det här med forskning

Det bästa man har det sätter man bordet...Nä, men skämt å sidor, det bästa du har är du själv. Glöm aldrig det!

Läste (hittar inte artikeln just nu) om två läkare/forskare som var oense om huruvida socker var beroendeframkallande. Och så är det. Många nya rön. Ena dagen är kaffe farligt, för att en vecka senare vara något som man måste dricka för att slippa än det ena, än det andra. Klart man blir tossig.

Jag förlitar mig inte på forskning. Inte helt och fullt. För jag vet att man kan alltid vända på forskning. Och som journalist vet man att frågan är viktig för svaret.
Man kan typ vända och vrida på forskning så att utfallet blir det man vill. Dessutom kostar forskning en massa och vem bekostar forskningen? Jo, oftast de som har pengar eller de som kan få ut nåt av forskningen. Läs tjäna pengar. Läkemedelsbranschen är en av de rikaste branscherna, de bekostar mycket forskning och stöder också Cancerfonden.  Och ja, jag har blivit så luttrad att jag inte tror att de är snälla och vill hitta botemedlet. De vill tjäna pengar. De vill hålla oss beroende av medicin på något sätt.
Alla läkemedel har biverkningar. Vissa läkemedel måste vi ta. Men behöver vi ta allt de föreskriver?
Och borde vi inte ha hittat botemedlet?
Och varför motarbetas alla de som forskar och letar efter alternativa lösningar? Borde man inte samarbeta?
Så läser jag den här texten...

Min uppmaning är att man ska våga tänka själv. Känna efter vad som känns bra för en själv och så mycket man kan ta reda på mer fakta. Och tyvärr är det ju så,  det kommer alltid finnas forskare som säger att kaffe är farligt och andra som säger att det är bra.

Därför måste man börja tänka själv och hur tänker man själv? Jo, man går ut på nätet och läser de olika forskningarna. Läser vad folk skriver och väger för och nackdelar.

Jag är tacksam för att min mamma är kemist, som i sin tur var dotter till en psykiatiker/läkare som var intresserad av bakterier. Jag kan än i dag komma ihåg hur min morfar ondgjorde sig över det slentrianmässiga "utskrivandet" av antibiotika. Och ja, han fick ju rätt. Antibiotika är bra, men ska inte överkonsumeras. 


Som det här med detox. Det kommer alltid att vara delade meningar om att detoxa.
Vad som är rätt och vad som är bra.
Vem kan säga vad som är rätt? Och hur kan man veta om man inte provar själv.
Jag vet vad som funkar för mig. Det handlar om att må bra.
Att äta mer grönt och inte en massa mjölkprodukter och gluten och sånt som gör att man känner sig tung. Förut trodde jag att vara mätt är detsamma som att typ hamna i koma. Då hade man ätit tillräckligt. Idag vet jag att jag mår bättre, känner mig lättare i kroppen, sover bättre och vaknar piggare om jag äter lätt, dvs mer grönt och så mycket det går och man orkar råa grönsaker.
Clean eating kommer att bli den nya trenden efter raw food.

Ni vet Erika som valdes ut av mig och tidningen Amelia? Hon är nu mitt uppe i sin tio dagars detox. Har varit så kul att följa henne. Här kan du läsa Erika bloggar om sin detox

Sedan sommaren 2012 har jag varje morgon druckit en kopp med hett vatten med en halv pressad citron och jag tänker fortsätta med det.För jag tycker att det funkar på mig.

det där med att starta en vana

Man brukar ju säga att det tar 21 dagar, eller tre veckor att något ska bli till en vana. Det är ju också en del av namnet på min nya bok 21 dagar till ett lättare och friskare liv. Men så läser jag det här

Det visar sig att det egentligen är 66 dagar, om man ska räkna ut en medelsiffra, vi behöver för att få in en ny vana det kan man läsa i den här studien som publicerades i European Journal of Social Psychology för ett par år sedan. Här har man då testat enkla vanor som att jogga eller äta en frukt varje dag. För en del räckte det med 18 dagar för att få in det till en vana, medan andra var lite mer långsamma, eller sega att ändra om och det kunde ta upp till 245 dagar innan vanan blev automatisk. Vad man också såg i den här undersökningen var att det fanns en grupp som var immun mot nya vanor. De gör som de alltid gjort. Jag vet inte, men jag började tänka på mitt tidigare inlägg här på bloggen. Att det faktiskt kan vara så att vissa människor vill inte ändra sig. Tycker det är så svårt med förändring. Och det är väl så det är, tänk att vi kan vara så olika fast vi är så lika? 

