Le YogaShop Paris

Nej, jag gör inte kläderna rättvisa. Har för mörkt härhemma. Gå genast in på deras hemsida: Le YogaShop för att se bilderna bättre.

Mitt i yogapasset i morse, ja, det verkar som om jag kommit igång igen,  ringde det på dörren. Det var posten sa han. Jippie, det var mitt efterlängtade paket från Paris. Å, jag är så glad, å så imponerad. Jag har så svårt för de yogakläder som görs. De är inte min stil. Och ofta är det antingen för urringat, eller gjort i för tjockt material. Eller så är det färgerna, mönstret jag inte gillar.

Bildtext: Det är ursnygga Kia på bilderna här.

Men så har Kia Naddermier, som är fotograf och yogalärare och boende i Paris startat Le YogaShop med sin man Magnus. Här kommer man i framtiden och redan nu kunna köpa kläder de plockat ut, och som de också gjort själva. Som det här fina yogalinnet och den snygga t-shirten med texten Strike a pose, som Lovisa Burfitt designat. Kia driver också yogastudion Mysore Yoga Paris Här hittar du info. Ååå, jag blir så sugen på att åka till Paris NU. Så tufft och så ballt och en svensktalande yogafröken i Paris. Vilken lyx! Idag ska jag ha Strike a pose-tröjan på mig. Och det allra bästa är att en del av vinsten går till Ashadayaka Seva Trust(www.ashadayaka.org), ett barnhem i Mysore, Indien. Som ett kinderägg. Ja, vid det här laget vet ni att jag gillar allt som är mer än det man tror.

Det blev t-shirten, men med långärmat under och mössa, eftersom det är både kallt och jag har mitt fågelungehår fortfarande. 

sjukgymnastiken tar julledigt

Anneli skickade lite bilder som hon tog på mig i torsdags. Jag började gråta när jag såg bilderna. Jag tror det blir så påtagligt när man ser sig själv på bild. Som om jag liksom hajjar vad jag går igenom. Jag är så mycket inne i det som är jag just nu. Mitt liv som det är. Hur det känns. Min trötthet och ledsenhet över att det är motigt, att möta min blick varje morgon i spegeln. Att saker och ting är som de är. Att försöka karska upp sig, orka lite till. Vilja lite mer. Inte ge upp. Inte lägga sig i soffan och äta praliner tills de här fem åren gått.  Fast jag tror det skulle vara enklare. Liksom ge upp och jag fattar att man vill det. Att det är så inihelskotta motigt. För det är först om fem år som jag friskförklaras. Att det stramar i kroppen, men kanske framförallt i armen och i mitt opererade bröst. Hur armen kan fastna i ett läge. Så när jag ser bilderna ser jag också hur jag kämpar. Kämpar för att komma tillbaka. Samma dag som bilderna togs blev jag också uppringd av sjukgymnasten som föreslog att vi skulle ses efter helgerna.

Jag: "Efter helgerna?"

Hon: "Ja, i januari, efter julhelgerna".

Jag: "Du kan inte mena allvar, efter helgerna... jag kommer att bli galen om jag inte får börja träna NU. Kan jag inte få tillgång till ert gym(alltså Radiumhemmets gym), för jag vet inte om jag är redo att gå på ett vanligt gym på stan än"

Hon: "Gymet stänger över julen, men okej vi kan mötas 17 december"

Precis så är det. Nu är det snart jul och allt stänger ner. Och jag tvingade till mig ett tidigare möte. Varför ska det behöva vara så här? Varför måste man behöva vara så stark om man är sjuk?Tvinga och trixa för att få igenom det man vet man mår bra av. Det man mår bäst av. Jag vet ju att jag mår mycket bättre om jag får komma igång med träningen. Jag kommer att återhämta mig bättre, jag blir en bättre patient. En gladare patient. Och alldeles säkert en friskare patient. 

Bildtext: Armen fastnar, det stramar i armhålan. Jag tar varje tillfälle att försöka träna och stretcha, som här på P13. Radiumhemmets avdelning, här där vi får cellgifter och herceptin.

