omslagsfotografering

 I morse kom fotografen Anneli Hildonen och makeuptjejen Anna Frid ut till Björkö. Idag har vi plåtat omslag till nya boken. Jag hoppas det blev bra. Det kändes i allafall bra och det är mycket tjejernas förtjänst för Anna och Anneli är så trygga att jobba med. Jag kämpar med att gilla mig själv trots allt som hänt mig. Allt behöver inte vara perfekt. Jag är inte perfekt. Jag har verkligen mina skavanker, men så här är det nu. Jag måste gilla läget. 

 Tänk vad mycket smink som behövs för att sminka en "naturligt".

Och även om det inte är naket, så handlar ju boken om huden så även huden på kroppen sminkas, så att den ska se så där extra glansig och fin ut. Då får man ha på sig bikini. Inte tänker man väl på att jag är enbröstad?

Här har vi fotograferat klart och dricker te i mitt kök. Om ni undrar så är luckorna inlämnade för att vitlackas, så det ser lite stökigt ut i bakgrunden. Nu ska jag ta det lugnt ikväll. Det tar på krafterna att bi fotograferad. Men först ska jag sminka av mig...

Följ mig på instagram. karinbjones heter jag där.

tisdagsliv på landet

Sommarlivet. Hur härligt är det inte. Varje morgon yogar jag. Först gör jag hela första serien i ashtangayoga för styrkan och sen gör jag andra serien för möjligheten att göra bakåtböjningarna. Jag älskar yoga. Ja, ni vet det. Ja, ni är säkert trötta på att höra det. Men jag är helt säker på att yogan är en så stor anledning till att jag ändå mår så bra som jag gör. Och som hållit mitt huvud intakt, även om jag så klart varit så inihelskotta ledsen och uppgiven flera gånger. Men yogan har varit något som fått mig att gå upp varje morgon i ur och skur. Jag har använt min kropp, vårdat den och tagit hand om den, inte tagit för givet att den ska fixa alla smällar. Klara av alla cancerbehandlingar helt själv och utan hjälp och omtanke. Fy, fabian vad kroppen fått utstå. Vad jag varit med om det här året. Ibland känns det helt märkligt att se tillbaka och verkligen känna efter. För ett år sedan började hela skiten. Oron och rädslan jag hade. Nu är jag här i huset på Björkö. Solen skiner och snart ska jag ta mig till hemliga stranden. Sedan ska jag skriva lite på boken. På torsdag ska vi plåta omslaget härute på Björkö. Hela boken kommer att vara mycket Björkö. Finns så fina miljöer härute.

Här kommer lite ostajlade bilder på mig när jag gör min morgonyoga i ett småstökigt sovrum. (Jag och Ray rev ju ner alla tapeter för några veckor sedan och det är meningen att rummet ska målas om.)

 Jag är så glad att det där vattnet som jag hade i hela kroppen och alldeles särskilt i min högerarm är på väg bort. Ett tag gjorde kroppen så onte av vattensamlingarna. Jag är så rädd för ödem, men jag tror inte på att ha på strumpa och liksom pressa ihop armen. Det som man ger oss bröstcancertjejer på sjukhuset när vi klagar på vatten i operationsarmen. Jag tror på träning och massage, hjälpa lymfsystemet att hitta nya vägar att forsla bort skiten. Lymfsystemet är som kroppens egna städpatrull och tar man bort lymfkörtlar, måste man ju hjälpa till att få kroppen att hitta de andra lymfkörtlarna för "städjobbet" i kroppen. Jag måste säga att jag är ganska negativ mot den rehabilitering som bröstcancertjejer får, eller jag ska nog skriva inte får. För den är ringa. Jag vill verkligen jobba med rehabilitering. För det behövs, det är bara så synd och svårt att få med sig bröstcancerföreningarna. Det går inte så fort. det är invecklat. Jag är inte en tjej som nöjer mig. Jag vill alltid att allt ska förbättras och det inte bara för mig själv, utan just för andra tjejer som kanske inte har det driv som jag har. För jag kan tycka att det är orättvist att man ska behöva ha så mycket GO. 