Så tänker jag hur jag var när jag hade hittat yogan. Jag var fullkomligt skitjobbig att ha som vän. Jag tvingade nästan mina vänner att börja yoga. Bokade in dem på yogakurser. Vad hände? Jo, de backade så klart. Nu när yogan är en del av mig. Nästan ihopväxt med mig. Nåt jag gör, inte så mycket snack (förutom alla böcker...) ja, då är de mer intresserade. Då vill de liksom ha mer.

Detsamma kan jag tänka gäller mitt nya gröna juiciga liv. Jag är nog fortfarande ganska jobbig och försöker ändra om deras matvanor. Blä, sa de till en början. Men nu, hör jag hur den ena efter den andra bokar in sig på tarmsköljning, gör gröna ghurtar. En av mina vänner tvingade hela sin redaktion att äta gröna ghurtar. Vad tyckte de? Så där, så klart. 

Give it time.

Om en människa mår bra vill folk ha samma som hon eller han. Man dras till människor som mår bra. Man tänker kanske undermedvetet att de vet nåt. Har tillgång till nåt. Men vi är alla fulla av sött och surt och man kan bli inspirerad av människor, men jobbet måste man göra själv. Som jag på min träning med min PT, som jag gör ibland. Jag spottar och fräser och säger att jag "hatar" att träna, men det är inte sant. Jag har bara ett sånt motstånd. Yogan har jag fått in.Men jag har väl inte tränat de där 66 gånger med PT än, ja, då det blivit en vana. Nåt jag bara gör. Stackars PTHanna, hon börjar säkert bli trött på sin tantklient. Men det är nog bara latoxen i mig som talar.

Jag tror en del av oss anammar det nya snabbt och ganska lätt. Vi som är anpassningsbara. Jag är en som kan anpassa mig till det mesta (förutom träning dårå). Det är både en tillgång och nåt sorgligt med det. Det sorgliga är att det på ett sätt går in under medberoende, men tillgången är att jag kan känna mig "hemma" nästan var som.

Men att man hålla fast vid sin nya vana varje dag, visade sig gjorde ingen skillnad. Missade man en dag, var det inte så att man behövde börja om från början.

Men en vana jag har och som jag tänker hålla kvar vid. Det är en grön juice om dagen. Mitt livselixir. Älskar att fylla mig med klorofyll. I love green.

jag är expert på mig

För några dagar sedan var jag inne på en sluten grupp för oss som har cancer. Där var en tjej som bad om recept, eftersom hon tröttnat på det gröna, hon ville fortsätta äta grönt, men ville ha tips. Jag länkade till min bok. Det var kanske jättedumt.
Efter det startade en diskussion huruvida det hjälper med att ändra kostvanor om man har cancer. Några hävdade att det gör det.
Jag länkade vidare till Kostdoktorn, Kostfonden, Nisse Simonsson och Läkare för en framtid. Nya rön, annat tänk än vad sjukvården kanske säger och tipsar om men alla länkar jag tipsade om drivs av forskare och läkare.

Några blev så arga. Vad har du för medicinsk utbildning, var bland annat en fråga jag fick.
Och också samma person tyckte att jag borde skämmas som berättade om mina erfarenheter. Att jag gav skuld till de som var sjuka som den personen sa inte orkar ändra sina kostvanor.
Jag bad om ursäkt för om jag gjort fel när jag länkade till min nya bok, men skämmas. Oj, vilket starkt ord.
Att yoga och äta mera grönt i livet har hjälpt mig att må så bra också när det var som jävligast under cancerbehandlingarna.
Det är min övertygelse och något jag inte kan eller vill ge upp. Och nej jag har ingen medicinsk utbildning, men vem är expert på mig?
Jag är tacksam för all den hjälp jag fick på sjukhuset. All den expertis, men allt var inte bra för mig och därför är jag glad att jag vågade stå på mig och ifrågasätta och söka alternativ till behandlingen.

