björkö. Nästan varit lite höstkänsla. Därför tänkte jag det vore bra om jag skrev in lite info om min höst här. Medan jag kommer ihåg det och medan hösten gör sig påmind. Så här får ni reda på snt som ni kan boka in er på, om ni vill yoga eller gå knipkurs för mig.

Men sedan vi senast "hördes" har följande hänt: Shoppade superfina t-shirten från Le yogashop Paris. Det var sommarrea och jag hade kikat på den här tröjan som är designern på Superfines tumavtryck. På ena bilden försöker jag se gullig ut och på den andra lite mer tuff ;)

Dags att boka in hösten. Här är mitt höstschema. Ska ha en helg på Tofta Spa, men återkommer med tider och info.

Augusti:
20/8 Knipworkshop på Lila Lotus Yoga & Massage i Stockholm. Ett fåtal platser kvar. Här finns info om Knipworkshop

September:
13-15/9 Kom med på en dans & yoga-helg, med världens bästa mat på Björkö. En helg när vi boostar och hämtar kraft för höst och vinter. Här hittar du mer info Dans&yogahelg för kvinnor


26/9 Så håller jag i en knipworkshop på yogastudion Karma i Norrtälje. Här hittar du info om den Knipworkshop i Norrtälje


Oktober:
5-12/10 Följ med mig till Montenegro i oktober. Det kommer att bli så härligt. Ser fram emot yoga & spa. Oj, vad jag ska njuta och gå på massage och allt vad hotellet erbjuder mellan yogaklasserna. Följ med du med, här hittar du info: Yogaresa Montenegro. Det blir mycket hathayoga och yinyoga.

 Här är ett av mina bättre Loppisfynd.

 Ett besök på Senneby trädgård där man kan köpa ekologiskt odlade grönsaker. Underbart. Mera sånt!!!

 Ett besök på Zorbas i Älmsta, en grekisk restaurang som verkligen är piffad. Här nedan ser du även deras överpiffade toalett. Jag vill inte ha det så här själv, men jag blir glad när folk tar ut svängarna. Älskart. Mera sånt.

Sen har det ju varit meningen att jag ska sitta här vid mitt skrivbord och skriva på boken och dessutom på de två artiklarna jag ska skriva till Amelia. Men jag hinner inte med allt.
Att ha hus och fixa med det inför yogaretreat, alla elever ska äta sin mat här. Hur tänkte jag när jag tänkte att det var en bra ide? 
Jag vet att det blir bra när den dagen kommer och jag tror Madonnan vakar över mig. Madonnatavlan tavlan fick jag av min älskade vän Hella i 30 års present (eller var det 40års present, har så dåligt minne nuförtiden). Madonnan vakar ömt över mig, så jag tänker att det går bra. Allt blir bra.
Som inspiration har jag också en tavla jag fick av Vanessa, en elev som sedan blev en vän. Den är min mallighetstavla. Hon har skrivit in de här raderna:
"Tack, för all inspiration och allt mod du ger mig. Det är lättare att vara och känna sig good enough när man har privilegiet att få möta människor som du."
De raderna gör mig glad, mallig, pushar mig, ger mig mod och jävlaranamma. Hoppas ni får en bra helg.

vilken sommar

Vilken sommar. Så solig, så härlig. Dagarna bara går. Det är redan mitten av juli. Jag hinner inte med. Hinner ni med? Ska skriva bok, förbereda yogaretreat, men också ha semester och fixa med huset. Inte för att jag är så bra på just husfixandet. Det är ju mest min man som fixar till vår trädgård. Tänk, det har inte fixats här på många många år. Det är lite "häcken växte kämpahög" över vår tomt. Vi köpte huset av en gammal man, men huset och kanske framförallt husets trädgård blommade för fullt för många år sedan. Lite som att återupptäcka ett paradis som legat i träda. Vi vet att vi har äppelträd och svartvinbärsbuskar, men så mycket mer vet vi inte, vi är ju två "stadsungar" som inte ens har körkort, för oss är det som ett enda äventyr. En dag tänker vi att vi ska fixa ett trädgårdsland, men det blir inte den här sommaren. Jag vill odla mangold, grönkål, ja gröna grejer, som jag kan ha i min dagliga gröna drink.

Gröna drinken innehåller: Tre nävar spenat, tre stjälkar selleri, tre-fyra blad Romansallad och en hel gurka. Ingefära och en pressad citron.

Så här kommer lite bilder från en fixarhelg.

