bara medicin med biverkningar kan man få receptfritt - tack för den!

Igår klassades Iscador som läkemedel i cancerbehandling. Det är stort. Så igår när jag skulle hämta ut mina två väntande paket på apoteket, så inte fick jag reducerat pris. Inte gick det som ett subventionerat recept utskriven av en läkare, receptfritt och inte heller på högkostnadskortet. Men sprutorna som hör till, som också kommer som ett recept. De behöver jag inte betala för. Är inte det märkligt?
Jag skulle ju kunna sälja sprutorna på "plattan" och tjäna en slant.
Men att jag ska få höja mitt immunförsvar med hjälp av Iscador, som ju numera klassas som ett läkemedel. Nej, det går inte. Men skulle jag be om ett recept på något serotoninhöjande eller antidepressivt medel, så skulle jag få det utskrivet ögonaböj och gratis. Men Iscador som fungerar funkar som just ångestdämpande för mig men utan biverkningar. Nej, det går inte.
Kanske får man bara medicin med biverkningar på högkostnadskortet, eller receptfritt?!
498 kr paketet kostar Iscador. Det är mycket pengar. Jag betalar ungefär 500 kr i månaden för det. För de 500 kr skulle jag kunna göra en massa bra och härliga saker. Kanske till och med lägga undan och spara till pensionen.
Nej, att välja det alternativa är dyrt. Och att välja det alternativa, även om det klassats som läkemedel är fortfarande dyrt.

I morse var det svårt att komma upp. Jag vill bara ligga och dra mig länge länge. Men jag masade mig upp till yogan och när passet väl är avklarat är det så skönt. och som grädde på moset väntade fina julklappar. En av yogastudions elever hade varit i Goa och hon hade en fin T-shirt och två röda julstjärnor med sig från Karolina och gulliga Mimi hade lämnat Kriss Karrs bok till mig.
Tack snälla ni.

Idag ska jag ha t-shirten på mig, ska på några viktiga möten på stan. Kan vara bra att ha den meningen i huvudet; "All is coming".
Allt kommer till den som orkar vänta, och när du inte lägger några förväntningar eller tvingar fram något så kanske det kommer i samma sekund.


Igår hittade jag den här länken på Fotografiska museets sida på fb. lite glad blir man

Men jag måste, måste tillägga. Den alternativa världen är inte heller alltid så fin. Som här yogaglo tar patent på kameravinklar . Eller yogalektioner filmade från vissa vinklar. Dumskallar finns överallt. 

en dag att fira

Jag hade en så härlig dag igår, som avslutades med julglögg på BonnierFakta. Jag var inbjuden för att jag har skrivit ett kapitel i boken Hej klimakteriet! som kommer 8 mars.
 Först kände jag mig lite blyg, ni vet när man inte känner några på festen. Men det var så trevligt och det visade sig att jag kände så många, och flera gamla vänner från förr. Som jag hängt på discon och barer med i min ungdom och som nu ger ut böcker på BonnierFakta. Bland annat träffade jag Paolo Roberto. Vi har inte setts sedan jag blev sjuk. Men skrivit några rader till varandra på facebook och instagram. Det är så konstigt, eller det är det ju egentligen inte. Men jag kan prata om min cancer och göra det utan att få tårar i ögonen. Men när jag träffar någon jag tycker om, och som jag känt sedan länge så är det så svårt. För man vet att den andra vet att man haft det tufft. Men vi fick båda tårar i ögonen. Jag blir alltid glad när jag träffar Paolo. Första gången jag träffade honom var när han skulle vara gäst i talkshowen med Maj Fant som jag jobbade på. Kan det ha varit 1993-94. jag kommer ihåg att Mira var en liten flicka. Några år senare var vi båda programledare för talkshowen Menhallå på TV4 och Mira tittade fascinerat när han visade henne sin örntatuering som han har på ena armen. Nu är han en framgångsaga och äger 900 olivträd. Jag vill också äga olivträd...
Jag träffade också Lisen Sundgren som skriver så fina böcker. Hon kom med den stora nyheten  Läs här. Det här är helt fantastiskt.
Iscador klassas numera som ett läkemedel. Vilket jävla framsteg.
Alternativvården kommer närmre skolmedicinen.
Jag bekostar mitt iscador själv. Nu kanske jag slipper det. Har redan mejlat min onkolog.
Idag är en dag att fira.
Det är stort.
Och jag hoppas det är början till nåt nytt.

