söndag 14 april 2013

inte en till förlorad sommar

Jag kallar dem Roslagsroffarna. De som stänger av alla vägar som leder till vattnet med Privat område-, förbjudet för obehöriga-skyltar och allt vad det nu är. Det är så trist. Vad hände med Allemansrätten i skärgården? Folk kommer inte åt vattnet.
Närmar man sig deras brygga, eller deras vatten kommer de framrusande och skriker att det är privat mark. Måste tilläggas att jag inte går in på folks tomter, utan det här är vägar som lett till vatten vi förut hade tillgång till. Eller vägare som går igenom deras tomt.
Värst är väl han som "tog över" byns ångbåtsbrygga och gjorde till sin.
Satte upp skyltar om Privat område.
Haha det är rena rama vilda västern härute.
Vatten är guld värt i skärgården.
Runt hörnet där vi bor finns en väg som leder till Guldkusten som den lite skämtsamt kallas. Det är för att taxeringsvärdet är så högt där, för att alla tomter är sjötomter. Men längst ut finns en allmän strandremsa och världens bästa blåbärsställe.
Som tur är ingick en brygga, det vill säga servitut på en brygga och faktiskt fiskevatten när vi köpte huset. Men jag tänker på de som köpt avstyckade tomter och bygger hus, de har inga servitut på bryggor och vatten i sina köp. Hur ska de få tillgång till vattnet?
Deppigt.

På väg till guldkusten finns vår brygga. Tyvärr är den i väldigt dåligt skick och man beträder den på egen risk.
Nån gång ska vi renovera den. Tydligen ska vi ha tillgång till någon sjöbod. Ska titta på dessa uråldriga papper nån dag.

Men man vill bada vid en strand, helst ganska nära.


Så lycka är när man som vi förra helgen plötsligt hittar en vik, med en sandstrand alldeles nära. Som en oas.


Och jag frågade bonden om det var okej att vi badade på hans ägor. Och han sa att det var okej, bara vi städar efter oss.

Nu längtar jag efter sommaren. Gud vad jag ska ta igen den sommar jag förlorade förra året. Den här sommaren får inte gå mig förlorad.

3 kommentarer:

  1. Hej Karin!
    Det känner man alltför väl igen! Vi har vårt torp i Kulla by på Björkö, där vår släkt huserat i 9 generationer nu. Min sambo och jag tog en väg till Rumshamn för några år sedan. (har aldrig tagit den vägen förut) När vi kom till vattnet tog jag av mig skorna för att vada lite, men blir plötsligt attackerad av en fullkomligt tokig kvinna och hennes hund. Hon gapar och skriker att vi gör intrång på hennes privata domäner. Hennes domän såg ut som vilken "allmänning" som helst, ganska ful måste jag säga... Snacka om att bli helt paff och jag tycker att hon kunde ha frågat i snäll ton vilka vi var. Vi hade varken verktygslådor, kofot eller ens en väska med oss...Tycker det är jättetråkigt att bli "snuvad" på havet.
    Såg att du ska ha yoga på Lyckhem, där är det jättefint! :-)
    Ha det så bra Karin!

    Hälsningar Mia

    SvaraRadera
  2. Hej!
    Viktiga saker det här som du skriver om. Allemansrätten. På Gotland äger vi mark ända ned till havet. Därnere på stranden har vi en strandbod och där vi ofta sitter och grillar. Ibland finns det andra som kommer och är på stranden. Vi tycker det är ok. Det enda vi brukar tillägga är just att de måste städa efter sig.

    Jag längtar också till sommaren. Precis som du gick den mig förlorad pga av cancern. Så den här sommaren måste njutas dubbelt upp!

    Kram
    L

    SvaraRadera
  3. Hej! Håller med, viktiga frågor. Jag är uppvuxen i Bohuslän och bor på Gotland och äger en strandtomt, men självklart kan vi inte stänga av vägarna ned till stranden bara för att vi äger marken, alla måste ha tillgång till vattnet och få komma dit, det är ju därför vi har allemansrätt. I Bohuslän börjar detta otyg med att man stänger av vägarna ned till vattnet breda ut sig och i Stockholms skärgård är det ju rent förskräckligt. Ring länsstyrelsen och berätta hur det ser ut och så får de åka runt och prata med alla fastighetsägare så att de tar bort sina skyltar. De har inte rättigheterna på sin sida i den här frågan.
    Hälsningar J

    SvaraRadera