 Min man tyckte inte riktigt att jag passade in på Görla sopstation i min klänning och med en liten svart pudel i handen.  Jag är nog benägen att hålla med. Kände mig lite larvig faktiskt. Och inte ens tjusig, osminkad. Men se vad långt håret blivit, måste ha diadem.

Vi har haft rörmokare här, så nu har vi diskmaskin, vilket känns så lyxigt.

 I helgen var det loppis runt hörnet där vi bor, men hittade inget. Är på jakt efter trädgårdsmöbler och en hammock, men det finns aldrig på några loppisar. Om jag är smart köper jag möbler på trädgårdsrean i augusti.

Fick mammas gamla Foppa-tofflor. Ganska sköna, men så var det en tjej som skrev till mig på Instagram att det är miljögifter i dem. Och jag som gått i flipflop större delen av mitt vuxna liv. Alldeles särskilt har jag haft mina Havaianas i varma länder. Och varm plast kan ju inte vara det mest hälsosamma. Är det någon som vet hur det är med yogamattorna? Vilka är bra, mindre bra och vilka är rent ut sagt skit? Jag vill ha alla tips jag kan få. Skicka länkar.

lovely friday med Moonsun

När jag ser bilder från tiden jag gick igenom cellgifter kan jag bli alldeles tom inuti mig. Jag ser min skörhet. Jag ser min utsatthet. Men jag ser också mitt jävlaranamma, det där som gjorde att jag orkade, stod ut. Jag har svårt att se bilder på mig själv från den tiden, det är som om jag måste ställa mig utanför mig själv för att orka, för jag blir ledsen. Jag blir det också när jag tänker efter hur det var då. Hur jag mådde och kände. När jag liksom går tillbaka i tiden i minnet. Det behövs inte ens bilder, eller bevis på att jag sommaren och hösten 2012 bekämpade ett krig. Jag har alla minnen och bilder kvar i huvudet. Än har de inte bleknat. Vilken jävla resa jag gjort.

Ni läsare är en stor del till att jag känt mig glad. Det har varit så härligt och känt så snällt att få era kommenterar. Era hejarop. Deppiga dagar så var det som en stor kärleksfull kram att öppna datorn och läsa era inlägg. Jag tänkte tacka er lite genom att ge er ett härligt erbjudande.  Idag fredag och hela helgen fram till på måndag så har ni läsare av den här bloggen 15 procents rabatt på era inköp av Cleansing Oil, Flower Tonic, Vitamin C Serum och BodyLotion från Moonsun. Det enda du behöver göra är att skriva in Karin på din beställning, ja, där man skriver rabattkod. Härligt va? Dessutom bjuder de på frakten!

Och vet du inte vad du ska handla, så kan jag tipsa om lite mysiga grejer. Jag har  numera en liten sida på Moonsuns hemsida KARINS FINA TIPS, där kommer jag att då och då skriva mina tips för att må så bra som möjligt. Mycket hudvård. Här hittar ni dem

jag & mina kosttillskott

Jag får frågor om vilka kosttillskott jag använder och använt. När jag gick på cellgift var jag restriktiv med vad jag stoppade i mig, för att min onkolog sa att jag skulle vara lite försiktig. Så jag lydde henne och frågade henne vad jag kunde äta. Jag åt probiotika och det märkliga är att jag hörde om en kvinna som blivit nekad att äta probiotika under cellgifterna av sin onkolog. Det tar jag som ett bevis på att inte ens onkologer eller läkare vet vad som är rätt eller fel när det gäller vitaminer, mineraler och olika kosttillskott. De är liksom experter på sitt område. Och de är experter på att skriva ut medicin. Gud, vad jag skulle önska att de var bra att kombinera den västerländska medicinen  med den alternativa och att vi som vill faktiskt skulle kunna få subventionerad komplementär medicin.
Tänk om läkarna kunde lära sig sånt på sina utbildningar och näringslära, så att de inte häver ur sig
att det inte spelar någon roll vad vi äter.
För vi är vad vi äter, helt klart.
Det irriterar mig väldans att många av de läkare jag träffat lite så där nonchalant sagt att ät som du brukar. Och det säger de utan att egentligen fråga; Vad brukar du äta?!
I boken anticancer framkom det ganska tydligt att socker är ett stort NEJ, vetemjöl och gluten är inte heller bra och inte mjölkprodukter. I boken skriver man att man ska äta så grönt som möjligt. Och OM man ska äta kött, så bör det vara ekologiskt.
Många som får cancer går upp mycket under sina behandlingar, jag tänker att man deppäter, vilket jag har all förståelse för, men det blir ju inte enklare om man så säger. Och jag skulle nog blivit deppig om jag blivit av med ett bröst, tappat allt hår och ögonfransar och bryn OCH gått upp i vikt också. Jag behöll mina 56 kilo under hela behandlingsperioden, trots att jag slutade med:
Mjölkprodukter
Socker
Gluten
Jag drack ingen alkohol, eftersom levern och njurarna redan arbetade så hårt. Inget kött och inte så ofta fisk heller.
Det är nu jag gått ner, faktiskt fyra kilo, men det tror jag är vatten som kroppen samlade på sig. Jag tänker att min kropp haft och har fullt upp med att ta hand om den skada som alla behandlingar orsakat min kropp. Så nu är rensningens tid, min kropps comeback.