 Min frukost: citron, ingefära, romansalad, spenat, selleri och gurka. Pressar alltihopa och dricker en juice. Sedan använder jag en del och gör en smoothie till frukost med avocado, vetegräs, blåbärspulvet, kokosolja och chiafrön.

en helg i bilder

Oj, vad dagarna har gått fort. Har inte haft tid att blogga. Huset har varit fullt. Det har varit så mysigt. Jag älskar det här huset. Jag älskar att det är så stort, att jag kan gå och lägga mig tidigt och inte störas av tv, eller ljud. Vi bor ju ganska smått i Stockholm, men här kan vi verkligen ta ut svängarna ordentligt.  Men vi har hunnit med bad, monopol, badmintonturnering, yoga, promenader, Älmstabesök, storstädning och mat, mat, mat.
Och solen har lyst.
Vi har klippt gräsmattan och Anthony högg ner ett gammalt trist träd. Vi hade en skön midsommar, ni får lite bilder här.

 Pino med midsommarkrans

 Miras helt fantastiska cheesecake, receptet kommer från greenkitchenstories. Det är Luise och David som står bakom den helt fantastiska sajten, som numera också har blivit bok.

 Innan Mira och Anthony åkte hem på söndagen, hann vi med lite badminton hos min syster Stina och hennes familj Uffe och Ines.

 Mira och hennes kille Anthony. Miras kusin Ines och bonusbror Ray. Ray och Ines som är bonuskusiner leker jättebra ihop. Nya familjer, nya konstellationer, inte alltid enkelt men när det funkar är det så härligt att se och vara med om. 

Har långlånat min Systers helt underbara kepa. När jag var 7-8 år tyckte jag att Che Guevara var skithäftig. Jag älskade Palme och Cornelis. Haha min mansbild. Såg filmen om Cornelis och tappade den där känslan för honom, tyckte faktiskt inte att han verkade så schysst. 

Varje morgon yogar jag

Idag åkte vi in till Älmsta för att lämna in gräsklipparen på lagning, klart vi hamnade i en broöppning

 Jippie, en artikel om Knipboken i senaste Amelia.

Hoppas ni hade en fin midsommar och att ni nu njuter av ett sommarSverige, för finns det nåt bättre? Jag älskar Sverige på sommaren.

Kosttillskott och midsommar

Vaknade klockan fem i morse av solens strålar. Den här midsommaren ska njutas. Minnet av förra årets midsommarhelg ligger kvar i mig som en mardröm.  Ni vet när man vaknar upp ur en urjobbig dröm och så skaver den hela dagen sedan. Ungefär som om det hänt på riktigt och man kan inte riktigt släppa taget. Därför kändes morgonens strålar så bra. Idag blir en solig dag. 

Igår kom Mira och Anthony ut med sista bussen och idag på förmiddagen kommer Ray och min bror Sven. 

Jag önskar er alla en glad och snäll midsommar.

Jag har sedan en tid tillbaka ätit kosttillskott härifrån Greatlife. Det är så lätt att gå vilse bland hälsokostens alla produkter och sen jag blev sjuk och också fick biverkningar av medicinerna jag var "tvungen" att ta, så är jag mer och mer aktsam och försiktig med vad jag stoppar i mig. Därför känns Greatlifes filosofi så himla rätt och bra för mig. Och vi behöver kosttillskott för vi får inte i oss tillräckligt av maten vi äter, hur bra vi än äter. Så nu får ni läsare av den här bloggen 10 % på ert första köp. Det enda ni behöver göra är att skriva in koden yogavita i rutan vid ert första köp.  

Här är Patrik som är en av männen bakom Greatlife. Som jag tycker är en så bra ide. Du får liksom hjälp att välja rätt produkt. För jag kan tycka att man blir alldeles villrådig när man står i hälsokosten och det finns så många alternativ. Vilket är bäst är alltid min fråga. Jag vill alltid ha det som är bäst och det finns verkligen fog för att också tänka efter vad man stoppar i sig, också om det kommer från hälsokosten. Allt från hälsokosten är inte bra. Jag, Patrik och Josefine som har Jfine träffades för ett par veckor sedan. Jag är så tacksam för att få ha såna kloka nya vänner i mitt liv, som är intresserade av att må bra och hur man kan hjälpa kroppen att må ännu bättre. Och som tipsar mig och ger bra råd. Jag märker hur jag blir mer och mer intresserad av att veta mer och ofta får man frågan, eller egentligen påståendet: "Men behövs verkligen kosttillskott, räcker det inte med att äta bra?" Här tycker jag att Greatlife svarar så bra på den frågan: Behövs kosttillskott

Igår kom min moster Karin och hennes man Chuck förbi. Karin är 80 år och är ovanligt pigg för sin ålder. Det var kul att se henne och det ska bli kul att träffa mina kusiner också. Karin sa att hon varit orolig för att träffa mig, orolig för hur jag skulle se ut och må, men hon blev så glad av att jag såg så frisk och stark ut. Hon sa: Du äter väl C-vitamin och Q10, då visade jag henne min vitaminbricka.