Min dotters pojkvän är dj och producerar egen musik, den här kändes yogisk

tips på julklappar

Första advent. Utanför fönstret är det vitt. Hur vacker kan en första advent vara? Den vackra vita snön som glimrar i solen. Ska alldeles snart yoga. Vi är i huset på Björkö. Huset mittemot har fått nya ägare. Det var det hus vi tittade på först, men så blev det det här istället. Det är ett par från Stockholm som köpt det. De ska bo i sitt hus på vardagarna och i Stockholm på helgerna. Lite så som jag skulle vilja ha det, att kunna sitta härute och skriva. Jobba med projekt, och så åka in till stan när man får lappsjuka. Det är hursom väldigt skönt att det lyser i fönstrena i huset mittemot.

Nu snart nalkas julen. Helt fräckt tänker jag tipsa om mina böcker och dvder, att de är alldeles ypperliga julklappar, dessutom stöttar ni en cancersjuk författande yogalärare och det är ju inte fy skam... Så slipper jag lägga in reklamannonser här på bloggen. Jag har svårt att ta det steget. Jag vill kunna välja vem jag ska göra reklam för och det kan man inte, om man till exempel använder sig av googleannonser. Jag vill bara göra reklam för sånt jag tror på och JA, jag blir kontaktad av olika företag och personer som vill att jag ska testa deras saker, eller lägga upp reklam på min blogg. Men jag tackar nej till att lägga upp deras reklamfilmer här på bloggen. Här vill jag bara göra reklam för sånt som ligger i linje med vad jag tror på. Stötta andra som jobbar smått och försöker ta sig fram. Men jag kan inte vara hur stolt som helst, jag måste ju också få inkomster, försörja mig.

Så här kommer tips på julklappar. Det är bara att klicka på namnet, så länkas ni vidare till en köpsajt.

FÖRST NÅGRA AV MINA BÖCKER:

Yoga Erotica Den här boken kan du ge till din singelkompis, eller till paret som kan behöva lite nytändning. Eller en bra bröllopspresent. Med hjälp av en gullig kompis, gav jag den här boken och mina gravidyogadvder till prinsessan Viktoria. Hoppas de kom fram och att de används för jag tycker att Viktoria och Daniel är ett gulligt par.
Eller så köper du boken till dig själv?! Den här boken kom ut 2011.

Och om man vill göra presenten lite sexigare, lägg dit lite Love från Moonsun. Vid det här laget vet ni att jag älskar Moonsun och deras produkter. Just nu vurmar jag mycket för glidmedlet Love, eftersom det är som ett kinderägg, dvs det har många överaskningar. För det första är det ett glidmedel, så det hottar och hettar upp sexlivet. För det andra är det toppen att använda som extra näring på håret, ögonfransarna och ögonbrynen om man vill ha starkare och finare hår. Och för det tredje är det tydligen toppen att smörja ärr med. 

Yoga för kvinnor En bok som passar kvinnor i alla åldrar. En fin present att ge din syster, din väninna, din svägerska, svärmor eller varför inte ditt barns skolfröken? Den här boken kom ut 2008.

 Min första yogabok. När jag skrev den var det viktigt att visa på att alla kan yoga och eftersom jag är kvinna ville jag skriva en bok för oss kvinnor. Tar upp mens, graviditet, pms, klimakteriet, att åldras med yoga. Boken har med kvinnor i alla åldrar och kvinnor av flera nationaliteter. Trodde aldrig att jag skulle behöva skriva det, men för mig har det alltid varit självklart att alla ska få plats och uttrymme och hade aldrig tänkt på att det tänket var något man skulle ta kredd för. En självklarhet tycker jag. Ungefär som att in bok Yogaerotica också riktar sig till homosexuella par. Självklara grejer.

Yoga for women En bra present till en engelsktalande väninna. Den amerikanska översättningen av boken Yoga för kvinnor. En väldigt bra översättning tycker jag. Det är svårt att översätta, men den här översättningen skulle kunna vara jag, fast på engelska. Det tackar jag väldans för.

Det finns en finsk översättning, som jag tyvärr inte hittar i detta nu.

Yoga för livet En perfekt present till en snart 40 årig kvinna, eller en kvinna som är just 40plus. Det här är min mest sålda bok, kanske för att den är riktad till oss kvinnor i 40års åldern. Upplagan fick tryckas upp i en andra utgåva, det är inte alldeles vanligt för yogaböcker. Men gladde mig väldigt.