Ni som följt mig, vet att jag kände att nåt var fel i mitt högra bröst och att jag tvingade in mig till Bröstcentrum med mitt svullna bröst men skickades hem med Voltaren på fredagen. Hade jag inte gjort det, stått på mig måndagen efter när det inte fanns några tider för vare sig mammografi eller ultraljud och när läkaren inte vill ta biopsi på mig utan att jag genomgått de tidigare undersökningarna. Jag vågar nästan inte tänka vad som hänt om jag hade låtit veckorna gå innan det fanns en ledig tid för undersökning. Jag ställde mig upp, grät och skrek hysterisk och tvingade läkaren att ta biopsi på mig fast hon egentligen inte ville. Jag hade googlat och sett att det finns nåt som heter inflammatorisk cancer. En aggressiv form av cancer, inga knölar som känns och som sprider sig snabbt. Någonstans i mig visste jag att jag var tvungen att agera snabbt. Hade jag inte gjort det, hade jag kanske inte suttit här idag. Nej, jag har ingen medicinsk utbildning, men jag tänker inte skämmas för att jag delar mina erfarenheter av det jag varit med om.

Jag är expert på mig och den makten tänker inte jag ge bort.
Men det här med cancer är minerad mark och jag skulle önska att svensk sjukvård var lite mer som sjukvården i exempelvis Tyskland, där man gärna tar hjälp av alternativ medicin där man sett att det funkar. Patienten får möjlighet att välja på ett helt annat sätt än här, vad jag förstått.
Jag försöker tänka till många varv innan  jag uttalar mig om cancer. Hur man kan tänka.  Jag vill verkligen inte skuldbelägga någon som är sjuk.
För jag vet att många inte överlever den här jävla skitsjukdomen.

Min intention när jag skrev på den där sidan var så klart inte att ge dåligt samvete, utan snarare hopp. Ingjuta lust.
Jag får så många mejl från tjejer och killar som känner sig stärkta av min historia. Som vågat ifrågasätta doktorer och sjukvård, kanske begärt en second opinion. För man får det. Man får vara en bråkig och ifrågasättande patient. Det är ditt liv det handlar om.
Eller som mår så bra av att juica grönt och vill veta hur jag, som inte har en kockutbildning eller dietistutbildning tänker när jag lagar min mat. Vad ska jag säga, hittills är mina värden varit väldigt bra. Borde inte det rimligen vara en ganska bra måttstock?

Nej, jag har ingen medicinsk utbildning, men jag känner min kropp och jag vet att man måste strida för sin rätt i sjukvården. Jag säger inte att det är rätt, men det är så det är. Sjukvården är orättvis och det måste vi ifrågasätta.
Och tyvärr efter alla behandlingar och alla möten på sjukhuset har en jobbig känsla fastnat i mig och den är, att vi kvinnor på så många sätt är som försökskaniner. Man testar läkemedel på oss genom att först chocka oss, så vi inte vågar något annat än att följa de råd de bestämmer för oss.
Det vill jag ingjuta i alla. Ge inte bort din makt. Våga känn efter vad du vill och hur det känns i dig. Lyssna på kroppen. Sök information. Ta reda på mer.

Att ifrågasätta sjukvården och den där läkaren i den vita rocken kräver mod. Det är svårare att vara motvals och inte hänga på det som alla andra gör.
Att välja bort den traditionella cancervården det kräver sånt mod, och många skulle nog säga att man är dum, rent utsagt korkad om man gör det. Jag hade aldrig vågat göra det. När jag var mitt uppe i behandlingar följde jag den här tjejen Jävlaskitcancer. 
Hon valde bort cytostatika. Jag vet inte hur det gått för henne. Någon som vet? Jag tänker på henne då och då. Men jag tyckte att hon var modig som följde sin inre röst.
Jag hade aldrig vågat välja bort cellgifter och jag tog nästan allt de sa åt mig, men jag kompletterade med alternativ medicin och behandlingar.  Jag avbröt herceptinbehandlingen när jag blev sjuk av den och jag avböjde antihormonbehandlingen, som hade gett mig biverkningar som artros och ingen sexlust. Men jag vågade ifrågasätta läkaren som skrev ut mediciner till mig när jag fick hjärtsvikt (en biverkan av herceptin) som hade kunnat göra min hjärtsvikt kronisk och dessutom gett mig lägre blodtryck och njursvikt. Ni vet ju att jag "lagade" min hjärtsvikt alternativt.