localgirl

Jag har äntligen landat på landet. Känns som att månaderna maj och juni är nån sorts stressochhinnamedalltinnan MIDSOMMAR. Nu är den dagen äntligen här. Snart, imorgon och det ska bli så härligt. För mig är midsommar som ett startskott för sommaren. Nu väntar varma och lata dagar. Jag har ju alltid jobbat på somrarna. Egentligen är inte denna sommar något undantag för också den här sommaren ska jag skriva en bok och ja, jag kan berätta lite. Det handlar om huden den här gången. Nästa vecka ska vi fotografera omslaget och det gör vi så klart här ute på Björkö.

Känns märkligt och lite sorgligt att inte vara i Skåne den här sommaren, men jag är verkligen en localgirl. Sätt mig varstans och jag känner mig hemma. Det är både en tillgång och en mindre tillgång kan jag säga. För jag tror ju ändå på att vi behöver rota våra rötter och inte vara ett rö för vinden. Mina rötter är ju ganska mycket här ute på Björkö. Och litelite kan jag nog säga att Båstad inte helt släppte in mig, eftersom jag inte urspungligen är från Båstad. Jag tror det alltid är så på en mindre ort. Man behöver ha bott många år och helst generationer för att på riktigt känna sig hemma och liksom med och inbjuden.  Lite som att man måste upp till bevis. Nio somrar var jag i Båstad och drev yogastudion där. Då när yoga fortfarande var i någon sorts linda. Så här i efterhand kan jag säga att det var både härligt och roligt, men också tufft många gånger.
Men här på Björkö måste de ta in mig, jag säger det med ironi så klart... Men jag upplever verkligen inget som helst motstånd. När jag frågade pensionatet Lyckhem om vi kunde samarbeta så var det bara; Ja, gärna, vad kul.
Vi har en historia härute. Min mormor och morfar hade sommarhus här, en fin gård på Kulla, min mamma och pappa har hus här och min syster med sin familj. Jag har också en kusin som bor här och en morbror. Och i helgen kommer hela min amerikanska släkt moster Karin med man och barn och barnbarn och respektive. Karin fyller 80 år och vill fira sin födelsedag här på Björkö. Hon har bott i Kalifornien sen hon var 18 år och fick ett stipendie till YaleUniversity(tror jag det var). Men tänk att rötterna alltid finns kvar. Och var man firade sina barndomssomrar är ändå alltid där man har sitt hjärta. Jag var varje sommar till jag var nio år här på Björkö. Sen köpte min mamma och pappa hus i Näs på Gotland och jag var varje sommar där. Jag har en stor släkt också där, från min pappas sida och min mormors faktiskt. Så mitt hjärta finns både här på Björkö och på Gotland. Jag älskar öar.

Igår när jag gick en promenad ner till havet med Pino fylldes jag av så mycket kärlek i kroppen. Jag hade plockat blommor för att fylla husets alla vaser med, jag hade Frank Ocean i hörlurarna och livet kändes bara så där härligt. Jag har haft ett så jävla jobbigt år, men nu är jag här och jag är i kärlek.

Hemliga stranden

Jag längtar efter mannen. Han kommer i morgon. Men idag har vi varit tillsammans i fem år. Men med allt som vi varit med om, känns det som mycket längre.

Jag tror det här är det vackraste jag vet. Ängar, med höga gräs som vajar i den varma sommarvinden.

Är det någon som vet mer om det här? Susanne Somers nya bröst
Själva operationen
Varför finns inte den här möjligheten ännu? Rehabliteringen och efterkonstruktionen för kvinnor som blivit av med sina bröst, varför haltar den så? Kan någon svara på det, med tanke på alla miljoner som Rosabandet galan med flera drar in så hiskligt mycket pengar. Jag bara undrar.

yogamarathon i år igen

Lägg lördag 12 oktober på minnet. Skriv in i kalendern. Boka inget den dagen.
För det blir av i år igen Yogamarathon mot bröstcancer. Denna gång är det på studion Yogashakti på Timmermansgatan.
Här är yogamarathon på facebook  och här är hemsidan. Ett så bra initiativ av Anna Fannberg och Penny Christodoulides. Så många som hjälpte till, studios runt om i landet från norr till söder som höll sina studios öppna för ett Yogamarathon. Fantastiska yogalärare som höll klasser, underbara människor som skänkte böcker, kläder, prylar som kunde lottas ut. Emily Grey som sponsade hela evenemanget med det svarta vattnet från BLK. Så mycket kärlek på en och samma gång.
Och alla vi som haft, fått bröstcancer kände oss så klart lovebombade till tusen. Tack, tack. Det var ett så fint initiativ och jag är så glad att det blir av igen.
Och tack alla ni som kom och som skänkte pengar.