ge bort mig i julklapp

Så himla glad. Mina knipworkshops går så bra. Det är så roligt att ha dem.
Jag får flera tackmejl efter varje kurs. Tjejer som är glada för att de hittat knipet. Liksom lite förstått hur de ska knipa. Och som känner en glädje över att äntligen rikta lite uppmärksamhet till vårt undre liv. Ni anar inte vad det värmer.
Jag får ofta frågan om jag inte håller knipworkshops för män. Om inte män också behöver knipa. Jo, de behöver också knipa och skulle alldeles säkert behöva workshops, men jag vill bara hålla mina för kvinnor.
Men faktiskt efter en workshop, kom en kvinna i kjol och strumpbyxor fram och berättade att hon var en man. Och att han fått med sig en massa. Det kändes väldigt kul när han gick iväg med min knipbok under armen.

Idag fick jag också reda på att Knipboken sålt 6400 ex sedan den kom ut i februari i år. Det har inte ens gått ett år och den har sålt sååå bra. Tack universum för att du ser om mig.

Här tänkte jag ge er ett julklappstips.
Ge bort mig i julklapp ;)
Köp en Knipbok och boka en knipworkshop. Idag fick jag en beställning av en tjej som ska ge sin syster en knipworkshop i julklapp.

Här kan du köpa boken på antingen Bokus eller adlibris. En bra julklapp till en kvinna.

Här är bokade workshops. Men håll utkik på min hemsida för fler städer kommer att dyka upp under våren. Ska lägga upp några fler i Sthlm, Karlstad och Visby bland annat.

Stockholm:
6 januari Mer info här
19 januari Mer info här
15 mars Info och boka här

Viken, Skåne
10-12/1 Ashtangayoga, knipworkshop och föreläsning Info och boka här

En väldigt fin bok att ge bort, som jag gav ut för ett par år sedan, men som tyvärr inte sålt lika bra som Knipboken. Men som är den vackraste bok jag gjort. Här kan du läsa om den och bläddra lite i boken
Yoga Erotica är en alldeles fantastiskt fin bok att ge bort till någon du tycker om.


Du kan köpa boken på adlibris eller bokus

blame it on the boogie

Ibland vaknar man med oro i kroppen. Som om man har myror i hela kroppen, som biter, krafsar och har sig. det var ingen  skön känsla i kroppen när jag vaknade. En anledning till den här oron är säkert för att jag åt en massa socker igår. Ray fyllde år och vi firade också min systerdotter, som dessutom hade dansuppvisning. Kanske är det bara att acceptera, jag mår inte bra av bullar, kakor, tårta och sånt som jag absolut kan tycka är gott. Men jag tror inte att det är bra för mig.
Men det är inte alldeles enkelt att leva som jag vill leva, när alla runt omkring inte gör eller vill leva som jag. Jag vill inte äta mjölk, mjöl eller sockerprodukter. Inte kött. Lite fisk. Jag mår så mycket bättre när jag äter så. Men man kan inte ändra världen, inte ens den lilla världen som jag lever i, hur mycket man än vill och försöker. Så jag har lagt ner det och vi äter istället olika sorters mat. 
Jag vet inte om ni ser julkalendern? Jag tittar varje dag. Älskar den. Men i ett avsnitt så får stenåldersflickan äta godis för första gången i sitt livoch hon blir som en duracellkanin. Precis så känns det när jag äter sötsaker. Sen låg hon på golvet, helt utslagen och skrek efter mer godis. Som knark. Det var ett rätt roligt grepp. För socker är som knark. Man blir beroende.

