jag vill vara en gypset

Bildtext: Har ni vägarna förbi Båstad, besök cafe Lycklig i Nötte backar. Öppet tisdag till söndag kl 11-17. Kommer att vara öppet året runt.

Läste om en bok som handlar om fenomenet GYpset, dvs att man lever ett sorts blandat liv som gypse och jetset. Man är inte rotad på samma sätt som en heltidanställd. Man tar dagen som den kommer mer, redo för att flytta någon annanstans om andan faller på.

Varför känner jag igen mig? Eller kanske varför vill jag känna igen mig...

Jag har i stort sätt i hela mitt yrkesverksamma liv varit frilansarbetare, det är svårt att leva ett nio till fem liv då. Jag har jobbat när andra är lediga, knappt tagit ut någon semester, men kunnat laborera med min tid på ett helt annat sätt än om jag hade varit anställd. Jag har kunnat gå upp direkt ur sängen, utan att borsta tänderna och sitta hela dagen framör datorn och skrivit iklädd morgonrock. Lyxigt och stressigt på samma gång.

Kanske är det för att jag på något sätt inte känner igen mig, eller kan inruta mig i ett nio till fem liv, som jag lever så här. Jag vet, det låter extremt larvigt. Men med det menar jag inte att jag bara glider runt i någon sorts lyxig tillvaro, nej snarare tvärtom. Till exempel tar jag sällan semester. Nu bor jag i två små hyrda torp i Båstad och jobbar hela sommaren med min lilla shala.

I höst, startar mitt andra jobb, skrivjobbet igen. Det vill säga ingen semester däremellan. Jag lever inte regelrätt, men varje sommar blir jag mer och mer varse att jag vill bo längre perioder här i Båstad. Jag skulle på sikt (en dag blir man kanske lite rik) vilja ha ett litet hus här och en pyttelägenhet i sthlm. Jag vill leva enkelt, så att jag nästan från dag till annan, kan rycka upp mina bopålar och flytta någon annanstans. Helst skulle jag vilja ha en inredd husvagn, då skulle den stå på åsen där min kompis Lena har startat sitt underbara kafe här i Båstad.

Vad det heter?

Jo, det heter Lycklig och det är precis vad man känner sig, när man sitter i hennes trädgård och dricker kaffe. Den här veckan jobbar min dotter Mira där. Det är hennes första sommarjobb.

varför ljuger folk?

"härligt med yoga synd bara att karin inte kan lära sig att stänga av mobilen under passen. aldrig mera att pass med henne, vet inte om hon är kvar hos inbalans men ett hett tips är att undvika hennes klasser! någon mer oengagerad lärare har jag aldrig träffat på!

Det stod om mina yogaklasser i dn idag.


http://www.dn.se/livsstil/livsstilsreportage/yoga-stress-bastad-1.898585


Någon hade bemödat sig med att kommentera artikeln. Se citatet ovan. Jag har uppnått den höga åldern, och har inte behov av att bli älskad av alla, så man kommer inte åt mig på sånt. Om det nu är det man vill.
Men när folk ljuger... Då blir jag riktigt irriterad.
Som om jag skulle låta min telefon vara på under en lektion?
Näe, det har aldrig hänt.
Men visst kanske en och annan tyckt att jag inte varit en bra lärare. Det kan jag inte säga så mycket om. Men skulle aldrig prata i telefon under en lektion. eller låta min telefon ringa och störa eleverna. Det stämmer inte.

Så istället tänker jag att den här personen är någon som är avundsjuk och som tycker att jag får för mycket uppmärksamhet som yogalärare. Skriv det istället, men ljug inte!!!!

det här är lycka för mig

Morgonstund i min fina fina yogastudio Yogavita i Båstad. Solen som sipprar in genom fönstret och som värmer en morgontrött kropp.


Det är lycka för mig att ta min nyinköpta begagnade cykel och cykla tidig, tidig morgon till min studio för att göra min egen yoga. Min alldeles egna yoga, en stund för mig själv i min egen studio. Byn sover fortfarande och jag har lämnat älsklingen sovandes hemma.

Efter mitt egna pass cyklade jag förbi bagaren. Båstad måste ha Sveriges bästa bagare. Här står morgonsrocksklädda människor i kö på morgonen för att handla frallor, danskt rågbröd, kanelbullar och wienerbröd efter ett dopp i havet.

Jag älskar livet här. Har hyrt ett jätte fint ställe. Två små hus, en fin trädgård med utsikt över bukten. I morse sprang en rådjursmamma över trädgården med sina två små bambis. Vi bor som på landet, Fast det är bara fem minuters cykelväg från byn.

Jag är lycklig.

uj uj vad tiden går

Det är något med tiden. Går den inte fortare än vanligt?, eller har jag ovanligt kul? Det går fort när man har roligt heter det ju...
Eller så är jag bara rätt och slätt lite stressad.

Jag hade en heeelt fantastisk vecka på Mallorca. Vad vi fotograferade för boken. Jag hoppas den blir lika fin som förra boken. Då menar jag alltså min nya bok som ska heta Yoga för livet och som beräknas komma ut till våren 2010. Tack Norstedts för att ni tror på mig och ger mig den här chansen att få skriva en bok till i ett ämne som jag brinner så för. TACK!

