gråtmild afton

Idag tar hälsoskolan paus. Fortsätter i morgon, eller en annan dag. Njuter av ledighet. Och hittar saker på nätet. En gråtmild afton.

 Så här kan man också göra Jag har aldrig varit sugen på en tatuering.  Men nu när min kropp mest ser ut som ett lapptäcke, är kanske en tatuering nåt att tänka på. Eller så fyller jag i alla mina ärr med guldtråd. Det är ju beviset att jag varit igenom en skärseld.

"When the Japanese mend broken objects they aggrandize the damage by filling the cracks with gold, because they believe that when something’s suffered damage and has a history it becomes more beautiful.” – Barbara Bloom
 Jag är ett kantstött gods. Kanske tänker jag extra mycket på just ärret på min bröstkorg. Det stora. Jag har ju tre ärr. Men bara ett där bröstet en gång satt. Jag har fått en tid att träffa kirurgen. 9 januari. Jag börjar året med att få reda på hur de tänker om min rekonstruktion. Tid har gått. Det har börjat närma sig. Jag vet inte vad jag vill. Men jag lever och jag tänker på de som lämnat oss. De som lämnat familj, barn. De som inte klarade den här sjukdomen.
Det här är så hjärtskärande  klicka här Vi får aldrig glömma att den här sjukdomen, cancerjäveln tar liv.

I morgon är den stora demonstrationen. Önskar jag varit i Stockholm. Vill vara där i Kärrtorp, men nu är vi här och ska fira lilla julafton. Man måste också ta hand om det lilla livet. Men jag har skrivit på det som ska skrivas på. Hoppas du gjort det också.

Stockholm vår vackra stad. Tänk på de som har det tufft i jul, de som inte har ett hem, eller som vi ett sommarhus att fira jul i.  Sakta vi går genom stan

Det här måste vara vackraste låten  Magnus Carlsson och Petra Marklund. Som en godnattsvisa för oss som känner oss kantstötta, för oss som inte har den vackraste fasaden. Vi som krackelerar. För oss där det inte alltid blir som vi drömmer, men som ändå försöker. Igen och igen. Gång på gång.

Hälsoskola, del 3

vi fortsätter med hälsoskolan.
Idag tror jag att jag kommer att ta upp något som kan verka märkligt för många, men som jag gått och dragit med. Innan jag fick cancer. Jag delar ofta in mitt liv i före och efter cancern, lite så där som man gör med barnen. Livet innan barn och livet efter barn. Inget blir sig likt igen. Så tänkte jag då. Och så tänker jag nu.
Men innan jag fick cancer, det tre senaste gångerna jag var i Indien så blev jag så väldigt magsjuk. En gång var jag så sjuk att man ville lägga in mig på sjukhuset i Goa. Men eftersom jag då höll en yogakurs för en massa tjejer, fick jag liksom bita ihop och låtsas som att jag var frisk. Lite så är livet när man är egen företagare och kanske alldeles särskilt om verksamheten bygger på en själv.
Sedan blev jag i mars 2012, alltså alldeles innan jag fick diagnosen cancer, jättesjuk på min och Rays resa till Goa. Det visade sig att jag hade en bakterie och fick äta penicillin.
Jag har tänkt mycket på det där.
För hur magen mår är så viktigt för vårt övriga välmående. Hälsa börjar i tarmen säger man inom ayurvedan och jag undrar om inte även den svenska sjukvården börjar hålla med om det.


Probiotika hjälpte mig massor under cellgiftsbehandlingarna, då verkligen tarmarna och magen, ja, alla inre organ får sig en ordentlig smäll. Då är det verkligen viktigt att också hjälpa kroppen och underlätta för att den ska kunna göra sitt jobb. För kroppen jobbar hårt för att bli frisk och att ställa allt tillrätta, men ibland måste vi hjälpa den att läka och att göra ett bra jobb. Det här är en mycket bra probiotika med tillskott av tarmbakterier.  En god tarmflora är fundamentalt för en god matsmältning och för hälsan. Tarmbakterier är bra för att balansera mikrofloran i tarmarna vilken hjälper till med matsmältningsprocessen, avgiftning, eliminering av fekalier bland annat.