Under cellgiftsbehandlingen åt jag förutom Probiotika, Blutsaft, kokosolja. När det var dags för operation och jag var färdigbehandlad med cytostatika då kunde jag börja äta zink och magnesium också.
Nu äter jag:
Probiotika - för magen, tarmarna, matsmältningen
B6
Magnesium - på kvällen
E-vitamin & Selen
D-vitamin
Matsmältningsenzymer
Kisel
Kavinace - eftersom mitt gaga, dvs mitt kroppsegna valium knappt existerar
One daily - de där lilla extra
Fiskolja
Q10 - för hjärtat
Iscador - som är sprutor jag tar var tredje dag för immunförsvaret. Skrivs ut av en antroposofisk läkare

De flesta av mina kosttillskott kommer från Greatlife.

Ja, ni ser ju att jag är storkonsument och jag hoppas jag kommer ihåg allt. 

Sommarhärligt!!! Alla läsare av den här bloggen får 10 procents rabatt på ert första inköp på Greatlife. Det enda ni behöver göra är att skriva in koden yogavita vid er första köp.

Håll utkik på torsdag och fredag, då kommer ett nytt härligt erbjudande här på bloggen.

happy friday and lördag

I fredags lämnade vi landet och åkte in till stan. Jag hade ett par spännande hemliga möten på fredagen, som jag hoppas att det blir något av. Ett samarbete, ja inte vet jag. Jag har ju sagt det högt här på bloggen att jag vill jobba med rehabilitering för cancersjuka. Allra helst vill jag starta det allra bästa hälsohemmet i Sverige och om jag slänger upp det i himlen så kanske någon hör det och satsar på mig som chef för det. För jag vet att jag skulle kunna plocka samman värstabästa gänget som skulle leda det. Vi kommer att behöva rehabilitering i framtiden. Bra rehabilitering. För vi faller lite som käglor. Vi får cancer, hjärtfel och vi blir utbrända. Vi behöver hjälp att komma tillbaka, navigera rätt. För det räcker inte med att bli botad av mediciner. Mer måste till. Vi måste få hjälp att hitta tillbaka till oss själva. Jag vet det, för jag faller ihop ibland jag också. Tappar det. Jag hamnar i den där återvändsgränden och hittar inte ut. Men jag är så tacksam för de kunniga människorna som kommit in som änglar i mitt liv. De som lotsar mig rätt och ger mig helt ovärderliga råd. Tack.

Mellan mötena åkte jag till söder och köpte kallpressad juice på kallpressen på Svartensgatan 10, ligger vid Slussen, uppgång Hökensgatan. Det är skillnad på juice och juice. Vi måste juica mer och inte fruktjuica, utan mer grönsaker. Mera grönt. Hej Grönt!

Och så blev det en sväng förbi sneakersandstuff och så köpte jag de här sportyhighheels och de är redan mina favoriter. Jag blev så inspirerad av en skitsnygg stylisttjej jag känner Cattis, hon hade såna här när jag träffade henne för ett par veckor sedan. jag vet jag är en härmapa ;) Men de är så bra man kan ha dem till allt jeans, shorts, klänning och kjol. Och sååå sköna. Älskar dem.

Vid sju, när mötena var över åkte jag hem till Cissi, som varit hela veckan i Almedalen. Min fina väninna som rankades som sjunde snyggaste i Almedalen i gårdagens Expressen. Och henne sov jag med i går. Vi är båda snart 50 år, men man har alltid den där tonårstjejen i sig. Hon som vill ligga i samma säng som sin bästis och babbla lite för länge på kvällen om vad som hänt i ens liv sedan man senast sågs. Skratta, gråta lite och berätta det där man inte berättar för någon annan. Man bär liksom alla sina åldrar i sig, det är det fina med att åldras. Man bryr sig inte lika mycket om vad andra tycker och tänker om en. Man har kommit över det. Och det är fint att ha en väninna som man känt i mer än halva sitt liv. Så härligt att träffas.Jag håller helt med Expressen ,Cissi förtjänar verkligen topbetyg, både för det inre och yttre.