Vad är det som händer - från ficka till kvinna
Mina första böcker skrev jag för ett lättläst förlag. Man skriver på ett speciellt sätt när man skriver lättläst. Enkelt och väldigt okrångligt. Jag är glad att jag lärt mig det sättet att skriva på. Jag skrev tre böcker för LL-förlaget; "Kompisen", Pommac & P-piller" och den här boken. Lättlästa böcker riktar sig till människor som har svårt att läsa "vanliga" böcker, personer som kan behöva just mer lättläst litteratur som invandrare, personer med någon form av handikapp som syn&talsvårigheter till exempel. Den här är den jag är mest stolt över. Den är fin. Jag skrev den när jag försökte förstå hur det var att gå från flicka till kvinna. När man hamnar i puberteten, landet mellan flickan och kvinna. För att kunna skriva boken, hade jag en gång i veckan i ett halvår samtal med en tjejgrupp på högstadieskola i Stockholm. Den här boken är sprungen ur de samtalen.

OSSÅ MINA DVDER:

2010 kom dvd-serien yogaliv. Det här är en toppenpresent till någon som vill börja med yoga och som kanske vill starta lite hemma på kammaren. För ibland kan det vara tufft att ta sig till en yogastudio, då kan man med de här dvderna förbereda sig lite. Utgången för yogapassen är hathayoga och de riktar sig till nybörjare. 

BARNYOGA

Barnyoga Funkar bra för barn från 5-6 år upp till 9-10. Barnen på bilden är mina favoritsmåttingar. Ray, som är mitt bonusbar och Ines som jag är moster till. Följ med dem när de yogar med mig. Barnyoga är bra, det lugnar ner små vildingar. Men kan så klart också ge dem mer energi om det är vad de behöver.

Tonårsyoga Att vara Tonåring är inte alldeles enkelt. Det är stressigt med allt pluggande och betygshetsen är en jobbig vardag för tonåringar. Att sträcka och stärka upp sin växande kropp är bra för tonårstjejer. Här kan du yoga med Susanna och Mimi. 

TONÅRSYOGA

Gravidyoga Många hittar yogan med hjälp av gravidyoga, för yoga är ett alldeles fenomenalt verktyg under din graviditet. Har du en vän, släkting eller kanske arbetskamrat, så är gravidyogaserien en alldeles förträfflig julklapp. 

GRAVIDYOGA

Förberedande för förlossningen

I den här dvden får man tips inför förlossningen, man vet ju aldrig hur förlossningen blir. Men det kan ändå vara bra att förbereda sig.

FÖRBEREDANDE INFÖR FÖRLOSSNINGEN

Mammayoga

Den här dvdn passar från första dagen man blivit mamma. Här finns träningstips från vecka 0, ja, för man kan börja träna samma dag som man fött sin bebis. Knipträna så klart! och ända fram till vecka 16.

MAMMAYOGA

40plusyoga

Riktar sig till kvinnor i 40plus åldern. Här får du lite rynkyogatips också.

40PLUSYOGA

Lugn och ro-yoga Till den som behöver komma till ro och som kanske har svårt att sova. En perfekt present till någon som har stressigt på jobbet, eller stressigt och jobbigt i livet och som behöver ta det lite lugnt, men som kan behöva hjälp för att ta det lite lugnare.

LUGN&ROYOGA

Att åldras med yoga

Jag har sagt det många gånger. Yoga är ett perfekt redskap att åldras med, och även fast jag är sjuk i cancer, så är yoga en bra investering, som en pensionsförsäkring. Och ofta tänker jag, hur hade jag klarat den här resan utan yogan? 

ATT ÅLDRAS MED YOGA

Hormonyoga Jag kan skriva under på att hormonyoga behövs. För uj, vad jag varit hormonstinn genom åren. Det här är en toppenpresent till någon som har det jobbigt med sin mens, pms och sin menopaus.

HORMONYOGA

Energiyoga

Ibland behöver man extraenergi. Den här passar perfekt för den som klagar på att ha tappat just sin energi. Du  vet när man vaknar på morgonen och känner sig allt annat än utvilad.