När jag fick min cancerdom blev jag så chockad. Idag har jag förstått att det är så man jobbar inom sjukvården. Tre läkare som satt mitt emot mig och som alla tre sa; Googla inte på din sjukdom. Din cancerform är aggressiv och vi måste sätta in det tunga artilleriet. Jag vågade inget annat. Jag chockades. Jag var i chock mer eller mindre tills jag gjort större delen av alla behandlingar.

Idag är mina råd följande:
Googla
Ta reda på så mycket du kan, så att du kan följ med i vad som "bestäms" om din behandling.
Ta reda på vilka biverkningarna och var uppmärksam på dem.
Våga ifrågasätt läkarna. Be om en second opinion, man får det.
Var en jobbig patient. Sverige är inte bäst i världen, i många andra länder har de faktiskt kommit mycket längre än vi.
Ta med en kompis eller någon du litar på som kan föra din talan när du inte klarar, vågar eller orkar.
Ta reda på vad den alternativa vården säger. 
Våga hör av dig till experter.
Jag hörde av mig till Vidarkliniken, Sanna Ehdin om de alternativa vägarna, Mia Lundin när det var dags för antihormoner, Stefan Einhorn för att prata om min cancervård, Renee Voltaire och Cecilia Davidsson när det kom till mat och probiotika. Personer jag litade på och såg upp till. Och jag googlade. Läste allt jag kunde och vägde för och nackdelar med allt.
Och jag valde ett mer grönt liv, eftersom jag märkte hur mycket bättre jag mådde av att välja bort kött, mjölkprodukter, gluten och socker.
Drick ett glas grön juice varje dag.

Jag är expert på mig. Jag vet vad som är bäst för mig om jag vågar lyssna och min kropp säger mera grönt.

charmen med tarmen

då och då gör jag det.
Och från och med nu tänker jag göra det två gånger om året, ungefär så ofta som man tvättar sina fönster. En inre rening.
Vad pratar jag om? Jo, tarmsköljning.
Januari är liksom storstädarmånaden och det innebar för mig ett besök hos Christina på Hela hälsan.

Så här trevligt ser det ut. Man ligger inbäddad med värmefilt på magen. Då och då masserar Christina min mage. Det är lite spänningar här och där. I magen samlas inte bara avföring, utan också en hel del känslor och stress. Magen och psyket hänger ihop, hur ofta säger man inte Gå på magkänslan, om en människa tvekar inför något beslut.
Jag vill hjälpa min mage. dels att fatta rätt och bra beslut för mig. Men framförallt vill jag att min mage ska må bra.
Jag vill ha ett bra immunförsvar. Jag vill ha en tarm fylld av små ilskna och starka krigare som mobiliserar om minsta lilla skit/sjukdom tar sig dit. Men i väntan på sjukdomar, ska det vara frid och fröjd därinne.

 Jag gjorde min första riktiga tarmsköljning för sex eller sju år sedan. Och jag har också skrivit om tarmsköljning tidigare i bloggen som Du kan läsa här. 

Det här är dock andra gången jag gör en sån här tre-fyra timmars sköljning hos Christina. Jag rekommenderar henne varmt. Hon tar sig tid. Hon har gjort det här i många många år. Och det känns inte konstigt eller äckligt när man är där.

Vi är ju gärna lite rädda, eller ska jag säga pryda att prata om tarmen är inget vi direkt gör. Men om vi inte pratar om sånt som gör ont, skaver, känns obehagligt så kommer vi aldrig någonvart.

Jag är sjukligt intresserad av tarmen, eller snarare av att ha en väl fungerande tarm. Man säger också att 70-80 procent av vårt immunförsvar ligger inom våra tarmars väggar.
Kanske läge att börja bry sig om sin tarm?
Många tänker att det bara handlar om att äta och sen bajsa. Sen vill man inte veta vad som händer där inne och kanske är det så att man måste bli dödssjuk och typ tappa alla spärrar för att vilja veta det?
Som jag.

Men som Dr Joseph Mercola säger: När du äter för mycket spannmål, socker och processade livsmedel, fungerar dessa livsmedel som gödning för skadliga bakterier och jäst och får dem att snabbt föröka sig.