Jag trotsade oron och gick iväg och gjorde min yoga och idag är jag tacksam för att jag tecknade upp mig på Juicy Sunday. Juicy sunday är ett samarbete mellan Josefine Jäger och Martin som driver Kallpressen på Svartensgatan 10 i Stockholm. Så idag ska jag bara juica braiga drinkar. Ser väldigt mycket fram emot nötmjölken som ska få avsluta hela dagen. Jag ska återställa mig själv.
Men innan jag får dricka min nötmjölk ska jag ha en knipworskhop på Odengatan 36 mellan 13-15 och sen iväg till min gulliga privatyogagrupp på söders höjder.

Så här såg det ut igår när ett femtiotal barn och ungdomar hade dansuppvisning och alla avslutade med att dansa till blame it on the boogie

så mycket klokskap

Så många gånger jag läst Mandelas texter på yogaklasser jag hållit. Så mycket klokskap. Inte bara tomma ord, prat utan innebörd utan genomlevd kunskap som bygger på erfarenhet.
Hella, en av mina kompisar skrev så fint på sin facebookvägg:
"Jag försöker sammanfatta den visdom Mandela bar på, den som jag och kanske vi alla behöver. Jag tror att det är typ "Visa var dina gränser går och förlåt alla som kränkt dom".

Oj, vad vi kämpar med att sätta våra gränser. Det stora jobbet tycker jag. Och hur många är inte gångerna som man låter folk passera ens gräns, så där bara ett halvt steg. Men det räcker för att man ska känna att de gått över ens gräns, men det gör att man mår dåligt och känner sig överkörd.
 
Jag skulle vilja lägga till en till rad i min kompis braiga sammanfattning. Och det är lite från texten ovan.
Jag förlåter mig själv för att jag då och då låter mig bli kränkt och jag förlåter mig själv för de tillfällen när jag kanske inte är stor nog och kanske omedvetet kränker någon annan.
För det är också svårt.
Att liksom förlåta sig själv för att man inte räcker, för att man inte alltid gör rätt, för att man kommer på försent att någon var dum mot en, eller att man omedvetet eller kanske till och med medvetet inte alltid var sitt bästa jag.

Jag kommer ihåg en gång på ett möte. En kollega kom alldeles försent. Men när hon stövlade in på mötet så sa hon: "Jag har redan förlåtit mig själv för att jag kom försent."
Så bra. För hur många gånger hade hon inte bannat sig själv innan hon kom in i rummet. Kanske varit arg för att väckarklockan inte ringt, för att dagislämningen inte gick så där lätt och smidig som man allra helst vill att den ska. Eller att bussen eller tunnelbanan var försenad. 
Det handlar om att släppa också. Inte fastna i repeat-känslan av att man är ett offer, att det är synd om en själv. Att alla andra är dumma, att ingen förstår en. Där är inte bra att vara, inte i längden i alla fall. Men det är inte lätt.
Släppa, förlåta och gå vidare.
Men man måste liksom försöka.

mer tillfreds

din tankar är viktiga läs om det här. Det är så viktigt att kunna vända på steken och hitta nåt positivt också i det riktigt överjävliga. Men samtidigt så får det inte bli så att folk låtsas vara glada och att allt är på topp, bara för att man måste det.
Bara för att lycklig är det nya svarta, eller vad man nu säger. 
Bland de jobbigaste kommentarerna när jag gick på cancerbehandling det var från folk som kunde kläcka ur sig; Tänk positivt.
Det fanns dagar när jag ville tjonga till dem med min handväska, bara så där tjofftjoff. Blev så arg. För just att vända på steken och skratta mitt i gråten, det var ju det jag gjorde större delen av tiden. Men jag behövde också andrummet, platsen där jag fick vara liten och gråta så där hulkande som bara småbarn får göra (i bästa fall).

Lycklig, är det verkligen en plats man hela tiden vill vara i eller på?
Njae, jag undrar om man kan vara lycklig hela tiden. Tillfreds tycker jag är en bättre plats att vara på.

Bildtext: Jag tror Pino är både lycklig och lite smårädd här. Han har alltid varit väldigt förtjust i Greta, både väldigt förtjust men också mycket respekt. Hon är äldre och större och tjej. Lite skräckblandad förtjusning...

