Jag älskar också kaffe

Bildtext: Ååå kaffedrickandet blir ju så mycket roligare när koppen är fin. Som de här fruktiga kopparna som Lotta Külhorn, en av mina barndosmkamrater från Norrviken gjort. Går att köpa på koloni.

Jag har nog skrivit om det här förut. Men det finns ju flera no, no, no inom yogan. Och ju längre man håller sig kvar vid yogan upptäcker man att yogan är som en ryggrad, men att man utifrån den kan man välja olika vägar. Ingen väg är mer rätt än den andra.
Och precis som vi alla är människor, är vi också olika. TYp alla lika, alla olika, alla lika, om och om igen.
En sån här no, no, no är kaffe - sååå många yogalärare som kommenterat mitt kaffedrickande. Att det inte skulle vara bra, eller att det är icke-yogiskt. Jag har tillbringat många år i Italien. Bodde i Rom i min ungdom. Vad jag vill ha sagt, man tar inte kaffet ur en italienare. Och har man vant sig vid att dricka en caffelatte, eller cappucino på morgonen INNAN practice, det vill säga det första man gör på morgonen, så vill man gärna ha kvar den vanan. Jag har dessutom lågt blodtryck, vissa dagar värre än andra, så jag behöver den här kicken för att vakna. Annars kan jag såsa vidare allt för länge.

Hur som. Jag skrev på facebook, först kaffe sedan yoga... Fick så klart olika kommentarer, typ ska det inte vara tvärtom och liknande. Men så skrev Marika från Mysore och berättade att Sharath tagit upp om kaffe på sin konferans. Han sa: No coffe, no prana.
Tada, visste jag väl ;)
Så nu till er andra som också gillar att dricka kaffe, och gärna en kopp innan er practice, ni kan lugnt fortsätta med det.
Skönt va?!!

Jag älskar Ashtangayogan!

Det går en våg genom yogaSverige. En våg med lite tråkig ton. Nånstans ska man liksom tycka att Ashtanga Vinyasa Yoga är en så hård form av yoga. Att folk skadar sig så mycket i den formen, etc etc.
Man pratar lite nedlåtande om ashtangayoga.
Och jag har så klart mina funderingar om det, en del som jag säger här och andra som jag behåller för mig själv. Haha man vill ju inte skriva nån på näsan...
Jag tycker i alla fall att det är så himla tråkigt.
Så därför säger jag: JAG ÄLSKAR ASHTANGA VINYASA YOGA. Det är verkligen en form som passar mig.
Det är en så fantastiskt fint utformad form. Så rätt, om man gör den rätt och om man håller tillbaka lite av det där som vi västerlänningar har lite för mycket av, egot som vill att allt ska gå så fort.
Så fort att man skadar sig.
Man liksom snubblar på mållinjen för att man har så bråttom, typ...
Det finns inga quick fix i yogan. Det är ingen tävling som man kan vinna. Man blir inte en bättre människa av att kunna andra, tredje, fjärde serien.
Hur kan man ens tro det?
Det är liksom i varje-dag-gnetandet och stretandet som yogan ligger. Tålamodet att man i sakta mak går framåt.
Men att man tränar på rätt saker, sånt man behöver göra.
Jag tränar ashtangayoga mer än någonsin nu. Min kropp är starkare än någonsin. Jag böjer och bänder på mig mer än någonsin, men så har jag också hittat den lärare som för in glädjen i ashtangayogan.
Natalia Paisano är också kär i Ashtangayogan, hon tror på den. Och det är vad hon förmedlar varje dag som hon står där i studion mellan kl 06.00-09.00.
Å, jag tycker att det är så kul, fortfarande är jag så där kär som jag blev första gången jag mötte ashtangayoga.
Å det allra bästa med ashtangayogan det är att den på något sätt fostrar en till självständighet.
Även om det är underbart att varje dag gå till en lärare och träna tillsammans med en massa andra, så kan jag yoga var jag vill.
Jag behöver inte någon som säger åt mig vad jag ska göra.
Jag behöver inte bli ledd.
Jag kan stå hemma i vardagsrummet, eller i sovrummet och yoga. Jag vet vilken ställning som kommer efter vilken. Då är jag liksom min egen lärare, som uppmanar, utmanar och eller manar på.
Och om jag vill kan jag ta mig till en mysorestudio, var jag vill i världen. Jag behöver inte ens kunna språket, för jag gör ju ändå det jag vet att jag gör.
Det är en sån frihet i det.
SRi K Pattabhi Jois, fy fabian vad han var begåvad som så fint format en hel yogaform i form av sekvenser som alla löper in i varandra och öppnar upp för nästa rörelse och gör en redo för att kunna göra nästa och nästa och nästa rörelse -i den tid det måste ta.
Man behöver inte ställa sig i ett led och säga bu eller bä om något, ashtangayoga är en form som passar vissa. Uppenbarligen mig.
Jag har all respekt för de som tränar andra former av yoga och är nöjda med det. Jag säger inte att jag tycker de är dåliga, eller fel, eller farliga, eller för hårda eller för lätta, eller för larviga. Skulle aldrig komma på fråga, eftersom jag vet hur härligt det är att tycka om sin yoga.
Amen!