Så dit jag ville komma, i början av den här texten. Men jag tror, med stor säkerhet att jag fick en massa parasiter när jag blev så där sjuk och de i sin tur slog ut mitt immunförsvar. Att ha ett bra immunförsvar är A och O. Och det finns saker man kan göra för att höja sitt immunförsvar. Jag tar ju numera Iscador, som numera klassas som ett läkemedel. Det höjer immunförsvaret.
Men det som tyvärr hänt i mig är att jag känner lite oro för att resa till Asien. Jag pratade med Patrick, en av ägarna till Greatlife om det. Då tipsade han mig om:



DysBio-GI som är en av marknadens absolut bästa produkter för reducera svamp, candida, oönskade bakterier, parasiter eller andra skadliga mikroorganismer i magtarmkanalen. Den innehåller zink och vitamin B1 vilka är nödvändiga för produktionen av magsyra vilket i sin tur är det första försvaret mot att skadliga mikroorganismer når tarmkanalen. Både zink och vitamin B1 har dokumenterats som vara bristfälliga hos en stor del av populationen. DysBio-GI innehåller dessutom Oregon Grape Extract (Mahonia extrakt) samt oreganoolja vilka båda innehåller berberine som är kända för att stödja magtarmkanalen.

Patrick föreslog att jag skulle börja med DysBio-GI i mitten av januari om jag tänkte resa till Indien i februari. SEdan fortsätta äta medlet under min vistelse i Indien och även fortsätta en månad efteråt.  Jag ska INTE bli sjuk den här gången om jag reser till Indien. No way.

Och som vanligt ni vet väl att ni får 10 procent rabatt på ert första köp om du går in här och skriver YOGAVITA i kampanjrutan.

Go green. Grönt är skönt, grönt är livet. Grönt ger din kropp klorofyll, fyller din kropp med växtnäring. Du kommer märka skillnad vid din första gröna drink. Varje dag dricker jag en grön drink som jag pressat i min råsaftscentrifug eller i min Greenstar/kallpress.
Några nävar spenat
Några stavar Selleri
En pressad citron
Lite färsk ingefära
En gurka
Några Romansalladsblad.
Att juica grönt är nog den bästa rutin jag börjat med. Gör som jag, jag lovar att du kommer att må bättre

hälsoskola, lektion 2, mer om vitaminer

Idag fortsätter vi med kosttillskott som är bra bland annat för hjärtat. Eller egentligen för helheten. Allt hänger ju ihop. Vissa kosttillskott är bättre för vissa saker, men det är ju själva helheten vi eftersträvar. En sorts perfekt balans. Men även om vi tar de bästa kosttillskotten i världen så spelar det egentligen mindre roll om vi sover dåligt, äter dåligt, stressar och inte tränar eller vistas något i friska luften. 
Om man vill må bra. Om man vill uppnå perfekt hälsa, där allt är i balans, måste man satsa lite. Finns liksom inga genvägar till hälsa. Vad du sår får du skörda. Ibland tänker jag att jag kanske var tvungen att få ett cancerbesked för jag gick runt i villfarelsen att jag levde så hälsosamt. Och visst, det gjorde jag levde hälsosamt. Men idag, även om jag kan vara ledsen och känna mig sorgsen för vad jag genomgått med cancern, så mår jag rent fysiskt bättre än tidigare. Att ändra livet. Som att inte äta mjöl- och mjölkprodukter bara det i sig var ett så bra steg i rätt riktning. Att skippa sockret, var ännu bättre. Och att juica grönt. Det maximerade hela grejen. Men just juica grönt, dricka sin sallad. Det kommer jag tillbaka till, längre fram i min lilla hälsoskola.
Rutiner
Något som jag hade med mig när jag blev sjuk, som var väldigt bra, det var att jag hade disciplin. I flera år, 5-6 dagar i veckan, har jag tagit mig till en yogalokal, tidig morgon och gjort min yoga i mellan 1,5-2 timmar. Yogaandningen som syresätter blodet, ställningarna som hjälper, bygger styrka och som gjorde att jag kunde slappna av mitt i stormens öga. För det var stormigt under cancerbehandlingarna. Men också att jag hade verktyget som kunde mana på mig när jag behövde mer energi och kraft i livet. Därför kan jag tycka att ashtangayoga är en så bra yogaform. Det är en disciplin och en rutin. Rutiner är bra. Och rutiner är bra när man vill bli mer hälsosam och må bättre.