Jag tror man måste ha pendlat mellan ytterligheterna för att kunna skratta på riktigt, känna glädjen ända in.
Det är märkligt att man inte gör signalsubstansprov i Sverige. Ni kommer kanske ihåg att jag skickade iväg mitt urin till Usa. Där visade det sig att jag hade höga serotoninvärden. Serotoninet är kroppens egna uppåttjack.
Det jag behövde var mer lugn och ro i mitt liv. Gaba - kroppens egna valium. Inte mer positivt tänkande...
Det finns många som har låga serotininvärden. Visst vore det toppen om vi kunde få reda på det?

För då skulle det bli enklare för oss alla och kanske inte kännas så kravfyllt när folk kom med Tänk positivt-grejen. För jag tror det är så att våra kroppar producerar olika saker. Vissa har lätt att vara i lugnochroläget, medan andra som jag har svårt med det. Jag har mycket energi, men det kan å andra sidan bränna ut mig. Såna som jag behöver lära oss att säga nej, medan den som behöver mer energi och aktivitet, kanske behöver säga mer Ja. Jag spånar, jag har kanske helt fel.
Igår åkte jag ut till landet själv, eller Pino var ju med så klart.
Jag hamnade i soffläge.
Sov som en liten bebis i soffan medan alla möjliga tv-program fladdrade förbi. Idag är jag utsövd. Har badat bastu, ska laga lunch efter en promenad med Pino och sen ta bussen in till Norrtälje för att hålla i en knipworkshop.
Jag lär mig att vara i ro.
Jag lär mig hela tiden att ta vara på lugnet, ladda ner batterierna. Ta det lugnt.
Nu när jag liksom har svart på vitt, efter signalsubstansprovet, tar jag stressen på allvar. Bokar liksom in lugn och ro-dagar med mig själv. Så viktigt.

Och behöver jag skratta. Tittar jag på en larvig film.

Bildtext: Att hitta det roliga i vardagen, jag tror jag är expert på det. Jag är en sån som kan gå runt och flina åt alla möjliga larviga grejer som här i väntrummet hos terapeuten. Även förr smugglades hundar in på möten.

knip in julen

I morse när jag öppnade min facebook låg det här fina inlägget och väntade på mig.
Hanna Egge-Granderts blogg där hon berättar om när hon gick på en knipworkshop hos mig.

Det finns fortfarande ett par platser kvar på min knipworkshop i Norrtälje i morgon 3/12 kl 18-20 Här hittar du info och kan boka

Att vi lär oss knipa rätt är så viktigt.
Var tredje kvinna har problem med inkontinens. Det är en väldigt hög siffra.
Och väldigt sorglig.
Vi är bra på att vara frigjorda, att prata om sex och om saker som många kanske anser som privata. Men vi har svårt att prata om när det inte funkar.
När vi inte fixar det.
När det är sprickor i fasaden.
Jag är motståndare till att upprätthålla en fasad.
Visst ibland håller jag den också.
Jag berättar inte för alla om allting.
Jag kan vara personlig, men jag har en privat gräns.
Men att kvinnor går och lider i tystnad för att de känner sig dumma för att de kissar på sig när de nyser, hoppar studsmatta eller när de får ett host- eller skrattanfall.
Men att lära sig att knipa rätt är inte bara bra för att motverka inkontinens.
Nej, det motverkar livmoderframfall och bäckenbottenuppluckring/foglossning och hemorrojder.
Med knipet får du bättre och stoltare hållning, plattare mage, tajtare slida och intensivare orgasmer.
Hm, var det nåt mer.
Jo, skojsigare sexliv.
Så nog är det en bra julklapp till en väninna, syster, partner, moster eller vem du väljer att ge bort en Knip-bok till.
Här köper du boken på adlibris
Här köper du boken på bokus

Jag åkte ut till landet idag. Så glad att jag förberett med varma kläder, mysbyxor och sockor. Nu ska jag njuta av att vara på landet. Äta avocadosoppa och bada i vår infraröda bastu. Älskar livet på landet. Pino håller koll, och skäller på allt som rör sig.Imorgon tar jag bussen in till Norrtälje för att hålla knipworkshop på den fina yogastudion Karma mitt i stan.