ENERGIYOGA

Yoga för rygg och nacke Hur många känner man inte som klagar på att ha ont i rygg och nacke? Yoga är toppen mot sånna problem.

YOGA FÖR RYGG OCH NACKE

OCH vi får inte glömma ashtangayogaserien: 

ashtangayoga dvder Här kan du som vill göra en mer fysisk form av yoga, nämligen Ashtangayoga, hitta dvder från allra första början. Har du aldrig gjort ashtangayoga, börja med introduktion. Sedan när du vill gå vidare tar du den för nybörjare och när du fått schvung på det, är det dags för fortsättningsdvdn. Den här serien gjordes 2003 och här yogar du med mig och med Viveka Blom Nygren som lärare.

Ge dig själv, eller någon du tycker om en yogisk julklapp.

så nära lyckan jag kan komma

Mitt välmående hänger på om jag yogar eller inte, det är nu helt klart. Yogan hjälper mig att sortera upp alla känslor, liksom inte bli mina känslor. För det är skillnad.
I torsdags gjorde jag alla stående i första serien och det lyckades jag göra i fredagsmorse också. Och det kändes bättre.
Och det hjälpte mig att fixa gårdagens undersökningar.
Först var jag tvungen att tömma bröstet ordentligt inför datortomografin på Sös inför strålningen. Det tog 40 minuter och två, jättegulliga sköterskor, som tryckte och fixade med mitt bröst för att få ut så mycket vätska som möjligt. Sedan var det illfärd till Sös för att hinna i tid, där jag röntgades och fick de tre blå prickarna på min kropp.
Jag märker att jag tycker det är så jobbigt med alla händer som ska ta i mig. Alla har varit supergulliga och snälla på alla sätt och vis, men det är ändå nåt märkligt som händer. Mina bröst har varit mina. Jag har inte låtit vem som helst ta på dem, nu mäts det, trycks och tas sprutor i mitt bröst. Det blir någon sorts distans till något som är mitt, något jag inte visar för vem som helst. Mitt intima.
Det är märkligt.
Självklart, jag måste göra det här för att jag vill bli frisk.
Det är det viktigaste. Men det är något med utsattheten. Vad jag längtar till när min kropp blir min igen. När jag inte behöver ligga med naken överkropp på en brits med armarna upp och min kropp kropp åker fram och tillbaka i en röntgen, Jag ser inte fram emot fem veckors strålning, varje dag. Då får man ligga på samma sätt. Igår fick jag också reda på att de kommer att måla mig på bröstet och upp på halsen, med en färg som jag inte får ta bort de här fem veckorna. Jag känner mig som nåt sorts experiment. Ja, ni fattar vad jag önskar mig bort och ur det här. Vill leva mitt liv nu.

Utsikten från vårt ena sovrumsfönster. 

Igår tog vi bussen till landet. Det var helt underbart att vakna upp härute. Det är alldeles vitt. Vi har precis gått en långpromenad och jag låtsades att jag gick stavgång, för att få lite blodgenomströmning i armen.

Pino var överlycklig. Tänk att en liten pudelpojke kan tycka att den mjuka pudersnön är så kul. Och hur glad blir inte en matte att se sin hunds glada öron som svänger i luften och svansen som sträcks upp, en gladsvans.

 För mig är det här så nära lyckan jag komma. 

gråa dagar

Bildtext: Som två väninnor sitter vi, jag och en annan tjej som också haft/har bröstcancer och får vår herceptinbehandling. Tänk om någon kunde komma och ta hand om våra händer och fötter. Ge oss lite pedikyr och manikyr medans vi sitter här.

Jag mår inte så bra faktiskt. 

Ledsenheten, sorgen, deppigheten ligger som ett täcke över mig.

 Jag försöker ta mig vidare. Försöker tänka att det är en process. Att jag är på väg. Att det kommer att bli bättre sen. Att det lurar en skatt bakom nästa hörn. Det är bara en väldigt motig raksträcka. 