CoQ10 började jag med när jag fick hjärtsvikt. Ja, ni vet ju att jag inte behövde ta läkemedlet som hjärtläkaren på KI tyckte att jag skulle äta mot min hjärtsvikt. Men de läkemedel han skrev ut hade en lång radda av biverkningar och jag var ju hos honom på grund av en biverkning. Herceptin som är en del av cancerbehandlingen jag genomgick ger en massa biverkningar. Jag lyckades få tillbaka mitt hjärta till normalt genom akupunktur, Kettlebells och Q10.
CoQ10 fungerar även som en antioxidant och motverkar fria radikaler. Här kan du läsa mer om coQ10 Här kan du också läsa att CoQ10 också använts i cancerbehandling.

Fiskoljan Eskimo-3 är så bra, det är den renaste på marknaden. Här kan du läsa mer om fiskoljan
Fiskoljan är bra för så många saker, ett riktigt allroundkosttillskott. Det här är vad du får:

• Sänkning av blodfetter och blodtryck och minskad risk för hjärt- och kärlsjukdomar
• Bibehåller blodkärlens elasticitet (bra för blodcirkulationen)
• Hjärnans kapacitet förbättras
• Ökar mängden serotonin (en må bra-substans) i hjärnan och lindrar depressioner
• Bekämpar inflammationer i hjärnans celler och blodkärl
• Cellmembranen blir mer mjuka och elastiska
• Förbättrar hudens kvalitet

Och du vet att du får 10 procents rabatt på ditt första köp om du går in här och beställer glöm inte att skriva YOGAVITA i kampanjrutan, så du får rabatten. 




En bra början på dagen är att börja med en bra rutin.
Citronvatten
Börja morgonen med att dricka en kopp varmt vatten med pressad citron. Det gör kroppen basisk, vilket är bra eftersom våra kroppar oftast är lite försurade. En försurad kropp har lättare att dra på sig sjukdomar.
Om du vill maximera till exempel förbränningen, så kan du blanda i lite cayennepeppar i citronvattnet. Och vill du ha en lättare tarmsköljning kan du lägga i en tesked bergssalt.
Fortsättning följer...

Hälsoskola; vitaminer, kosttillskott & wholefood, lektion 1

Det där med kosttillskott.
Hur ofta hör man inte, behövs verkligen det? Kosten borde vara tillräcklig. Och i den bästa av världar så, ja, kanske skulle det vara så. Eller så var det kanske så förr i tiden. Men nu är NU och handen på hjärtat lever vi verkligen i den bästa av världar? Verkar vår värld må bra?
Hur mycket hör vi inte om farliga utsläpp, grönsaker som är besprutade. En ekologisk banan är nyttigare än den besprutade bananen. Det vet vi. Det har till och med stått i tidningen!
Att köpa eko, är alltid en bra början. Men jag är i min fullaste tro att vi ändå behöver komplettera. Hjälpa kroppen att ta upp vitaminer, mineraler, antioxidanter och andra nyttiga godsaker för kroppen. För att må bättre.
Hippocrates som sägs vara grundaren av vår tids mediciner sa: mat är medicin och medicin är mat.
Ibland känns det tyvärr som om just läkemedelsbranschen frångått det alldeles.