Och kolla utsikten från ett av hennes fönster. Jag tror faktiskt att Cissi bor i en av Stockholms finaste lägenheter.

 I morse gick vi ner till Stockholms bästa hälsokost, Gryningen, som ligger på Folkungagatan 68,

för en föreläsning om kost och näringslära med min nya hälsoidol Sören Flammen Wolff som driver  Rawfood.dk. Så bra föreläsning om hur, vad och när vi ska äta. Jag är nu så taggad att fortsätta med mitt nya sätt att äta. Och jag vill ha en konsultation av Sören nästa gång han kommer upp. Vi kommer att se mer av honom här i Stockholm framöver, hoppas jag.

Det var Josefine som driver Jfine som anordnat föreläsningen och självklart fick vi godaste frukosten.

Här är jag med mina hälsogurus Josefine och Sören.

Så ett litet pysseltips
Jag har tröttnat på att mina hörlurar till min telefon hela tiden korvar ihop sig. Jag har redan förstört ett par, eftersom jag lite för hårdhänt försökte lirka ut alla "tovor". Så vi gick till Panduro och köpte indianpärlor och en skalpell. Man gör ett litet snitt i pärlan och sen trär man på pärlan på sladden till hörluran, vips slipper man det bekymret.

som att vara i en bubbla

Det är som om jag vandrar runt i min egen bubbla. Som om man inte riktigt når mig, som om jag inte riktigt når mig själv. Jag vet inte hur jag ska förklara det bättre. Jag är så glad att jag överlevt. Att jag lever.
Att jag får gå mina steg till postlådan och med någon sorts förväntan öppna luckan till den gamla slitna blå plastlådan. Vad finns därinuti? Har någon kanske skickat ett brev. Finns där kanske någon härlig medlemstidning. Lite Roslagsreklam. Jag blir glad av sånt.
Jag blir glad av det lilla.
Men jag är ändå fortfarande som i en puppa.
Jag kommer inte riktigt åt mig själv.
Ibland känns det som om jag hamnat i en återvändsgränd. Men jag har inte förmågan att vända, fast det egentligen borde vara så lätt att vrida ratten eller stegen ett halvt varv runt. Eller springa baklänges som Britt Ekland.
Jag vet inte vad det är.
Det kanske är så här det är att sörja?
Det här tillståndet går säkert över.
Måste gå över.
Men det är som om jag är ointagbar. Som ett fort. Också för mig själv. Jag hittar inte in. Inte hela vägen in. Som om jag inte riktigt kan känna. Är jag kanske rädd för att känna, rädd för att ramla. Fast jag ramlat så många gånger, skrubbat mina knäna, halkat ner i största svarta hålet. Hamnat på rygg som en skalbagge och legat där med sprattlande ben. Som om jag väntar på en omtänksam hand som ska dra mig upp. Eller att någon ska vända på mig så att jag hamnar rätt. Och samtidigt blir jag så trött på mig själv.
Jag sörjer.
Men hur lång är en sorgeperiod?
Läste om en bröstcancertjej som gått en kurs i sorgbearbetning. Att det var förlösande. Kanske är det också att sommartid är en period när man inte går i terapi. När ens terapeut är på semester och det är meningen att man ska ta hand om sitt bagage själv.
Kanske är det också att armen har gett sig till känna... igen. Jag som fick bort värsta smärtan. Nu pirrar det, sticker, domnar och känns obehagligt i armen. En ständig påminnelse om vad jag varit med om. Någon sorts oro att det alltid kommer att vara så här, kännas så här. Att jag har en arm som kommer göra sig påmind. Alltid.
Alltid påminna mig om 2012, som var året när allt ställdes på ända. Förändrades i mitt liv. Rörde om. Stökade till. Förstörde.
Inte bara för mig, men för alla runtomkring mig.
Kanske är det därför jag hamnar i bubblan. För att jag inte orkar känna efter hur mycket skada sjukdomen gjort, inte bara för mig utan för alla runtomkring mig. De som älskar mig. Bryr sig om mig. Vill att jag ska må bra.
Att jag förändrats och hur det rör till det i alla konstellationer.
Att jag förändrats, men inte bara till det bättre.
För även om det finns ett säg "Inget ont som inte har något gott med sig". Jag har sagt det förut, att jag alltid har en slinga av oro, rädsla i mitt liv av att sjukdomen ska komma tillbaka. Jag har också en annan slinga, en sorgesam slinga. Det där stråket som alltid finns där, fast jag skrattar. Ni vet när man vill sätta sig i ett hörn av trädgården och gråta. Gråta av gläjde för att man lever, men också av sorg, för att det finns fortfarande en massa ogråten gråt i kroppen. Den där gråten som fick vara på vänt för att jag hade fullt upp med att överleva. Klara av, stå ut med alltihopa.
Nu har jag klarat av. Stått ut.
Och här är jag.
Tänk att det finns en massa sorg i det.