vääldigt kul faktiskt

Yoga Erotica

Ja, så ska min nästa bok heta. Den som kommer ut i sommar. Boken är skriven och bilderna är tagna. Tonen på bilderna är lite som bilden ovan. Det är Anneli Hildonen, som tagit bilderna i mina andra två böcker som fotat. Det är härligt att jobba med folk man liksom jobbat in sig med. Boken kommer att ges ut på Lux Förlag, gå in på deras hemsida www.luxforlag.se Där kan du läsa om nya boken och också se lite bilder.
Boken, ja vad handlar den om. Jo, om hur man med hjälp av yoga faktiskt kan förbättra sitt sexliv. För visste du att normalsvensken lägger 18 minuter på sex i veckan. Det är inte särskilt mycket. Å, andra sidan lägger vi ner hundratusentals kronor på att renovera våra kök, och statistiskt sett tilbringar vi bara en kvart i våra nya fräscha kök. Ändring!
Yogarörelserna, andningen och knipövningar, bra grejer att ta med sig in i sängkammaren ;)

Lets dance

Nar man sover pa nya platser, ar det som om hjarnan jobbar extra mycket och da alldeles sarskilt om natten. Sa, en natt har i Kroatien dromde jag om att jag skulle vara med i Lets dance. Inte for att jag tror att jag skulle fa forfragan, men det var i alla fall min drom. Och jag kommer ihag hur kul jag tyckte det var att fa dansa med Tobias, och att jag utvecklades sa. Och jag strackte och strackte pa vristerna och jag tyckte det var superkul. Tills det blev dags for tavlingen. Da hade jag inget mod allas, jag blev superblyg. Sa dar blyg sa att man nastan skams over sig sjalv. Nar det blir torrt i munnen, inget kommer ur munnen - knappt ett ljud. Och ar det nagot som man lyckas klamma ur sig ar det sa obegripligt och jattejattetrakigt att folk skruvar pa sig. Benen var som spaghetti. Hela kroppen darrade och allt det dar som jag lyckats med under traningen var som bortblast. Jag var pinsam, ocharmig, trakig och framforallt jag hade ingen takt. Jag var som ett ufo.En pinsam stel pinne, verkligen pa fel plats, pa fel tid, bara fel, fel, fel. Nar jag vaknade var det bara; hura tankte jag nar jag tackade ja?

Jag ar i macholand

Ni ska fa se, snart bilder. Jag ar i Kroatien i en liten strandby som heter Makarska. Helt fantastiskt vackert ar det. Vi ar har langt innan turisterna, men idag ar det varmt som en svensk sommardag. Jag gick med svenska guiden langs rivan, dvs strandpromenaden nar hon pekade pa en staty. Jag har tagit kort pa den och ska lagga in den har pa bloggen, bara jag kommer hem. Den heter gulab, eller galeb, masen oversatt. Det ar en utdod sort sager Agneta. Det ar en strandraggare som med stolt rygg gar med sitt senaste kap. En yppig kvinnlig turist. Han haller armen om henne och drar hennes resvaska pa hjul bakom sig. Tank att man upprattat en staty till en strandraggare. Visste ni forresten att slipsen kommer fran Kroatien? Jag ar i macholand, helt fantastiskt!

en solnedgång är en solnedgång, eller?

När klockan närmar sig sex, halv sju så drar mn sig gärna ner till stranden, om man är i Goa. Man kanske sätter sig på någon restaurang, som Pegan Cafe i Morjim och ser solen sväljas av havet. En utsikt, en tavla som slår all konst i världen. Man vill inte vara utan den.