Jag kan bara utgå från mig själv. Men jag får så mycket mejl, så många frågor om hur jag lever, hur jag tänker. Vad jag väljer. Ni är många som mejlar mig privat och vill ha råd. Jag kan inte råda.Jag hinner inte svara på alla mejl.  Jag är dessutom ingen expert. Men vem är egentligen det, allt går att vända på och belysas från olika håll. Ena dagen läser vi på löpet att kaffe är farligt, för att dagen efter läsa att kaffe är jättebra. Så tvära kast kan det vara och det handlar ju så klart om vem som gör undersökningen och vad man bestämmer sig för att titta efter. Därför måste man också våga tänka själv.
Jag vet bara vad som funkat för mig. Hittills. Därför tänkte jag ge er mina tankar om hälsa.
Lite mer komprimerat. Det blir min julklapp till er!

Först ut är vitaminer, kosttillskott & wholefood. Vill man vet mer, läs här om kostillskott behövs
Det är skillnad på kosttillskott och kosttillskott. De kosttillskott jag köper och det företag jag också samarbetar med kommer från Innate Response och är ekologiska från 100 procent wholefood, utan artificiella eller syntetiska tillsatser, dessutom är deras produkter fria från soja, gluten, mjölkprodukter, majs och vete och kan därför ätas av vegeterianer.
Bara det bästa är gott nog för dig. Det är så du måste tänka med allt du stoppar i dig in din kropp. Som ju är din motor. Så just därför är det bra att de kosttillskott du väljer är av hög kvalitet. Innate response är ledande på marknaden.

Dessutom så får du 10 procents rabatt på ditt första köp om du går in den här vägen och om du skriver in YOGAVITA som kampanjkod.

Jag har skrivit om D-vitamin, att det är viktigt att få i sig, och alldeles särskilt när vi typ lever våra liv i mörker. Är du dessutom mörkhyad i vårt solfattiga land Sverige, så behöver du äta en större dos av D-vitamin. Här kan du läsa om d-vitaminet och i höstas gick till och med Livsmedelsverket ut och uppmanade oss att ta extra tillskott av D-vitamin.







Magnesium började jag äta i våras, två tabletter varje kväll innan sänggående. och jag sover som en liten Törnrosa. Så här skriver man om Magnesium på Greatlifes hemsida. Magnesium aktiverar enzymer och är nödvändigt för kroppens proteinsyntes och kalciumomsättning. Magnesium spelar även en kritisk roll vid produktionen av kroppens energimolekyl nummer ett, ATP. Magnesium behövs även för att vissa enzymer ska fungera. Studier har visat att en stor andel av befolkningen har brist på magnesium. Brist på magnesium kan ge hämmad tillväxt, beteendestörningar, störningar i hjärtfunktionen bland annat.
Läkaren Carolyn Dean som har skrivit boken "The Magnesium Miracle" säger: "Magnesiumbrist kan orsaka symptom som oro, depression, muskelsvaghet, trötthet, ögonryckningar, sömnbesvär, minnessbesvär, nervositet och förhöjd puls."

och faktum är att bara genom att äta de här två kosttillskotten så mår jag bättre. Fortsätter följer på kosttillskott och lilla hälsoskolan för ett bättre, eller för bästa 2014.