Däremot är jag ledsen för att jag inte kommer kunna vara med. Jag kommer hem sent på kvällen den tolfte. Jag är ju i Montenegro en vecka med yogisar.
Så nu funderar jag över hur jag skulle kunna få till det. Hade så gärna haft en yogaklass för bröstcancerdrabbade och kanske en nybörjarklass i Ashtangayoga.
Jag får skänka några böcker till lotteriet.
Och lova mig att ni går!

gladBjörk

Fötter är våra rötter. De måste vårdas, tas hand om. Smörjas och filas och fixas. Igår gick jag första gången sedan jag blev sjuk på manikyr och pedikyr. Förut gjorde jag det regelbundet. Jag tror att man blir extra intresserad av det om man jobbar som yogalärare. För fötterna exponeras så mycket i yogan och då vill man så klart att de ska vara fina och rena. Men nu är också en årstid när fötterna syns och så är det så fruktansvärt härligt att få det gjort av nån annan. Eftersom mina favorittjejer som jag alltid gått hos har stängt för tillfället, så fick jag testa ett nytt ställe. Ett stenkast från där vi bor, på Regeringsgatan ligger Feet & nails. Toppenställe.



Nu kan jag berätta. När jag bestämde att jag inte ville fortsätta att äta antihormonerna, så tänkte jag att jag ville ta kontakt med de bästa. Det var meningen att jag skulel äta antihormoner i 5 år och det är såna biverkningar av den medicinen och jag är så trött på just biverkningar, eftersom de verkar som att jag får de. Så därför vill jag veta vad det finns för alternativ och prata med de som verkligen tänkt till ett extra varv kring det där med hormoner. Så jag hörde av mig till Mia Lundin som bor i Usa och det mest fantastiska är att hon ger konsultationer över skype. Så jag fick min fantastiska onkolog att remittera mig att ta en massa tester, dels mina klimakterievärden, CRP(som mäter om jag har inflammation i kroppen), triglycerid, kolesterol, d-vitamin. Sedan fick jag skicka kisstest till Usa där man mätte mina signalsubstanser. Och vet ni?!
Jag har så bra värden.

"Det är helt fantastiskt att du mår så bra som du gör, att dina värdena är så bra med tanke på vad du gått igenom och vilka behandlingar du gjort. Helt fantastiskt."
Det var vad Mia sa till mig och jag är så tacksam att jag har ett sånt driv som gör att jag inte ger upp, att jag så inihellskotta vill leva, må bra. Att jag inte är blyg för att höra av mig till de främsta. Nej, just idag är jag väldigt tacksam över att jag är som jag är. Och det är jag inte varje dag, men just idag är jag det.
Nu vill jag lära ut det jag lärt mig. Hjälpa andra att må så här bra som jag ändå gör.
Så nu slänger jag upp i himlen.
Jag vill driva ett hälsohem. Jag vill driva det bästa hälsohemmet, med de bästa terapeuterna, rådgivarna, den bästa maten, den bästa träningen, det mesta lugnochro man kan hitta. Gudihimlen ge mig den chansen, för jag vet att jag skulle göra det så bra. Så om det finns någon därute som vill anställa mig för det, här är Mitt cv.

Tillbaka till mina fina resultat. Tänk det är helt fantastiskt att min serotoninhalt är helt normal. Jag är så tacksam för det. Det kan verkligen vara en anledning till att jag inte deppat ihop, utan tagit mig upp och skrattat också när allt var förjävligt. Så tacksam för det. Att liksom inget cellgift i världen kunde slå ut mitt serotonin.

Det enda som inte var så bra, som jag nu ska åtgärda det var mitt gaba. Det har också som uppgift att på ett sätt vara som kroppens eget valium. Och jag behöver det eftersom min kropp liksom hela tiden är redo för fight. Och det är ju lite det jag känt. Att jag har den där nerven av oro i mig, känslan av att saker kan förändras på en sekund. Så nu ska jag äta Kavinace

Idag är sista dagen i stan. Nu ska Pino kolloklippas och fixas inför sommarlovet, jag och Anneli ska plåta en häftig amerikanska som är här på visit för boken. Sen tar jag och LillRay bussen ut till landet.