I morgon bär det av till Båstad och kurstart nästa vecka. Hoppas det blir en bra sommar.
Kom dit vettja!

och om ni inte kan komma dit, häng med till Goa, gå in på länken och läs.

http://www.inshapetravel.se/resmal/indien/indien_karinbjorkegren.asp?menulink=lander

om shanti

Meditera över Ganesha

Nu ska jag åka iväg i en vecka och fotografera lite för min kommande bok, så jag kommer inte gå in och skriva något här på bloggen på ett tag, tror jag...

Så jag tänkte ge er en liten utmaning.

Skaffa en jappa, det vill säga ett radhalsband med 108 pärlor. Finns att köpa på Govindas lilla butik och kanske också på indiska. Jag är inte helt säker på det dock.

Meningen är att du dagligen, under 40 dagar ska sjunga ett mantra för varje pärla. Det är alltså samma mantra man sjunger i 40 dagar. Så kan du sitta i 20 till 30 minuter. Ja, du kan lägga kortare på tid din jappameditation också, men kom ihåg - gå igenom varje pärla på halsbandet.

Allra helst ska du göra det innan din yogaträning, precis när du klivit upp ur sängen. Jappameditationen hjälper dig att ta bort stress, lugnar ner ditt tankesnurr och gör dig redo för en ny dag.

Du sitter i lotusställning och håller din jappa i högerhanden. Helst ska halsbandet vara gömt under en sarong, och det för att behålla kraften i halsbandet.

Här får du ett sanskritmantra som man sjunger till Ganesha. Ganesha: Kallas även Ganpathy, Ganpati, Ganesh och Gajanana och är son till Shiva och Parvati. Enligt legenden fick han sitt elefanthuvud efter en incident då Shiva kom hem efter en lång resa. Shiva kände inte igen sin son som under resan vuxit från barn till ung man. I vrede trodde Shiva att Ganesha var en älskare till Parvati och högg av hans huvud. När Shiva sedan upptäckte sitt misstag skickade han ut sina tjänare för att hämta det första huvud de kunde finna. Detta råkade sitta på en elefant. Det är också anledningen till att Ganesha är den gud som tillbes allra först, Parvati tvingade Shiva att lova att sonen skulle tillbes först av alla gudar. Kanske som en liten kompensation för att få leva med ett elefanthuvud.

Mantrat:

Om gamganaptaye namah

Sjung mantrat om och om igen, så att det blir som en inre meditation. Sedan när 40 dagar gått, så ska du få ett nytt mantra som du kan sjunga.

Bjud in kärleken i ditt liv

Bildtext: Mina broderade svanar.

Det här är galet. Jag försöker leta upp en bild av fotografen Henri Cartier Bresson, en egentligen mycket känd bild. Men nu är den som bortblåst. Den finns inte på nätet längre. Jag har redan suttit en stund framför datorn och letat. Jag får helt enkelt beskriva bilden, för att ni ska förstå historien.

En av min bästa vänner T, är min vardagshäxa. Hon kan som ingen annan ge en olika hemsidor där man kan höra härliga meditationer, eller ge en en bok "som man bara måste läsa".

Hur som helst T gick en utbildning i Feng shui.

Där fick hon reda på att om man hängde en kärleksbild i sydvästra hörnet i sitt sovrum, så skulle en relation komma in i bilden. Och vi var båda singlar då.

T valde en bild av Henri CB. En underbar bild. Det är en sjöman som kysser sin kvinna.

Det tog bara någon vecka efter att T hängde upp bilden i sitt sovrum innan hon fullkomligt bombaderades av uppvaktande män. Jag som också var singel och längtade efter att bli kär, tänkte att jag gör samma. Det dröjde ett par timmar innan en gammal dejt, som jag inte ville ha en relation med hörde av sig. Jag blev plötsligt väldigt uppvaktad, men inte av några seriösa.

Jag vet att det här låter konstigt, men det är sant...

Så började jag titta på bilden. Jag hade ju hängt upp fel bild. Den är fantastisk bilden, men det är INTE riktig kärlek. Förmodligen har sjömannen bara grabbat tag i en vacker flicka det första han gjorde när han äntligen kom av båten. En muckarbild. Inte kärlek, ut bara någon sorts euforisk glädje.

Mysigt om det är det man är sugen på. Men det var inte jag, så jag tog ner bilden. Kände att jag inte behövde en massa korta relationer i mitt liv.

Så en dag fick jag av min kompis H en inflyttningspresent. En för hand broderad tavla med två svanar som simmar runt i en sjö. Den kändes arbetad och vi vet ju att svanar står för livslång kärlek. Jag har den i mitt sovrum i sydvästra hörnet - så klart... och två månader efter att jag hängt upp den, hörden HAN av sig. Min stora kärlek från femton år tillbaka. Det kunde inte bli något då, men något gjorde att han hörde av sig efter så många år. Det är ett år sedan nu och vi är fortfarande jätte kära. Vad jag vill ha sagt är, häng en kärleksbild i ditt sovrum. Lita på att kärleken ska komma till dig. Tankens kraft är större än vi tror, du måste bara bjuda in den.

Sorg

Ikväll tänds ett ljus i den indiska lyktan för släkten Jois. Må det skina så klart att de känner värmen som sprider sig.
Idag är det sorg i mitt hjärta och i alla andra ashtangisars hjärtan runt om i världen. Men kanske framför allt hos de som stod honom allra närmast, hans familj. AShtangayogans grundare, Guruji, somnade in vid lunch (svensk tid) idag.
Jag är glad att jag fick chans att möta hans varma ögon, En blick som var både barnslig och vis på samma gång. Och att få behålla det som mitt minne av honom.
Vila i frid