jag är arg

För mig att få cancer gjorde att jag på ett sätt fick upp mina ögon. Ni vet hur jag kritiserar Cancerfonden och alla galor. Att vi som fått cancer, hela tiden ska statuera exempel för de som ännu inte fått cancer. Berätta våra historier. Visa vår bortopererade bröst. Visa ärren.
Vi är liksom förlorarna.
Vi som ska hjälpa alla som är friska att inte hamna där vi hamnat. För om man lägger pengar på ex Cancerfonden, så slipper man kanske få cancer. Tänker man kanske. Eller så tänker man att pengarna ska gynna forskningen.
Men jag vet inte längre.
För vilken forskning är det som gynnas. KOmmer den att hjälpa mig, ge mig ett bättre liv efter cancern?
Jag har blivit cynisk och tror inte längre på det där goda i någon större organisation. 
För vi då? Vi som blivit drabbade. Vem hjälper oss när den urdyra behandlingen är över och vi ska leva med sviterna hur cancerbehandlingen tog. Biverkningarna som för många är fruktansvärda. Kan vara ett hjärta som inte orkar slå, och kvinnan som fått biverkningar av herceptinet kommer aldrig mer att kunna springa. Aldrig hasta lite fortare. Hon lever, ja. Men allt har blivit, vad ska jag säga långsammare. Visst det är bra, men att behöva stå och pusta efter fyra trappsteg i en trappa, när man inte fyllt 50 år.
Eller det som ingen pratar om. Varför gör man inte det?
Det finns föreningar för oss Bröstcanceroffer. Men ingen pratar eller har tagit upp om att man oftast förlorar sexlusten när man går igenom en cancerbehandling och att sviterna kan sitta kvar långt efter. Alldeles särskilt om man äter antihormoner. Vilket är liksom kutym när man genomgått en bröstcancerbehandling. Minst fem år ska man äta antihormoner.
Ingen har pratat med mig om sexlusten som uteblir.
Jag fick själv ta upp det.
Patientföreningar för oss bröstcancerkvinnor, driv frågorna större.
För ofta känns det som att vi ska vara så tacksamma för att vi överlevt. Och att det nånstans ska vara okej med ett liv utan sexlust. Det är helt förbannat urjävligt att ingen av patientföreningarna driver de frågorna och tar upp det som en viktig del i en kvinnas liv.
När männen fick prostatacancer uppfanns viagra.
När kvinnor fick bröstcancer och sexlusten uteblev - uppfanns INGENTING.
Vi ska leva med vetskapen att mattan kan ryckas bort när som helst. Att cancern kan komma tillbaka. Rädslan för återfall utan att ha sexuell lust. För det finns en kraft i att vara sexuell och känna de känslorna. Sex är kraft. Kanske är det ett sätt att hålla oss på mattan, vi som drabbats? Sjukvården är inte jämställd. När jag fick mitt besked fick jag en ful rosa nesescär fylld med produkter jag aldrig skulle köpa. En påse med olika annonsblad om var jag borde köpa min bröstprotes eller huvudbonad, så att jag kunde fortsätta vara snygg. Nej, släng på bröstcancerkvinnor en rosa boa, när det egentligen är ett bra glidmedel och en kvinnlig form av viagra hon borde få. Blä, jag blir så arg när jag tänker på det.

Å, så livet efter alla behandlingar. Var är rehabiliteringen?
Var fan är rehabiliteringen?
I söndags värkte min arm så mycket att jag var tvungen att vara hemma. Skulle ha gått på Tomas Böhms minnesstund. Hade så gärna velat gå. Tomas Böhm som hjälpt mig och min familj. Hade velat vara där. I stället hamnade jag i soffläge. Jag hade så ont i armen att jag grät.
Jag är rädd att strålningen förstört för mig. Förändrat styrkan i axel.
Den där molande känslan när det bara värker och värker.
Orkar inte alltid prata om hur det känns. Och hur kroppen mår. Vem orkar lyssna på någon som gnäller. Man får inte gnälla.
Har man bekämpat cancer och klarat sig, ska man vara tacksam.
Jag är tacksam, så klart. Men jag känner ändå att jag saknar ofta historierna om oss från oss.
Det som är FÖR oss.
Min gamla chef Madde skickade mig den här: One second
Först tänkte jag; Vad är det här?!
Liksom lite beredd på att vi skulle spökas ut, vara där för er som ännu inte blivit sjuka. Vara det där exemplet igen. Så blev jag plötsligt sååå glad.
Vi behöver skratta. Vi behöver glädje, värme omtanke.
Men vi behöver förändring.

