söndag 6 maj 2012

Meningen med livet - Lisa


Namn: Lisa Lalér
Ålder: 40
Yrke: Yogalärare. Äger och driver Yogashala Stockholm med min syster.
Civilstånd/familj:Sambo och två tonårssöner
Bor: På Södermalm i Stockholm

Vad är meningen med livet?

- Kärlek, medkänsla, kunskap och mod – I smått och stort. Att hjälpa andra när man kan och att dela med sig av det man har. För mig personligen är den största meningen kärleken till mina barn. Att de kom till mig är den största gåvan i mitt liv och de har hjälpt mig att förstå vad det innebär att älska utan förbehåll, villkorslöst. De påminner mig varje dag om vad som är viktigt och sant, i med-och motgång.

Känner du dig nöjd med hur ditt liv hittills utvecklats?

- Jag är så oerhört tacksam över allt jag har och allt fantastiskt som jag får och har fått vara med om. Det ger mig så mycket att möta alla makalösa människor som finns och har funnits i mitt liv. Utan dessa människor hade jag nog fortsatt gå vilse... Mitt liv har, så här långt, burit med sig så mycket som jag aldrig kunde föreställa mig att jag skulle få uppleva. Ingenting har blivit som jag hade tänkt mig. Och det är bra. Både när det gäller svåra saker och glädjande saker kan jag se att det mesta som skett i mitt liv har haft en mening. Även det som är och har varit smärtsamt. Yogan hjäper mig att inte glömma det. Så länge jag kan minnas har jag, trots att jag verkligen älskar att leva och att vara i mitt liv, vaknat varje morgon med en mörk sorgsenhet och oro. En strävan och längtan är att vakna med samma ljus och positiva kraft som jag oftast känner att jag är i när jag går och lägger mig. Min vän Thomasine brukade med jämna mellanrum ringa och säga: “Lisali, har du skrattat ordentligt den senaste tiden? Glöm inte det! Du och jag behöver inte öva på att vara allvarliga. Det kan vi redan.Vi behöver öva på att inte glömma det som gör oss glada.” Älskade Thomasine finns inte med oss längre, men jag tror att hon vet hur mycket hennes ord och klokhet hjälper mig i livet.

Vilken är din livsfilosofi?

- I boken Bröderna Lejonhjärta av Astrid Lindgren finns ett citat som jag ofta brukar få påminna mig om som lyder ungefär så här:  "Men då sa Jonatan att det fanns saker som man måste göra, även om det var farligt. ’Varför då’, undrade jag. ’Annars är man ingen människa utan bara en liten lort’, sa Jonatan." Jag är rädd väldigt ofta men jag har bestämt mig för att inte låta det styra mitt liv och mina val. Att våga fast man är rädd är viktigt både när det gäller att stå upp för sig själv och för att kunna stötta andra människor. Jag tror också att det är själva resan som är “målet” i många fall, att det ofta är längs vägen vi får möjlighet att lära oss, växa och utvecklas och att målet är att förstå det... Att vara ödmjuk inför att det som är sant för mig inte nödvändigtvis behöva vara sant för någon annan, att inte döma och att ta ansvar för mina handlingar och dess konsekvenser försöker jag också sträva efter i livet, fullt medveten om att jag långtifrån alltid lyckas.

Om du skulle ge en ung tjej ett råd, vad skulle det vara utifrån din egen erfarenhet av livet. Vad skulle det vara?

- Öva på att säga tre kärleksfulla saker om dig själv, till dig själv, varje dag. Även de dagar du inte tror på dem ett dugg. Det är dig själv du kommer att möta igen och igen, varje dag, hela livet. Du är värd all kärlek i världen. Det är så viktigt att du är snäll mot dig själv. Våga säga nej när du behöver och försök att vara sann mot dig själv och andra. Var inte rädd för att be om hjälp och stötta andra när du kan.

lördag 5 maj 2012

skogens konung

I morse när vi var på Björkö, möttes vi av den här älgkalven. Han bara stod där, mitt i skogsbrynet och tittade på oss. Så cool, skogens konung. Jag älskar att vara så nära det riktigt fria. En helt annan sak att stå nära en älg på riktigt i naturen, än att stå och titta på inhägnade djur på Skansen.
Jag var tvungen att slå upp vad ett möte med älgen symboliserar. Det här var svaret:
Älgen är ett tecken på kraft, skönhet, uthållighet och värdighet. Älgen har kraft att forcera hinder. När rådjuren går genom skogen tar de gärna en omväg runt saker som står i dess väg, medan älgen plöjer rakt igenom dem. Om det finns hinder i ditt liv som skapar svårigheter är älgen ett tecken som säger att du ska använda din kraft och styrka och gå rakt igenom det.  Näe, nu är det no pardon. Tack!