Jag har gråtit mycket. Riktigt mycket faktiskt. Och igår, jag vet inte riktigt var det kom ifrån, men en sorts självförakt. Jag mår inte bra i den här kroppen. Jag tycker inte om det jag ser i spegeln. Jag känner skam över min kropp och den känslan överumplade mig, för den är inte bra. Det är inte bra att känna självförakt. Att inte tycka om sig själv. Jag tror mycket hänger ihop med att jag inte får/kan yoga. Att jag känner mig begränsad. Jag har aldrig i hela mitt liv, aldrig någonsin tidigare känt självförakt. Jag har kanske skämts lite. Kanske inte känt mig fin ibland. Men den här skammen, jag har svårt att visa mitt nakna icke-bröst. Blir ledsen när jag betraktar mig själv i spegeln. 

Jag känner sorg, jag är ledsen och jag måste få vara det ett tag. Det försvinner inte bara. Men det är inte lätt. Vi lever i ett så ytligt samhälle. Och det är inte så lätt att hålla den där ytligheten ifrån sig. Jag vet att mycket är i mitt huvud. Och jag vet, att om jag känner mig själv rätt så kommer jag att göra om känslan till något bra. Något jag kan vara stolt över. Men jag måste få vänja mig. 

Jag tror jag hade förväntat mig ett platt bröst, men nu är det som ett litet bröst fyllt med sårvätska som måste tömmas. Ett litet bröst som det spänner och drar i. Jag mår dåligt av det. Jag känner mig så himla obekväm med det. Nästan lite äcklig. Jag är förbluffad av de här känslorna. Det är obehagligt. Jag tror inte jag är ensam om att känna så här, snälla säg att det är en process. För visst har ni som gått igenom samma som jag, också känt det här, nån gång. Säg att det mildras. Säg att det blir bra.

Anneli följde med mig idag, hela dagen med sin kamera. Tur att det är hon som följer mig. Dokumenterar. Jag hade nog aldrig klarat av att någon annan skulle följa mig. Jag har känt Anneli så länge. Vi har jobbat så länge och så mycket ihop. Det var en tuff dag, men så här är det. Det är en tuff tid som jag går igenom. Men allt är en process.

Först var det Herceptinbehandling på Radiumhemmet. Sen åt vi lunch innan vi gick till bästa affären Magnolia på Odengatan 90. I morgon är det deras stora rea för inbjudna, men vi fick gå in redan idag. Vilken lycka. Jag shoppade loss som man ganska tydligt kan se. En hel kasse med måste-ha-kläder.

Sedan åkte vi till Amoena på Odengatan som gör bröstproteser. Nu har jag en protes som man stoppar in i behån. Mycket verklighetstroget. Och det är märkligt, när jag tar på mitt låtsasbröst, känns det som mitt gamla. Det är nästan så att jag får fantomkänslor när jag tar på bröstet. Imorgon är det ångest igen. Då är det tömma bröstet så mycket som det går på KS, för sen ska jag till Sös och mäta ut var de ska stråla mig. Någon berättade att de tatuerar tre prickar på bröstkorgen. Sjömän har också tre prickar, fast på handen. Jag vill vara en sjöman och dra ut på de sju haven. Jag vill slippa det här. Jag orkar fan inte mer.

i natt jag drömde

Hade en så märklig dröm i natt. Mitt bortopererade bröst spänner så väldigt. Det stramar och drar. Vid det här laget vet ni att jag måste tömma det på sårvätska. Det känns så ofräscht och äckligt. Jag var inte beredd på det. Jag vet inte vad jag hade tänkt, men det hade inte skadat om jag fått veta det lite innan. Ja, att det är vanligt att bröstet vätskar sig extra mycket när man fått cytostatika. Det har fyllts på med ganska mycket vätska ibland, så att det är som ett litet bröst. Ganska gulligt faktiskt. Det är liksom så små jag vill att mina bröst ska bli sen.
Men det är ju samtidigt det, det där vätskandet som gör att det spänner så. I natt drömde jag att jag drömde... Låter ju lite konstigt. Men jag drömde att det spände så mycket där min bröstvårta skulle ha suttit. Liksom riktiga fantomspänningar. Och när jag vaknade ur drömmen, så hade det växt ut en bröstvårta i mitt bortopererade bröst.
Jättemärkligt.
Men min känsla i drömmen var liksom glad och alla tyckte det var så fantastiskt och väldigt ovanligt, eftersom det ju inte är det enklaste att återskapa en bröstvårta. Jag har ju lite tappat tron på mirakel sen jag blev sjuk och sen Thomasine togs bort från jordelivet av canceraset. Men tydligen har inte mitt inre, mitt undermedvetna gjort det. Tappat tron på att mirakel kan ske.
Känn er fria att tolka min dröm. Vore kul att höra vad ni tror.