se till mig som liten är

I de allra svartaste stunderna. När det är som mörkast i ens inre och det känns som att man gått vilse i en labyrint. Var hittar man ljuset då?
Hur hittar man ut, när man tror att man inte har den där kompassen, den där inre kartan som lett en rätt tidigare. Att hamna längst ner i hålet.
I den djupaste dalen.
Jag kommer ihåg mina ungdoms dalar. Innan jag lärde mig att "sån är jag". Hur rädd jag var. Hur otroligt orolig jag var att det var något fel på mig. Att jag inte skulle komma upp ur dalen. Att jag förevigt skulle vara kvar där nere i ledsamheten och oron. Hur många gånger har jag inte frågat terapeuter. Men har jag inte det, eller är jag inte lite si. Eller lite så. Visst är det något fel på mig?
Så hamnade jag i en djup dal. I min allra djupaste dal.
Inte den värsta dalen.
För det tror jag är att förlora någon man älskar. Att ens barn dör ifrån en. Att ens livskamrat dör. Om man nu ska värdera vad som är värst.
Men att kämpa med cancer och alla överjävliga behandlingar är nog min största utmaning.
Men mitt i mörkret hittar man ljus. Först kanske som små lanternor långtlångt borta i horisonten. För att sedan bli ljusglimtar allt närmre.
Jag är inte religiös på det sätt att jag ännu hittat en religion som jag vill tillhöra.
Kanske min egen religion. Skulle i så fall vara ljusets religion.
Karmayogan.
"Alla kommer till kassan"
Att allt man gör, blir som ringar på vattnet. Att det är bäst att vara schysst och behandla snälla med respekt. Men ryta ifrån när någon är dum.  Men om man är dum mot någon, utan att egentligen ha en rimlig anledning, så får man tillbaka.
Min farmor läste kvällsbön med mig som liten.
Jag har alltid älskat kyrkor. Älskat det heliga rummet.
Älskat att också kyrkor ska vara som fristäder.
Nunnor som gömmer flyktingar.
I kyrkans rum får man vara.
Jag gillar bikten. Tanken om bikten.
Jag tycker om de indiska gudarna. De man kan sjunga till om man vill ha mer kärlek, styrka eller vad det nu är man behöver i sitt liv.
Skulle vilja samla ihop allt det bra i världens religioner.
Ibland känner man bara att man vill tillhöra ett sammanhang. Ibland tänker jag att jag kanske vill bli religiös. Kan ni förstå känslan?
Hittade den här fint broderade tygbiten på landet. Tror den ska bli en tavla. För om man tar bort alla värderingar, och tänker att Gud är det goda för alla, nog är det lite så här man känner sig ibland.

tack för idag, tack för en underbart härlig dag

Ibland glömmer jag bort att jag varit sjuk. De dagarna har nu kommit. Det är så härligt. Så befriande. Att liksom oron, ångesten över att bli sjuk igen, för återfall liksom puttas undan. Skyfflas bort för det glada, roliga stunderna och dagarna. För livet som fortsätter oavsett vad som hänt.
Efter en dag fylld av möten, mötte jag upp Cissi och vi gick på julfest på teatern Brunnsgatan 4. Vi blev bjudna på en julshow, som var så skojig. Jag skrattade högt. Så himla härligt att få skratta. Det var som att sitta på första parkett på Roliga timmen och få serverat skojighet efter skojighet.
Förutom att teaterchefen Martina Montelius bjöd på nakenchock. Så hade Anna-lena Efverman knipskola, som var så skojig att jag nu kan lägga ner mina knipworkshops, eller ta till hennes knep.

Efter julshow och lite julkalas på teatern gick jag och Cissi och åt på Riche. Och min gamla barndomsbästis Cia jobbade som servitris. Tack för såna här bra dagar. Tack för en underbart härlig dag