onsdag 2 maj 2012

var rädd om livet




Var rädd om livet, det skall glädja dig, var rädd om ljuset, det skall leda dig, var rädd om mörkret, det skall skydda dig, var rädd om slutet, det skall rädda dig.
Bo Setterlind


När jag var lite flicka var jag så fascinerad av äldre människor. Historierna och den där säkerheten som jag alltid upplevde att äldre hade. Den som kommer med åren... Den jag avundades när jag var ung. Jag har nog haft alldeles för bråttom att bli gammal. Längtat efter att bli pensionär har jag liksom gjort i flera år nu.
Vi hade mycket kalas i mitt hem, många spännande personer som passerade. Jag har berättat det förr, men ofta på de där middagarna så utbröt nån sorts poesibattle. Vi brukade skoja om att vår pappa och hans vänner läste sina nyskrivna dikter för varandra. Vi brukade härma dem och skratta så vi kiknade jag och mina syskon. Men nånstans tror jag att vi fick med oss en god egenskap, (som jag tycker är god...) nämligen det här med att tycka det är okej att folk ställer sig upp och reciterar en dikt på en middag. Haha så osvenskt, men så härligt. Jag kan älska det överdrivna. Jag älskar människor som tar plats på det sättet. Mera visa känslor, mera gråt och glädje i vårt land.
Mer Arja Saijonma som insvept en röd fana sjunger en sång på ett torg. Kan inte hela historien, men kommer ihåg just det.
Dikten ovan är skriven av en av min barndomsfavoriter. Bo var vän till familjen och jag tyckte så mycket om honom. Han var en sån som såg också de små i en familj, och frågade hur man mådde och ställde de där extra frågorna som gjorde att man kände sig sedd.
Alla vill bli sedda.
Och tänk att man kan komma ihåg alla de som såg en på RIKTIGT när man växte upp. Och tänk vilka spår de sätter i en människas liv. Som ger en kraft att gå vidare, som gör att man känner sig värdefull och i allra bästa fall speciell. Vad jag önskar alla känslan av att få känna sig speciella nån gång i sitt liv. Vi vet att föräldrar är viktiga för ett barn, men dagispersonalen, fritidspersonalen och skolan har också den viktiga och sårbara uppgiften. Men också vi andra som då och då möter ett barn.

tisdag 1 maj 2012

hjärtat är stort

På avstånd har jag följt Carolas väg till att bli adoptivmamma. Carolas blogg
Jag har också läst en och annan krönika om huruvida hon gör en Madonna, eller Brad Pitt och Angelina Jolie. Inte vet jag.
Men jag tycker om Carola.
Carola känns varm. Det känns som om hon vill väl. 
Och jag skulle gärna läsa fler bloggar och tankar om känslan och väntan på det där barnet man ska få möta. Om mammor och pappor som åker runt hela världen för att hämta hem en liten en, som man kan få älska så där besinningslöst. Men för många blivande adoptivföräldrar, så är det längre väntan än nio månader. För många är det flera års väntan, avslag och misströstan.
Det är klart man kan tycka en massa om adoptioner, men det tänker inte jag göra här. Utan jag vill skriva om den här barnalängtan.
Och jag blir varm i hjärtan när jag läser och ser bilderna på Carolas blogg.
Jag tror Carola har längtat efter en liten dotter.

Jag kommer aldrig glömma Birgittas ord. Birgitta var en kvinna jag jobbade med på ett kollo för förståndshandikappade när jag var ung och innan jag själv fick barn. Jag tyckte mycket om Birgitta. Hon var så varm. Jag kände att jag ville också bli så där lugn, rotad och framför allt kärleksfull när jag var i hennes ålder. Jag har alltid varit väldigt fixerad vid meningen med livet och tidigt frågade jag folk om deras tankar. Så det är inte konstigt att söndagarna på den här bloggen är vigda åt just det. Såklart pratade vi om just det, jag och Birgitta. Jag kommer ihåg att jag frågade henne om det var något hon ångrade i sitt liv.
"Ja, svarade hon. Jag ångrar att jag inte skaffade fler barn."
Den meningen har alltid funnits kvar i mig. Hon svarade inte; Jag ångrar att jag inte satsade mer på mig själv, besteg Mount Everest eller tog dykarcertifikat. Hon var inte intresserad av karriär, mera pengar, utmärkelse eller beröm. Nej, hon ångrade bara att hon inte skaffat fler barn, och i det införstått biologiska och fosterbarn. För henne var det ingen skillnad. Birgitta var en rik människa och då menar jag inte rik i form av pengar på banken. Utan rik på kärlek. Hon hade sju egna barn och minst elva fosterbarn.