1 juli

Morgon på Björkö. Det är disigt. Man vet inte vad det blir för väder idag. Men alldeles klart är att det blir en dag på landet. Varje måndag, onsdag och fredag börjar jag morgonen med min iscadorspruta. Tänk att jag som var så spruträdd idag kan ta spruta på mig själv. Det är faktiskt helt otroligt. Det betyder alltså att man borde kunna övervinna allt, vinna över rädslor som förminskar livet för en. Iscador höjer imunförsvaret och är antroposofernas "cancermedicin" och faktum är att jag inte varit sjuk sedan jag började ta sprutorna efter min vistelse på Vidarkliniken.

Vi fixar och städar och spacklar och drömmer om hur vårt hus ska bli. Vi har ju verkligen inte massor med pengar, men vissa grejer måste ju göras. Ringde veteranpoolen och fick tag på en handyman som bor härute, som ska hjälpa oss med köket och trädgården. Imorgon kommer han och ska jobba sin första dag hos oss. Veteranpoolen kan hjälpa till med det mesta. Det är pensionärer som vill fortsätta jobba. De gör det för att de tycker det är kul. De måste ha avslutat ett jobb för att ta ett nytt och det är guld värt för oss som anlitar hantverkare. Och för oss som typ inte lärt oss att borra upp grejer, men gärna vill lära oss, så känns det som att ha en coach i hemmet. Någon sorts Martin Timell eller arga snickaren som talar om hur man ska göra vissa grejer. För om man inte vet, så vet man ju inte heller när och vad man ska prioritera vissa grejer. Vår trädgård är verkligen prio. Den har stått orörd i typ åtta år. Gräsmattan är som ett riktigt tovigt hår som aldrig borstats. Vi krattar och klipper och hoppas på att lite grönt ska virvla sig upp ur den till synes helt utbrända gräsmattan. Men vi har hittat vinbärsbuskar, äppel och päronträd, en jasminbuske som vi höll på att ta bort. Hallon, rabarber. Vår trädgård är som att gå på upptäcksfärd. Nästa år kanske vi kan ha en liten köksträdgård, hur härligt vore inte det. 

 Lilla snigel akta dig

 Min bästa svägerska var här i helgen, Babette. Vi blir så glada när hon kommer. Och hon hade sina knallrosa crocs på sig. Hur rätt är inte det nu. För ni såg väl hur tufft yogatjejen är klädd i Le yoga shop Paris. Jag vill också ha foppatoffeln och hasa runt i härute på landet. Gärna ett par i den där grön-beige-grå färgen som flickan på bilden har.

I morse läste jag också i Bob Hanssons blogg och blev så ledsen för hans skull. Så himla bra text. När jag var som mest inne i mina cancerbehandlingar och kände mig så där hudlös att jag nästan gick sönder för minsta lilla kritik, då kunde det göra så ont när jag fick reda på att folk pratat om mig, tyckt saker om mig, hade åsikter om mina val. Då när man är mitt uppe i behandlingarna så fick jag rådet av en smart vän att välja bort de som inte stöttar. Inte utsätta mig för de energierna. Och jag valde bort och gick in i min puppa. Jag har fortfarande svårt för tillställningar, att träffa för mycket folk samtidigt. Det är liksom lättare att gå på ett stort varuhus och kanske stöta på någon jag känner, än gå på ett kalas eller fest. Jag är inte riktigt redo. Men samtidigt blir jag så förundrad när jag läser Bob Hanssons text. Varför sitter vi och tycker så mycket om andra, är det för att framhäva oss själva, tycka att vi är lite bättre? Så trött på den här vuxenmobbingen. 

det kallas projektion

 Jag har världens bästa arbetsrum härute, men det är ändå i sängen som jag sitter och skriver boken. Det är ju meningen att den ska bli klar i sommar. Men det är inte alldeles lätt att få till de där skrivstunderna, jag vill ju också njuta den här första sommaren på landet. Njuta av den här sommaren, förra försvann ju.

Kolla den här videon.Yoga med häst