Jag vill inte att det ska föröka sig en massa skadliga saker i min tarm, som sen slår ut mitt immunförsvar så att jag inte har just nåt försvar när jag blir sjuk.
Jag vill vara frisk.

Alla sjukdomar börjar i tarmen
Hippokrates

En frisk vuxen bär i genomsnitt 1,5-2 kg nyttiga bakterier i sin tarm och de hjälper matsmältningsprocessen. De är de här bakterierna tillsammans med svampar och arkeer, kallas för tarmfloran eller mikrobiomet. De täcker tarmväggen och bidrar till att omvandla näringsämnen från maten till en form som kroppen kan absorbera. Tarmfloran skyddar våra kroppar från invasiva mikroorganismer, toxiner och parasiter och är en viktig del av vårt immunförsvar. Om mikrobiomet är skadat eller i obalans är vi känsligare för smittor och sjukdomar.

Så därför tänker jag att jag låter duscha mitt inre och skölja ut sånt som inte är bra som kanske fastnat i tarmen. Och efter en tarmsköljning så är det precis så man känner sig. Väldigt ren. 

Ni som läst frisk och strålande hy på naturlig väg och nu min senaste bok 21 dagar till ett lättare och friskare liv vet nog vid det här laget att jag tycker att man kan ägna sin tarm och bajset en liten tanke. Omtanke.
Och som en händelse läser jag den här boken. Det är en ung tjej född 1990, hon är läkare och hon har också varit sjukligt intresserad av allt som har med tarmen att göra.  
Charmen med tarmen
Vilken viktig bok.

 Blev så glad när jag fick den här sidan skickad till mig. Så fint skrivet om min bok Jag vill fan leva
 Och så den här skivan, ja, den är konstant på repeat

jag, en coach

För ett tag sedan sökte jag efter en tjej som ville vara med i ett reportage för tidningen Amelia och följa min bok 21 dagar till ett lättare och friskare liv. Den vi sökte skulle vilja äta mer grönt. Vilja detoxa under tio dagar och journalisten Linda Newnham skulle följa henne och skriva om hur det känns att göra en tio dagars detox. Jag skulle så klart finnas som en coach i bakgrunden.


Tack för alla svar av er modiga tjejer. Det var flera som svarade på min efterlysning här på bloggen och vi valde Erika. Erika hade redan tagit ett stort kliv i att förändra och ändra i sitt liv. För en kortare tid sedan så bestämde hon sig för att hoppa av ett fast jobb. Hon vill ha förändring. Hon vill må bättre. Det känns som en sån ynnest att få hjälpa henne med det. Jag hade gärna "guidat" flera och vem vet vad som dyker upp här på bloggen i framtiden... Håll utkik.


Min dröm är ju att skapa en grön arme, alltså att folk tänker mera grönt i sin matlagning. För man mår så mycket bättre. Och en människa som mår bättre är gladare och blir förhoppningsvis snällare. Jag tror på en positiv spiral.

Margareta från Årstiderna skänkte två grönsakslådor och den här kallpressen. Så nu är det bara för Erika att börja juica och äta mer grönt. 

Här coachar jag Erika. Ger lite tips och tänk inför hennes "resa". I bakgrunden sitter Linda Newnham från tidningen Amelia och "antecknar" allt vi säger. Det här är både läskigt och spännande på samma gång. Jag är ju inte utbildad coach, men jag vill så gärna inspirera till ett hälsosammare liv. jag vill se skillnad. Kanske göra lite skillnad också. Jag älskar när jag ser tjejer och kvinnor blomma, ta för sig i livet. Må bra. Om man läser mina böcker ser man tråden, för det finns en sådan. Aldrig huka rygg. Våga stå upp för den du är. Ta för dig. Men framförallt gilla dig själv för den du är. Tyck om varenda kvadratmeter av dig själv, även de bitar som är svåra att gilla.

Förnöjsamhet är mitt motto.
Och för mig har det varit en svår och lång väg, kringelikrokig att hitta dit och jag går fortfarande vilse. Men jag gillar mig själv, trots att jag vet att jag gör misstag och fel. Tänk att man skulle behöva bli femtio år för att den känslan så där på riktigt skulle infinna sig (i alla fall några dagar då och då)

Lite kul