Min egen tolkning är att mitt bröst gråter, det är därför det vätskar sig så. Jag tror någon var inne lite på det. I en kommentar stod det om ett träd som grät. Jag älskar träd. Vem gör inte det? Men jag känner mig som en björk. Björken har också så många ansikten, hängbjörk, dvärgbjörk... Men jag tänker att kroppen också har sina minnen. Att min kropp minns bröstet som tagits bort. Att kroppen har sin sorgetid, sina tårar. Att det kommer att vara framochtillbaka i mitt känsloliv ett tag framöver. Livet är en process som Cissi så fint sa i förrgår när vi träffades. Och jag är i en process just nu och idag kommer jag inte kunna få något svar på när det går över. En dag kommer jag att känna att det lättat lite.

Jag behöver er hjälp. Jag förbereder mig nu för att varje dag i fem veckor strålas. Någon som gjort det efter sin operation? Hur kan jag hjälpa mig själv bäst under den tiden?
Finns det nåt jag bör äta?
Vad ska jag smörja in området med?
Tacksam för era tips.
Är så rädd att huden ska bli hård och läderaktig, eller kanske till och med gå sönder. Nu ska jag ut i regnet med Pino. Vad det regnar. Nu får det snart sluta regna man blir galen, inte ens herr Pino gillar regn.

vissa dagar formas årsringarna

Fick en så fin dikt i en kommentar:

"Inom bär jag mina tidigare ansikten, som ett träd har sina årsringar.
Det är summan av dem som är jag.
Spegeln ser bara mitt senaste ansikte, jag känner av alla mina tidigare." 

Det är Tranströmer.

Jag saknar inte min ungdom. Vill inte ha något ogjort, jo, kanske vissa relationer, vissa personer jag gav för mycket uppmärksamhet, fast jag inte fick något tillbaka. Men alla mina sorger är som mina medaljer som hänger och dinglar på mitt högra bröst. Nu har jag plats för dem alla, ska bara läkas först.

Idag är nog ingen bra dag. Idag vaknade jag ledsen. Det kom över mig redan igår, fast det var en så härlig dag. Med så fina möten. 
Men sorgen som ligger där och lurar.
Mina årsringar. De här månaderna har det bildats extra många årsringar i min björkkropp. Min ärrade stam. Det jag ser i spegeln är inte längre jag. Eller det är jag utan alla masker, utan det som tar plats. Tar över. Det som är jag.
Jag saknar att använda min kropp. 
Saknar böjligheten, styrkan. Friheten i min kropp. Att ha en kropp som nästan är gränslös i sin böjlighet. Saknar det. Gjorde lite övningar för armen. De har ju tagit bort en massa körtlar i armhålan. Det är stelt. Det tar emot.  Det gör mig ledsen. Det är en lång väg tillbaka. Om jag ens kommer att komma tillbaka. 
Ray säger att jag kommer att komma tillbaka och han lägger gärna till STORT. Att jag kommer att komma tillbaka stort. Hans uppmuntran mitt i mitt ledsna. Hejar på, älskar mig fast jag lägger mig ner gråtandes och säger; Jag ger upp. Jag orkar inte. jag vill inte mer. Var ska jag hämta kraften. 
- Tänk i vår, när håret växt ut, du kanske har fått lite färg på kroppen. Jag vet att du kommer tillbaka. 
Men ibland. Jag kan inte se. Kan inte se för alla tårar. Försöker putsa fönstret, lätta på gardinen och se utsikten från mitt inre rum. Men det är inte lätt. Jag fastnar, geggamojja under fötterna. Skulle vilja känna den där barnsliga förväntan som man hade när man var liten och skulle kasta sig ut i bollhavet på Ikea. Orkar inte vara positiv.  Förstår att många blir deprimerade efter en sån här erfarenhet. Det kommer och går. Ledsen-glad. Stak-svag. Liten-stor. Nej, det här var inget muntert blogginlägg. Men vissa dagar formas årsringarna. Kanske är just i dag en sån dag. 

Till Ray