Hjärtat är stort och vår värld behöver fler som Birgitta.

måndag 30 april 2012

magisk show



Jag trotsade min rinnande näsa och hostan, och tog mig till Stockholmspremiären av magikern Juliens Dauphins show igår. En av mina äldsta vänner Tintin Anderzon är hans assistent showen igenom. Jag har aldrig varit på en magisk show förut. Har ju sett alla de här filmerna, och alltid fascinerats av själva cirkuslivet. Det var liksom bra allting, stämningen, ljussättningen, musiken.
 Alltså, jag är ganska tagen, fortfarande. Det var som att få vara mitt i en saga. Flygande bord, duvor och spelkort som försvinner, utbrytarnummer. Och så den fantastiska Tintin som tillsammans med den från Hollywood kände "dvärgen" (jag vet man ska säga kortväxta, men i numret så leker han själv med det, och kallar sig dvärg) Ricky Dee liksom fulländade hela showen. Magi på hög nivå, som en spännande saga. Ja, som att vara mitt i Harry Potter typ. För en stund försvann jag bort, så där som man kunde göra när man var liten och faktiskt trodde att man kunde flyga, för att man drömt det.

söndag 29 april 2012

Meningen med livet - Maria




Namn: Maria Boox
Ålder: 52 år
Civilstånd: I en relation.
Yrke: Yogalärare/Mentor
Bor: I Indien-Goa och Stockholm samt reser runt i hela världen.


Vad är meningen med livet?


- Meningen men livet kan variera för olika människor och variera i olika tider i en människas liv.Jag tror att en röd tråd i en människas liv är att göra det som behöver göras för att överleva på bästa sätt. På ett annat plan så tror jag att människans uppgift är att söka sig själv och leva utifrån vad som är sant för henne eller honom.

Känner du dig nöjd med hur ditt liv hittills utvecklats?



- För det mesta känner jag mig nöjd med mitt liv. Ibland kan vågor av ledsamhet komma över mig. Ledsamhet över det som aldrig blev och oro för det som ska komma. Men jag har en stark tro på livet och dess kraft och att allting är precis som det ska vara. Vågorna stillnar oftast snabbt.

Vilken är din livsfilosofi?


- Min livsfilosofi är att allting är precis som det ska vara och jag har en djup tillit till det. Att leva sant och kärleksfullt mot mig själv och andra. Livet är alltid i förändring. Släpp taget om det som inte behövs längre.  Ett citat av Tomas Tranströmer: "Inne i dig öppnar sig valv efter valv oändligt. Du blir aldrig färdig och det är som det skal." 


Om du skulle ge en ung tjej ett råd, vad skulle det vara utifrån din egen erfarenhet av livet. Vad skulle det vara?                      
 
 -   Lev i sanning även om den gör ont. Allting förändras. Våga vara sann även om andra människor blir besvikna.  Sträva efter att hitta den rösten som inte påverkas av hur du känner dig, om du är arg, ledsen eller glad. Lyssna inåt och lev utifrån den rösten och inte för vad andra tycker att att du ska göra. Följ dina drömmar och ge aldrig upp. Livet är en gåva. Älska så mycket du bara kan!

lördag 28 april 2012

en anslagstavla

Å, vad jag älskar era kommentarer. Det är så härligt att läsa, som en levande anslagstavla, där man kan skriva sina grejer och vi samsas om en sak, vi gillar yoga. Men vi samsas också om hur olika våra känslor för yoga kan vara och kännas. Att vi har olika inställning, vi gillar kanske olika former av yoga. Men ingen skriver någon på näsan, om vad som är rätt, hur man ska tycka och tänka.
Allt är föränderligt.
Man kan ändra sina åsikter och tankar.
Människan är föränderlig.
Allt är inte stilla.
Det finns alltid en rörelse.
Det jag gillar idag, kanske jag inte gillar i morgon.
Som att Mira, 2 år älskade avocado och spenat, men när hon var 5 år, hatade det. Så ungefär.
Det är en tillgång att kunna ändra sig. En tillgång att kunna känna eller säga; Jag vet inte.
Man behöver inte ha svar på allt. Därför är det så härligt, när bloggen på nåt sätt blir en anslagstavla, med olika tankar, olika tankegångar.
Alla Olika, Alla Lika, typ.
Kram och njut av en solig lördag.